I princip alla tidningar slog pÃ¥ stora trumman runt att barn i Sverige skulle bekymra sig över att föräldrarna sitter vid datorn – och särskilt att de porrsurfar. Jag blev själv rätt skeptisk till det hela. Skrev som en not till länken som jag sparade i Google Shared:
Och? Jag förstÃ¥r inte var nyheten är. Vad vill BRIS med det här – det hela blir ett meningslöst slag i luften.
Fr a var det den lilla passusen i DNs re-write som gjorde mig fundersam:
Förra året fick Bris över hundra mejl och telefonsamtal från barn som mådde dåligt på grund av föräldrarnas nätvanor.
Hundra? Om det är den största frågan och det skulle vara en stor mängd för BRIS så är väl frågan snarare om BRIS har något existensberättigande. Blogge var riktigt rationell när han förklarade att BRIS ska ge fan i att vara moralister. Självklart går en del på det här:
Så klart. Hur korkade är föräldrarna?
Själv skulle man nog frÃ¥ga: hur korkad är Reclaimthekids-bloggaren? För Dollar-Svensson (han är inte Zaramis-Svensson alltsÃ¥) har hittat bloggen NonTelly som orkat läsa rapporten medan vi andra koncentrerat oss pÃ¥ galna estniska kommunister och blogghatare. Och där visar det sig att det hela inte bara är ett misstag utan att BRIS gjort en PR-kupp: det som är det minsta problemet – men som är mest aktuellt har man valt att slÃ¥ pÃ¥ stora trumman med. Det är endast 5,5 % av BRIS-kontakterna som uppgett föräldrarnas IT-användning som ett problem.
Slutsatsen är alltså att BRIS är mer kåta på mediauppmärksamhet än att säga sanningen. De försöker inte få ut sanningen att fortfarande är det kamratskap och kärlek respektive det egna IT-användandet (typ nätmobbing mm) som är ett problem. Utan i en sorts nymoralistisk frälsning så surfar (pun intended) på hela nätpedofilvågen med vaga uttalanden som såväl bloggar som medierna köper. Som Alltid Varför påpekar:
Rapporten i stort är alarmistisk (vilket lätt blir fallet när man bara hanterar bekymmer i sin verksamhet) och oförstående till hela internetfenomenet, vilket naturligtvis perfekt passar målgruppen: alarmistiska och oförstående föräldrar och tidningar.
Vem fan ska man lita på?
Uppdatering: Mymlan har skrivit och hennes slutsats är också bra: Det är inte Internet som är boven.
Andra bloggar om: BRIS, undersökning, rapport, porrsurfande, föräldrar, statistik, vända på den
Kanske något liknande:
Entries (RSS)
Bra inlägg. Anade ocksÃ¥ ugglor i mossen och min spontana tanke blev “skaffa egen dator ungjävel”. Minns sÃ¥ väl en kvinnlig bekant som som tonÃ¥ring hade hittat ett intimt kärleksbrev med intima (”perversa” var hennes ord) detaljer skickat mellan hennes föräldrar.
Det stora problemet blir i fall som dessa att barnens rätt att snoka i sina föräldrars förehavanden får företräde framför föräldrarnas rätt till egna liv. Moralpanik.
Sedan kan man ju iofs hävda att man som föräldrar inte behöver bedriva sexorgie i varenda fysiskt och virtuellt utrymme utan tanke pÃ¥ att det finns fler ögon och öron i hemmet…
Thomas Tvivlaren’s last blog post..Det kommer aldrig hända i Sverige
Hej!
Texten nedan är skriven ursprungligen som en kommentar till inlägg hos the real mymlan, men eftersom den delvis även är en kommentar på denna blogg, så lägger jag in den även här.
—
Eftersom det till viss del är jag som IT-samordnare pÃ¥ BRIS som ligger bakom dessa tvÃ¥ “BRIS-ankor” du beskriver, sÃ¥ tänkte jag att det kunde vara pÃ¥ sin plats att förklara sig.
Bakgrunden är lite olika mellan dÃ¥ i juni, när det gällde ungas oro för föräldrars internet-vanor – och nu med kränkningar och hot pÃ¥ internet.
I juni var bakgrunden att BRIS publicerade en rapport där vi gjorde en generell kartläggning av hur unga i vÃ¥ra stödverksamheter har beskrivit sin vardag kopplat till internet. Självklart handlade denna rapport om allt mellan himmel och jord – frÃ¥n kärleksflirtar och sexuella övergrepp, till kompisstöd och självmordsbrev. En liten del av detta var just hur de unga beskriver oro, ilska mm kring deras föräldrars internet-användning. Just denna lilla del valde i stort sett all media att fokusera pÃ¥. NÃ¥got vi frÃ¥n BRIS förstÃ¥s tycker är olyckligt, det vore mer givande om spektrat var större. Samtidigt sÃ¥ stÃ¥r BRIS för att det är en aspekt – av mÃ¥nga andra – som är värd att ta pÃ¥ allvar. Värd att föra pÃ¥ tal och diskutera. Dessutom leder intresset för den specifika vinkeln att förhoppningsvis fler vuxna läser hela rapporten, vilket ju är vÃ¥rt främsta mÃ¥l förstÃ¥s. Vi vill med rapporten göra vuxenvärlden snäppet mer medvetna om hur det unga internet kan te sig.
Det lite mindre drevet nu i augusti bygger pÃ¥ att BrÃ¥, Brottsförebyggande rÃ¥det, släppt ny statistik, som av vissa har tolkats som att hot och kränkningar pÃ¥ internet ökar. Vid sÃ¥dana tillfällen är det vanligt att journalister hör av sig till oss pÃ¥ BRIS och vill ha kommentarer utifrÃ¥n vÃ¥ra erfarenheter frÃ¥n Barnens Hjälptelefon och BRIS-mejlen – alltsÃ¥ hur barn och unga helt enkelt har beskrivit fenomenet för oss. Och i detta fall var det tydligt att vÃ¥ra erfarenheter visade just att fenomenet fanns och tycktes öka. I citatet beskriver vi ocksÃ¥ hur de unga – för oss har beskrivit – hur utelämnade de är till varandra när det gäller att hantera olika former av utsatthet pÃ¥ internet. Inga konstigheter. Jag tror inte nÃ¥gon blir överraskad.
I olika bloggar har jag fÃ¥tt en känsla av att mÃ¥nga ser BRIS som en del av en vuxenvärld där internet utmÃ¥las som det stora farliga monstret. Just det blir jag lätt olycklig över. I vÃ¥rt opinionsbildande arbete kring internet, sÃ¥ är ett av vÃ¥ra mÃ¥l precis tvärtom – att fÃ¥ vuxenvärlden att begripa att till allra största del är Internet för unga lika självklart, lika vardagligt, lika (o)dramatisk som all övrig vanlig vardag. Att det inte finns nÃ¥got vare sig rimligt eller konstruktivt i att framställa Internet som farligare än nÃ¥gon annan del av ungas vardag.
Så det var några förklarande ord på vägen…
/
Thomas Jonsland
It-samordnare
BRIS
[...] är väldigt upprörd. Jag håller inte riktigt med honom. Barn är barn liksom. Deepedition har också skrivit (och sorry darling men det går fortfarande inte att klicka på inlägg, kommentarer eller [...]
[...] Tidigare i sommar larmades det om alla stackars barn som ringer Bris för att de oroar sig över föräldrarnas internetvanor. Jag skrev om det här. Niclas skrev här utifrån sättet att tolka statistik. [...]