Det hårda landet at Deepedition

Jag tillhör inte någon socialdemokrati. Jag tillhör inte någon vänsterfalang. Jag är många gånger så pass libertarianistisk att jag anser att individen har en skyldighet att i grunden ta hand om sig själv - och att staten ska ge individen dessa rättigheter. Problemet är att Alliansen väljer att skjuta rättigheterna i sank; för att en sån värld ska fungera kan inte en stat ta all den skatt man väljer att ta och sedan sno bort alla möjligheter för människor att faktiskt ta ansvaret för sig själva.

FRA-lagen är en sådan sak. Där staten väljer att helt och fullt ta bort alla våra rättigheter till elektronisk brevhemlighet. Det handlar inte om att jaga terrorister utan om att de facto tekniskt avlyssna all elektronisk trafik i kabel. Dimridåerna om att “svensk trafik” ska vara undantagen, som en hel del nyttiga idioter både inom parlamentet och utanför gått på har gång efter annan motbevisats då det helt enkelt tekniskt inte fungerar på det sättet. Reinfeldt och fr a Tolgfors aka Tomhylsan har en annan agenda - det är klart för var och en som följt debatten¹. Eller vad kan man annars säga om det här:

Utrikesminister Carl Bildt har understrukit att han tack vare FRA kan uppträda med större auktoritet i utrikespolitiska ärenden.

Regeringen i stort väljer nu också att tysta all kritik genom att skicka fram Maud att förklara för alla dessa centerpartister som inte förstår att hålla käft att nu kan de ropa bäst de vill. Regeringen stänger dörren för mer debatt.

Christina Husmark-Persson gör samma sak när hon nu rumlar runt i de olika försäkringslagarna. Hon försöker hela tiden jaga “fuskare” - precis som Tomhylsan och Reinfeldt väljer att via FRA jaga “terrorister”. Problemet är att de lagar som man ställer knappast når de som man jagar men istället drabbar alla andra. När det gäller den nya sjukförsäkringslagen tar kärringen Husmark-Pehrsson i från tårna, och med begivet bistånd av den lätt Gestapo-aktiga Försäkringskassan skapas regler där man de facto förklarat för 70000 sjukskrivna att om man tänker vara sjukskriven längre än 2,5 år så ska man vara döende. Husmark-Pehrsson försöker självklart förklara att det är någon annans fel; i likhet med Reinfeldt och Tomhylsan.

Men i grunden är det dåligt skrivna lagar som det handlar om. Att Alliansen väljer att skriva lagar utifrån usel grundinformation, utifrån att de helt enkelt inte gör några konsekvensanalyser utan endast vrider sina lagar utifrån en princip. Principer som varken är grundade i människors rättsmedvetande eller på någon som helst grundläggande balanserad princip mellan individens rättigheter och skyldigheter respektive statens icke-ingripande och utgivna möjligheter till att utöva sina rättigheter och skyldigheter.

Det är det som är skrämmande, både när det gäller FRA-lagen och dess tillskyndares jakt på “externa hot” och “terrorister” och Husmark-Pehrssons idoga jagande av “fuskare”: att man skapar en bild av ett Sverige som är farligt och därmed måste varje individs möjligheter till att uttrycka sig fritt eller få möjligheten att långtidsrehabilitera sig inskränkas. Man väljer att inte lyssna på personer som kan något i frågorna: it-specialister, människorättsadvokater, underrättelsetjänstemän, läkare, socialtjänstemän, forskare utan går in helt i en tunnelseende populism utan dess like.

Andra bloggar om: Christina Husmark-Pehrsson, FRA-lagen, sjukförsäkringslagen, rättigheter, skyldigheter, individen, statenFotnot: