Noterat

Claes Bertil Ytterberg har gjort sin sista predikan som biskop. Alla är lite tårögda. Själv har jag en annan bild av honom. Att biskopsvalet sedan plockade fram en än värre gubbe gör det hela bara sorgesamt för det stift som kunde blivit något.

Kultur-Sverige, med Unni D som gjort rasandet till stor konst i första led, upprörs lite av att Maja Lundgrens bok av nÃ¥gon kritiker ansetts ful-litteratur men att när Norén flaggar för att göra samma sak: hänga ut lite kändisar och mediemänniskor sÃ¥ anses det vara finlitteratur. TvÃ¥ intressanta saker: Unni Drougge bryr sig inte om att kolla upp vilken av morgontidningarna som det hela ligger i, hon anklagar DN lite “slappt”. New Bitch on the Blog (aka en av mina gamla favoritbloggare i ny version) pÃ¥pekar att det är Svd, och har gjort sig “omaket” att länka - nÃ¥got Unni D inte hade tid med. Och även om det hela verkar rätt fÃ¥nigt sÃ¥ kan man ändÃ¥ säga att Norén knappast varit tyst om sina strider med kreti och pleti förut - nu blir det bara en bok. Maja Lundgren har, även om hon har sig ett namn, inte direkt röjt runt bland sina gelikar innan boken. Själv tycker jag revanschböckerna mest liknar voyerism snarare än intressant litteratur.

Puckon. Och om nu poliserna inte kan vägskyltarna: varför ska vi andra kunna dem?

Ibland är kommentarerna roligast. Kolla in dem runt Gallerian Brunos öppning.

För övrigt måste jag vara trött men jag förstår inte vad RvdB vill med den här krönikan. Han blir provocerad. Och ändå inte? Han avslöjar det hela som en marknadsföringsgimmick - något som väl ingen med några hjärnceller redan förstått. Så Rolf, vad ville du säga? Enlighten me! (och för övrigt såg jag flera flickor där när jag gick förbi för några dagar sedan).

Så saker som ni borde läsa: The Roaring Gnome (för oss andra Mitra) har skrivit en vacker text.

Jag har inga vackra glas, ramar, plädar, möbler, tallrikar….men jag har mina Emilys, Allies, Junes, minnen av dyk med en av mina bästa vänner som visade mig min första sköldpadda, haj och sambadansande fiskar, jag har minnen av sÃ¥ mÃ¥nga underbara personer frÃ¥n soffor, läsa TP-frÃ¥gor fast man skrattar sÃ¥ mycket man inte kan andas, känna dina älskade vänners barn sparka för första gÃ¥ngen för mig, otroliga Ã¥skstormar beundrade frÃ¥n bergen i Delphi…listan tar upp timmar. SÃ¥ har jag sÃ¥klart mp3spelaren och en mugg som reser med mig, det är bara modeller och utföranden som varierar.

Det här är en märklig artikel. Visserligen brukar Lena Mellin ibland överraska men den här känns osedvanligt “looking-for-the-angle”-aktig. Förbundskansler Merkel har visat sig en en rejäl urringning som avslöjar att… hon har bröst. Och Aftonbladet försöker idogt att skapa nÃ¥gon sorts historisk genomgÃ¥ng av oväntade klädslar frÃ¥n politiker och landar i… Friggebos bröst. Själv tycker jag att Merkel hade en trevlig urringning men fan vet om jag inte skulle skämmas för en sÃ¥n här slutsats:

Huden och makten frontalkrockar helt enkelt, i alla fall för en del män. De förbryllas eftersom de inte vet vad de ser. En makthavare? En kvinna? Det snurrar i de stackars manliga huvudena.

efter att ha använt halva krönikan till att beskriva … Carl Bildts klädsel…

Och det här känns ju bra. Stress är bra. I lagom doser. Själv går jag ner i vikt av stress. Det är också bra. Det här lever jag för övrigt efter:

Han betonar vikten av att lära sig se det roliga i saker och ting

för jag brukar garva rått åt det mesta som händer.

För oss som följer Loo så är det här en skön text att läsa. Den får mig också att än en gång inse vad som är bra med bloggar: att de faktiskt är på riktigt. Loo är på riktigt. Det är ingen saga, ingen sedelärande berättelse utan straight outta reality.

Snowracer har skapat en survey för dem som läser hans blogg. Åkerberg berättar vem han själv är. Själv önskar jag mig numera en blogg som är anonym.