Hon beskrev det så bra på nåt sätt: “Du och jag är såna personer som även när vi kör av vägen, bilen kvaddas så fortsätter vi att springa i 120. Med bilen på ryggen.” Börjar kännas som om jag borde lyssna på det minnet. Samtidigt så är det så många saker som måste göras, som borde göras och så många saker som helt enkelt är roliga att göra. Å tredje sidan är det bara att inse att jag är närmare 40 än 30, att jag inte tränar, att jag lever rätt illa. Det går inte hur länge som helst. Å fjärde sidan: varför inte?
Äh.
(No Ratings Yet)
Loading ...
Loading ...
deep|ed
Per M
Studiomannen
lisa
mymlan
Det taskiga är ju att det bara är DU som kan styra, styra upp på vägen eller ut i skogen. Du styr. Efter bäst förmåga, men det är ingen annan.
Ansvaret för bärandet, kutandet, prioriteringarna är ditt.
Och visst är det kul, annars skulle man ju inte fortsätta kuta!
Som sagt: Du styr dina prioriteringar, det kan ingen annan göra, för såna som vi låter ingen annan göra det.
Nu ska jag göra en frukostsmoothie och gå och gosa på Lilla Essingen, som Lvx så fyndigt kallat honom.
msgarbo’s last blog post..Små barn, små bekymmer…
men.. om du har smällt och ska springa vidare, varför ska du ta med dig bilen??
Det är ju det som är det underliga i det hela. Fråga Msgarbo - det är ju hennes metafor :)
lyssna inte på henne då, hon verkar konstig ;)
Fast hon har en väldigt söt son :)