Damon Rasti försöker sig på en kvällstidningslogik när han menar att Knuff.se “avslöjar” att den häktade programledaren är Sanna Bråding. Grejen är ju att det snarare handlar om att någon taggat just namnet Sanna Bråding via Bloggar.se. Tittar man på Damons screenshot så beror det på att stationsvakt taggat hennes namn i den här postningen. Och som vanligt är det ju på Flashback som avslöjandet kommer. Nu är det andra taggar som gäller eftersom fler har skrivit om det. Min fundering är snarare: varför försöker Rasti att fläcka ner Knuff?

Uppdatering: Damon har koll på vem som skriver om honom. Det är bra. Det är alltid lika roande att se att trollen också hänger med (”hannah“). Så varför anser jag fortfarande att Damon inte riktigt förklarade i sin postning att han älskar Knuff och vet att det handlar om automatik? Enkelt:

Jag tycker att det är lite roligt/tragiskt/konstigt att Knuff utpekar artisten som gillar kokain så här:

Att utpeka är en medveten handling. Inget som är automatiserat och därmed värdeneutralt kan anklagas för att utföra medvetna handlingar (dvs. göra ett val mellan att göra det och att inte göra det). Så enkelt är det. Det är bra att Damon älskar Knuff. Det gör vi alla. Men det vore bra om man då skriver saker så att man förstår vad det hela handlar om.

Eller i hans kommentarer:

Jag ser ingen dom, inte på långa vägar. Hon sitter bara anhållen än så länge. Även om hon nu har gjort det, så bör återhållsamheten vara högre än att slänga ut namnet vid första bästa tillfälle…

Visst är det så. Men fortfarande bygger det inte på att någon tagit ett publicistiskt beslut utan bara berättat vad som stått på Flashback.

Andra bloggar om: Damon Rasti, Sanna Bråding, kokain, Knuff.se

Claes Bertil Ytterberg har gjort sin sista predikan som biskop. Alla är lite tårögda. Själv har jag en annan bild av honom. Att biskopsvalet sedan plockade fram en än värre gubbe gör det hela bara sorgesamt för det stift som kunde blivit något.

Kultur-Sverige, med Unni D som gjort rasandet till stor konst i första led, upprörs lite av att Maja Lundgrens bok av någon kritiker ansetts ful-litteratur men att när Norén flaggar för att göra samma sak: hänga ut lite kändisar och mediemänniskor så anses det vara finlitteratur. Två intressanta saker: Unni Drougge bryr sig inte om att kolla upp vilken av morgontidningarna som det hela ligger i, hon anklagar DN lite “slappt”. New Bitch on the Blog (aka en av mina gamla favoritbloggare i ny version) påpekar att det är Svd, och har gjort sig “omaket” att länka - något Unni D inte hade tid med. Och även om det hela verkar rätt fånigt så kan man ändå säga att Norén knappast varit tyst om sina strider med kreti och pleti förut - nu blir det bara en bok. Maja Lundgren har, även om hon har sig ett namn, inte direkt röjt runt bland sina gelikar innan boken. Själv tycker jag revanschböckerna mest liknar voyerism snarare än intressant litteratur.

Puckon. Och om nu poliserna inte kan vägskyltarna: varför ska vi andra kunna dem?

Ibland är kommentarerna roligast. Kolla in dem runt Gallerian Brunos öppning.

För övrigt måste jag vara trött men jag förstår inte vad RvdB vill med den här krönikan. Han blir provocerad. Och ändå inte? Han avslöjar det hela som en marknadsföringsgimmick - något som väl ingen med några hjärnceller redan förstått. Så Rolf, vad ville du säga? Enlighten me! (och för övrigt såg jag flera flickor där när jag gick förbi för några dagar sedan).

Så saker som ni borde läsa: The Roaring Gnome (för oss andra Mitra) har skrivit en vacker text.

Jag har inga vackra glas, ramar, plädar, möbler, tallrikar….men jag har mina Emilys, Allies, Junes, minnen av dyk med en av mina bästa vänner som visade mig min första sköldpadda, haj och sambadansande fiskar, jag har minnen av så många underbara personer från soffor, läsa TP-frågor fast man skrattar så mycket man inte kan andas, känna dina älskade vänners barn sparka för första gången för mig, otroliga åskstormar beundrade från bergen i Delphi…listan tar upp timmar. Så har jag såklart mp3spelaren och en mugg som reser med mig, det är bara modeller och utföranden som varierar.

Det här är en märklig artikel. Visserligen brukar Lena Mellin ibland överraska men den här känns osedvanligt “looking-for-the-angle”-aktig. Förbundskansler Merkel har visat sig en en rejäl urringning som avslöjar att… hon har bröst. Och Aftonbladet försöker idogt att skapa någon sorts historisk genomgång av oväntade klädslar från politiker och landar i… Friggebos bröst. Själv tycker jag att Merkel hade en trevlig urringning men fan vet om jag inte skulle skämmas för en sån här slutsats:

Huden och makten frontalkrockar helt enkelt, i alla fall för en del män. De förbryllas eftersom de inte vet vad de ser. En makthavare? En kvinna? Det snurrar i de stackars manliga huvudena.

efter att ha använt halva krönikan till att beskriva … Carl Bildts klädsel…

Och det här känns ju bra. Stress är bra. I lagom doser. Själv går jag ner i vikt av stress. Det är också bra. Det här lever jag för övrigt efter:

Han betonar vikten av att lära sig se det roliga i saker och ting

för jag brukar garva rått åt det mesta som händer.

För oss som följer Loo så är det här en skön text att läsa. Den får mig också att än en gång inse vad som är bra med bloggar: att de faktiskt är på riktigt. Loo är på riktigt. Det är ingen saga, ingen sedelärande berättelse utan straight outta reality.

Snowracer har skapat en survey för dem som läser hans blogg. Åkerberg berättar vem han själv är. Själv önskar jag mig numera en blogg som är anonym.

So this is what the end taste like
the blood of me fountained in a great outdoor scene
Demolished and crushed rockbottomized

it’s the revenge of being me

Sitter på tåget hem från Arlanda. Det är fullt. Jag som alltid trott att folk håller sig hemma på lördagskvällarna. Det gör de inte. De åker tåg.

Vädret i Köpenhamn var ok. Lite kallare i luften än i Stockholm faktiskt. Men det sken i alla fall upp och vi tog en sväng på Ströget; B1, B2 och jag. Ibland känns vi som seriefigurer. Vi försökte bland annat få en öl på Café Europa. Ett under av illa fungerande servis. Vi väntade, och väntade. Sen gav vi upp efter att vi också väntat länge på vår beställning, som visade sig försvunnit på vägen mellan vårt bord och bardisken… En annan upplevelse var när Björn hittade en kamerateknikbutik. Och kom ut med Manfrotto-kataloger en masse. Och en lycklig min.

Kvällen innan så landade vi i Köpenhamn efter att ha genomfört vår pitch, den där som jag jobbat med under flera veckor. Det gick… bra… men det var ändå märkligt. Det är ett komplext projekt, och därmed var också vår pitch relativt komplex - och framför allt lång. Ändå fick vi knappt 1,5 timmar på oss.

Som det ser ut kommer vi att köra presentationen ett antal gånger till, för flera andra inom företaget. Och förhoppningsvis också internationellt. Då får jag lufta min dalaengelska igen…

Vi käkade på en restaurang i Nyhavn. Sen gick vi till Streckers och där fick B2 en Dry Martini som bestod av isvatten. Och att få en ny var rena nojjan - de ville inte smaka eller på något sätt erkänna att de gjort fel. Trots att vi såg hur bruden bakom bardisken stod och skakade den i flera minuter, och sen lät den stå innan hon hällde upp drinken. Vi avslutade på ett mikrobryggeri som jag glömt namnet på. Deras Red Ale var jävligt trevlig. Nästa gång ska jag nog ta och läsa igenom The Beer Nuts förslag på att göra en dansk ölsejour.

Men nu siktar jag att för första gången på flera veckor faktiskt sitta på kontoret en hel vecka. Och kanske hinna organisera min dator. När jag bytte över så slängde jag bara in allt. Visserligen kan jag använda såväl Spotlight som Quicksilver och hitta det jag behöver men jag är ju egentligen lite smått ordningsfascistoid när det gäller filerna på min dator…

Och jag är jävligt glad att gräsbranden sker norr om Borlänge - så jag slipper åka buss och jävlas för en gång skull. Intressant är att Dalarnas Tidningar ännu inte insett att de måste bemanna webbredaktionen 24/7. Det mest självklara är att gå till den webben för att hitta info om en sån här sak - men där var det zip&nada.

Så snart är det taxi hem. Träffa mina små ättelägg och ge dem varsin dansk fotbollströja. Känns skönt.

Flög ARN-CPH. Tåg till Malmö.

Pitchade. Gick helt ok - problemet var väl att vi hade för lite tid. Tåg till Köpenhamn. Postpitchkänslan. Sen lite öl i hotellbaren,

sen middag på Nyhavn. Så vägen hem - gick via ett antal barer.

Rätt skönt faktiskt.

Att det sedan är bara en liten tidsfrist av lugn må vara hänt.

Nu morgon i ett grått Köpenhamn. Flyget går hem i eftermiddag. Blir lite strövande, lunch på KFC. Sen tåget hem mot Borlänge från Arlanda.

Åkte ner och handlade jeans. Fastnade hos kompisen som äger Carlings och pratade bort någon halvtimme. Det var faktiskt rätt skönt.

Kollar Rapport. Ventelo ligger illa till. Trist för en massa av mina kompisar som har lurats av dem. Och än en gång: telemarketing företagen har förstört en perfekt kanal.

La mig en sväng och läste lite feeds.
Roligt är att PM och Leo kommer ihåg Niklas Darkes “Där är Greider?”-blog.

Köksveckan hänger ut Realtids VD och hans något bryska sätt mot sina kunder.

Realtids Ian Hammar gör en riktigt slemmig öppning på en artikel om RNB:s aktienedgång:

Den sjunkande aktiekursen i klädföretaget New Wave har gjort att förre infrastrukturministern Ulrica Messing fått se sin nya man Torsten Janssons miljarder i företaget försvinna.
Värdet på Janssons aktieinnehav i New Wave har fallit med cirka en miljard kronor sedan aktiekursen toppade på knappt 90 kronor för ett år sedan.
Det överensstämmer ganska exakt med den tidpunkt när han lämnade in ansökan om skilsmässa från sin tidigare fru Marita, för att vara med Messing.

Lika galet men från andra hållet visar när genusforskarna tror att genusfrågan är The Grand Unification Theory. LouiseP tar, som vanligt briljant, hedern av dessa knallpulverfeministiska fundamentalister. Läs den postningen och inse att vissa verkligen fastnar i sina egna tankar…

Det verkar som om Alliansen skiter i det här med personlig integritet och liknande. FRA-lagen verkar gå igenom. Om jag hade tid skulle jag rasa lite men jag överlåter det åt andra: läs mer hos Alter Ego, Opassande och gå vidare därifrån.

En otäck men bra artikel om verkligheten bakom ekonominyheterna.

När journalistiken tar lite paus. Då slår Karolina Fjellborg till. Ibland undrar man om inte kvällstidningarna snart gjort sitt.

Om det fortfarande i går fanns tittare som misstänkte att ”Körslaget” var riggat, och föremål för TV4:s illasinnade röstfusk, så borde även dessa ha blivit omvända när det visade sig att det blev Markoolio som fick gå.
För om TV4 verkligen fifflade med telefonrösterna så hade de ju knappast plockat ut den enda människan som har någon som helst udd och komisk talang ur ett program som i övrigt är nästan frikyrkligt präktigt.

Tänk om det är så att folk är trötta på det komiska men samtidigt väldigt tillrättalagda och söker mer autencitet? Och att man faktiskt insett att det är musik det handlar om: och att den som sjunger bäst bör vinna? Nej just ja. Fjellborgskan är tondöv.

Kyrkan kör PK-spåret. Sältan är borta.

Det här stora vattenkriget i Stockholm verkar ju kul. Men det är fan till att en general för ena laget avslöjar sin taktik redan några månader innan:

Vårt starkaste vapen är nog Lidingö Special Boat Services som kommer landstiga med båtar och ta Syd i ryggen

Uttrycket partipiska får en direkt förklaring när det kommer till Sverigedemokraterna:

Styrelsen anser att Stoneblaster offentligt har fört fram kritik mot Sverigedemokraterna och därmed skadat sitt parti.

Journalistisk objektivitet? Financial Times ledare väljer att ställa sig bakom Obama. Just det - en ledare. DN har uppenbarligen problem med att skilja mellan ledarnas subjektivitet och den redaktionella objektiviteten. Förklarar en del onekligen…

Så sägs det att Spettets Vänner är en myt. Och att det likväl är en myt att stockholmare och örebroare vill bli av med Skåne. Jahaja…

Av någon anledning känns Psystar som lovat att göra hyperbilliga Mackloner märkligt likt Medison-scammen här i Sverige. (Peter Esse har kommit med samma idé: GMTA).

När det gäller Medison så var deras VD mer än lovligt galen. I Psystarfallet så är frågan vad man trott skulle hända. Om man tänker sig göra en scam så är det inte så smart att göra det på ett sätt där själva dealen får hög medieuppmärksamhet. Om man tänkt sig att göra det på riktigt men släppt nyheten innan man har koll på att man faktiskt kan leverera så är det klart korkat.

Frågan är om det vi ser nu handlar om att vi går mot ännu en bubbla och att dessa galna idéer bygger på att det finns för många som tror sig vara superentreprenörer, eller om det handlar om den snabba medieutvecklingen: de tänker sig att släppa ut nyheten och sedan bygga själva företaget - enligt ett gammalt sätt att se så kan man då ha ett tag på sig innan “shit hits the fan”. Inte idag.

2008.04.19, originally uploaded by Constak.

Och för övrigt sammanstrålade jag på Centralbadets utomhusservering med Lord Fredruk och även Frean, vår gamle Boldbasharfavorit (som för övrigt i verkligheten såg ut som en yngre version av Seth Godin), och jag hann skaka tass med Torberger från Cap & Design också innan jag var tvungen att dra till tåget.

Uppdatering: Det är inte jag som är med på film. Jag nöjer mig med min macbook. Det är Björn Falkevik, min vän och i vissa projekt även samarbetspartner. Liv kallas också “Toddlergeek” - hennes favoritgadget är en Ipod Touch.

Andra bloggar om: Björn Falkevik, Mac, Apple, unpacking

Spinning on that dizzy edge
I kissed her face and kissed her head
And dreamed of all the different ways I had
To make her glow
“Why are you so far away?” she said
“Why won’t you ever know that I’m in love with you
That I’m in love with you”

The Cure: Just like heaven.

…that this or that is killing you. I say that life is killing me.

(den här postningen hamnade felaktigt på Researcher)

Andra bloggar om: födelsedag, feber, minnen, historia, Stockholm, N95 8gb, moblog

Att Per Schlingmann vet hur man svänger med statistiksleven borde inte komma som någon överraskning. Och Realtids “avslöjande” visar däremot hur PR-tänkandet mer och mer inkorporeras med politiken.

Att IFPI inte är riktigt kloka är inget nytt. Att Frankrikes president nu visar sina totalitära åsikter är kanske väntat men oroande. Denne menar att IFPIs önskelista över en europeisk lagstiftning mot fildelning är ok:

EU skulle tvinga internetoperatörerna att censurera innehåll, stänga av hela sajter och hindra sina kunder från att över huvud taget använda internet, när musik- och filmbolagen hävdar att användarna bryter mot upphovsrätten genom att ägna sig åt illegal fildelning.

Det intressanta är hur i helvete de menar att det egentligen ska gå till…

Folkpartiets take på säkerhet och legalitet inom sociala medier är utifrån ett integritetsperspektiv inte fel (att det sedan rockar extremt illa med deras syn på skola och ordning och reda är en annan sak). Det man dock kan fundera över är varför man väljer att fokusera på kränkningar enbart mot unga. Vi andra då?

Till alla som irriteras av att jag skakar med benen, trummar med fingrar och annat:

Verkar det lite hjärndött att planlöst trumma med handen på bordet? Det beror sannerligen på. Taktfasthet kan tyda på intelligens, visar ny forskning från Karolinska Institutet.

Tack. Äntligen!

Kreativt lateralt tänkande eller exempel på journalisters okunskap om statistik? E24 har lyckats med konststycket att blanda ihop statistik om småbarnsföräldrars stress, mobiltelefonprat i bilen och Vägverkets siffror som ligger som underlag för lag om handsfree. Jag blir fascinerad.

Fuck. Jag känner mig helt sänkt. 05.20 hämtar taxin mig imorgon…

Hos Alter Ego ser jag att ännu en bloggare fått smäll på fingrarna. Den här gången är det Svenska kyrkan som väljer att förklara att Kyrksyster inte är välkommen tillbaka till sitt arbete som diakon. Om det är, som det sägs, det här inlägget som anses vara nog för avstängning så kan man lugnt fundera om inte Linköpings Domkapitel (dumkapitel) glömt det där med att vara “ett salt i världen“…

Om det här är sant så är det tyvärr ännu ett bevis på att min gamla arbetsgivare totalt tappat koncepterna. Personer som har åsikter där kvinnor har ett lägre värde, personer som totalt tappat koncepterna i allmänhet tillåts vara kvar. Rena idioter tillåts att hantera människor i kris. Präster som sexsurfar på arbetstid får stanna kvar. Men en diakon som är kritisk och vågar stå upp för saker som är fel får foten.

Går man in på Linköpings stift sajt så möts man först av en ironisk smiley… men inget om det som hänt. Vilket visar hur illa ställt det är med transparensen inom kyrkan, och att man inte förstår något av det nya medielandskapet. Svenska kyrkan är nog världsbäst på att låta sitt varumärke urholkas. Att hitta något om vad som beslutats är meningslöst.

Jag har träffat biskop Martin Lind ett par gånger och han har nog setts som en rätt liberal biskop. I det här fallet följer han kyrkans normala MO - tystnad.

Som fd präst, blir jag beklämd. Så enkelt är det.

Uppdatering: Kyrkan är antingen för dumma eller så skiter de i sitt varumärke (att kyrkans egen tidning inte bryr sig är ett faktum). Att inte få kyrkogårdschefer att inse att det inte är rätt att mörka ett upphittat lik känns som en del av den extremt opaka stil som Svenska kyrkan väljer att köra. Hänger det ena ihop med det andra? Självklart. Det handlar om värderingar, det handlar om hur man väljer att se på sitt eget varumärke.

Andra bloggar om: Svenska kyrkan, Linköpings stift, Kyrksyster, tystnad, sparken, bloggare

Jag skulle åkt på konferens imorgon bitti. Det blev inte så. Ett riktigt elakt virus (det icke-digitala och icke-marknadsföringsmässiga) som bott hos dottern har valt att bo hos mig ett tag. Jag är totalt sänkt, och missar första dagen av Disruptive Media. Och det länge efterlängtade minglet med “bubblan”.

Visserligen räknar jag med att följa det hela på Bambuser men ändå…

…i förskott.

Det var vad som mötte mig när jag klev in genom dörren. TP spelade fiol, Solstickan spelade lite piano och HS sjöng. Kaffe var kokat och en kaka bakad. Av TP fick jag hemgjorda tvålar, Solstickan hade gjort en brosch med ett hjärta och mitt namn på och sen fick jag (äntligen) en ny skäggtrimmer. Fett snyggt design-sak.

Så - rent principiellt kan man säga att jag är 38 år. Sen är den lilla datumtekniska saken mer i vägen.

(Background: jag åker på Disruptive Media på onsdag morgon och är sen där två dagar, och har sedan egen kurs i sociala medier på fredagen så det blir inte så mycket gratulerat).

Många säger “hur kan det hända och vem kan vara ett sånt monster” när det nu är klart att den häktade själv förklarat att han tog livet av Engla, och visat var hon var gömd. Samtidigt har ett gammalt mord på en ung kvinna, Pernilla-mordet, blivit uppklarat. Ett mord som i mångt och mycket kommit att påverka Faluborna.

Men ingen ojar sig särdeles mycket i det.

För Engla är det barn.

Och självklart det är för jävligt. Men jag kan inte förstå varför det är jävligare att ett barn dör än när en vuxen dör. Döden är jävlig per se.

Jag tycker ibland att synen på barn som oskyldiga, oskuldsfulla och icke-delaktiga i normal samhällslogik är pervers. Det tar egentligen bort det individuella värdet hos varje barn och tvingar in det i tärande av konformism.

Så för min del förfasas jag över vad som hänt - på samma sätt som jag kan vara lika förfasad över att Pernillas mord inte klarats upp.

Uppdatering: Ok, klockan var nästan tre när jag skrev det. Alltså: jag förstår människans grund för att tänka så här, men jag menar att det rationellt inte är riktigt rätt. Det innebär helt enkelt att man värderar barn högre, genom att de inte varit med om lika mycket - att de har en högre oskuld gentemot livet. Ett tänkande som därmed kan föras över på andra grupper (och har gjort det) - kvinnor som är oskuld är mer värdefulla i.e moraliskt högtstående osv.
En annan aspekt är “men tänk så osäkert det känns att släppa ut barnen ensamma” och självklart - ett barn har rätt lite att sätta emot en psykopat likt den här 42-åringen. Samtidigt - Pernillamordet som han också erkänt, handlar om att kvinnor inte längre ska gå ensamma hem. Så varför läggs det lager av olika värderingar på olika människor?

Bild 16, originally uploaded by deep.ed.

Jo det här var ju logiskt…. (artikeln)

Blogg.se (Blogg Esse) och Desktop Headlines AS fightar om den gamla Blogsoftprogramvaran. Det intressanta i det hela är hur korkat fr a DH uppför sig:

Innan de byter så använder de BlogSoft olagligt. Och alla andra som bloggar med vårt verktyg. Ring Roland eller Advokaten dems.

DH och här Rafiq väljer alltså att förklara att alla bloggare som inte fått tillgång till Blogg.se’s nya bloggverktyg utför en olaglig handling. Det här är nog bland det klaraste, men också mest korkade, exemplet på företag som inte förstår web2.0. Det är girigt inte minst och onödigt. Vi pratar om ett CMS-system. Det är delbart och kopieringsbart, det handlar alltså bara om gnidenhet och gammalt rättighetstänkande. Men man väljer att skrämma upp personer som a) inte har någon kunskap när det gäller att byta plattform b) som inom blogg.se inte kan välja nya eller gamla plattformen.

Mitt förslag är att låta norrmännen i DH känna av lite bloggosfärsjuice.

Disclaimer: Jag har inget med Blogg Esse att göra. Roland och jag har snarare varit rejält osams under den korta tid jag begagnade mig av deras plattform.

(via Beta Alfa)

Uppdatering: Min trötta hjärna kom inte på någon bra metafor. Det gjorde Josh:

Det är lite som om en tillverkare av nån liten pinal i min bilmotor har en schism med Chevrolet, och plötsligt anklagar mig för att illegalt använda den pinalen för att jag råkar köra en Cheva.

Tio i åtta är jag uppe och kokar kaffe. Fyra och en halv timmes sömn. Sen försöker jag rusa igenom senaste veckans papperstidningar som travats på hög. Hinner inte halvvägs. Lägger till lite smarta citat i min Tumblr med hjälp av min Ipod Touch. Kan säga att den används mer som läsplatta än som musikspelare för tillfället. Och jag börjar bli snabb på att skriva på skärmtangentbordet. När det gäller IpodT så närmar jag mig ett jailbreak eftersom Jocke hittade det här programmet:

Snacka om att det känns som ett program perfekt för en gammal trummis.

Skrev en postning om social media fatigue på Researcher inatt. Nu på morgonen visar det sig att den postning som jag spann vidare på är borttagen. Sånt gör mig jävligt irriterad. Ta bort vilka poster som helst men ge fan i att ta bort de som har pingbacks till sig. Det är fan bättre att stå för eventuella felslut än att sätta sina vänner på pottan.

Mindnote: kör inte automatisk synk på Ipoden om inte hårddisken är inkopplad…

Teologen och etikern Ann Heberlein har skrivit en mycket bra debattartikel om svenskens tendenser att alltid skylla ifrån sig. Sätter sannerligen ljuset både på en själv och på andra. Samtidigt blir såna här saker alltid till självuppfyllande profetior “kolla vad alla andra gör - det är de som gör fel”. Man kan hoppas att det här uttalandet är ironi - tyvärr tvivlar jag:

Sverige har blivit ett land med bortskämda lipsillar. Jag gör dock rätt för mig. Det är alla andra som är slöfockar

Södertäljes försök att förklara för USAs kongress att kriget i Irak faktiskt kostar övriga världen en massa pengar är smart. Jag är inte speciellt förvånad att man valde att göra på rätt sätt: använda sig av kommunikationsproffs på JKL //Som “Doris” *hosthostflinar* påpekar i kommentarerna, så var det Hammer och Hanborg som låg bakom// för att få ut det man ville säga. En intressant aspekt i detta är att det är socialdemokrater som förstått PR-verktyget även i offentlig verksamhet medan borgarna i princip bundit ris till egen rygg genom att innan valet hårt förklara att offentliga institutioner inte ska köpa kommunikationstjänster.

Diskussionen runt prostitution och sexarbete har kommit upp igen. Bland annat det faktum att Skattemyndigheten uppmanar sexarbetare att betala skatt på sina inkomster - men vägrar att kalla det arbete. En annan intressant diskussion är att det uppenbarligen är fullt omöjligt att ens diskutera frågan om sexarbete och sexköpslagen inom politiska partier utan att ha “rätt” utgångspunkt dvs. att det ska vara förbjudet. Isabella diskuterar frågan utifrån Erik Laaksos icke-deltagande i en debatt. Jag förstår Laakso. Tyvärr. Jag kan lugnt säga att mitt klara ställningstagande i frågan ibland blir problematiskt utifrån att jag som konsult helst ska vara relativt oprovocerande. Samtidigt - vem vill ha en mespropp? Jag tycker det jag tycker och det är det som är min styrka när det kommer till även mitt jobb.

Ser att Filip & Fredrik inte tänker vara med i “På Spåret”. Enligt deras bolag så har de inte tid. Själv undrar jag om det inte handlar om att de helt enkelt var rätt kassa på det.

Hela debaclet runt Microsofts fientliga bud på Yahoo! är intressant utifrån det faktum att traditionell affärslogik inte längre stämmer. Microsoft lierar sig med Murdoch som äger MySpace, vars senaste utspel är att liera sig med Googles Open Social. Och Google väljer att erbjuda Yahoo! all hjälp i världen för att de ska slippa hamna under Microsoft.

Veckans bloggsnackis internationellt är Absoluts annons i Mexico. Lär återkomma med en liten analys nån gång. Kanske. //Att Skyy Vodka väljer att lira på bollen är inte oväntat.

En av de fascinerande delarna med “dagboksbloggar” är att man följer någon. Nina är en fascinerande resa.

Skuld och skam. Man skall ta hand om de sjuka. Men jag orkade inte. Jag har talat med hans pappa om det. Jag sa att jag gick sönder inuti, och han förstod. Trots det skäms jag för att jag inte var den som led i tysthet och var ned honom till slutet. Det är en löjeväckande skam eftersom jag trots allt är en tänkande människa och jag tycker inte att jag borde ha stannat längre. Ett halvår var länge nog. Faktum är att det var för länge.

Hedgehog kör lite konsumentmakt. För min del jävligt tröttsamt pk-igt. Ännu tröttare blir man av att företaget kissar på sig av Saras mail. Visserligen ett bra kejs för sociala medie-kurserna men rent faktiskt så känns det löjligt. Playboy som symbol för allt som knallpulverfeministerna inte vill stå för. Ingen verkar funderat över varför läppglans finns och vad ett rött läppstift signalerar rent biologiskt.

Fru Babsan är med all rätt sur på mig (och andra. Får försvara mig med att jag missförstod OSAt. Man är ju faktiskt mest van vid att det handlar om att säga “ja jag kommer” - och gör man inte det så kommer man inte. Typ.

Sugbloggen. Kräver liksom lite tillvänjning. Roande på många plan:

Nu har inte jag varit med om så många slag i detta liv (relationskrigen undantagna - men de förlorar alltid alla män i alla fall och i alla tider, så krig i ordets bemärkelse är det inte utan mer likt en sprattlande fisks försök till motstånd)

drf does the right thing. Visar DuPont att de helt enkelt valt att låta sitt namn släpas i smutsen genom sina fånerier.

Den 24e kommer jag vara i Stockholm. Men hinner varken gå på det här eller det här. Det är fan vad (dyrt det är¹ ) mycket man har att göra.

Hon är bra. En av de bästa.

1. Jag är ju för fan en fattig landsortsplanner… [up]