Christina Jutterströms blogg/sociala medieturné avslutas idag här på Deepedition1

1. Jag har läst vad du sagt på andra bloggar, i debatten efter din bok. Men jag har inte läst din bok eftersom det jag väljer att läsa (till 95%) på skärm. Du funderade aldrig på att använda det nya medielandskapet för att publicera själva innehållet? Tror du att möjligheten att fritt sprida material på nätet kommer att hota kreativ produktion att göra att vi mer och mer får nöja oss med amerikanska dussinserier betalda av produktplacering?

Svar: Min bok ”Fri Television? Public service i det nya medielandskapet” finns redan på nätet i form av pdf-fil på vulkan.se.
Natur och Kultur frågade om jag ville vara med i deras första försök att ge ut en bok också på detta sätt. Jag tyckte det var spännande. Du som är van att läsa på skärm kan ju ladda ner och läsa mina egna ord. Ett kapitel finns desutom på Susanna Popovas hemsida. Jag tror knappast att nätet hotar kreativ produktion, samtidigt har jag lärt mig av de senaste årens snabba tekniska utveckling att jag ska vara försiktig med att förutsäga framtiden. Produktplacering kommer vi att få se mer av i tv-serier och liknande. EU ger snart ökade möjligheter för detta vilket förmodligen också betyder att SVT, där hittills produktplacering varit förbjuden, måste öppna för detta. Det gäller dock inte för nyhetsprogram. Personligen gillar jag inte den här förändringen.

2. Du har gjort en annorlunda turné när det gäller att göra PR för en bok: ett antal bloggar, liveintervjue via Skype och en realtidsintervju med en hel panel med frågande via den splitternya plattformen Bambuser. Vad är din uppfattning och känsla om det nya (svenska) medielandskapet? Är det mest ”bludder” som diverse journalister med Guillou och Kent Asp anser eller finns det en reell kraft som kommer att förändra den gamla medienomenklaturan?

Svar: Spännande är det. Bloggturnén har för första gången på allvar öppnat mina ögon för vad som finns i den här världen. De bloggmänniskor jag kommit i kontakt med är definitivt inga ”bluddrare”. Jag har fått både relevanta och intressanta frågor med mitt sätt att se. Mött stort intresse för både public service frågorna i allmänhet och för min bok. Du är ett exempel. Sen finns det säkert en del ”bludder” också. Problemet kan tycka är att hitta rätt i mängden, att hitta det som är intressant för mig. Men det lär jag mig kanske.

3. Jag jobbar med reklam. Och reklam anser jag vara något som är en nödvändighet fär ett fritt samhälle då det är en förutsättning för fri konkurrens. Du själv gick från reklambetalda DN till ”fria” public service SVT. Vad är din syn på reklam contra public service? Var går gränsen (exempelvis när SVT faktiskt använder sig av sponsorer för större event, och går med på att göra efter-matchen-intervjuer framför stora väggar av logotyper?

Svar: Jag har samma uppfattning som du att reklam måste finnas i ett fritt, öppet samhälle både i kommersiella tidningar ,tv och radio. Men det är också viktigt att ha ett reklamfritt medium som vi ger pengar till – tv-avgifter – för att finansiera programproduktion. Public service blir på det sättet både oberoende av kommersiella krav och allas television. Cirka 70 procent av befolkningen gillar numera inte reklam i tv, visar undersökningar. Samtidigt ser människor allt mer på kommersiella kanaler. Så komplicerade är vi människor. Jag har kommit fram till att SVT bör avstå från direktsponsoring i och med nästa avtalsperiod som startar 2010. Visserligen är det riksdagen som ger tillstånd till detta, men SVT får ta onödigt svåra debatter i frågan.
Efter-matchen-intervjuernas bakgrund styr däremot inte SVT över. Vill man göra intervjuer måste man acceptera bakgrunden. Det gör också Granskningsnämnden som övervakar att SVT följer sändningstillståndet.

4. Du skriver bland annat ”Här ska svt.Fri television” också fortsättningsvis stå för fria, kreativa medarbetare och ledningar som självständigt får tolka innehållet i tillstånden och därefter redovisa hur uppdraget utförts. Men det kräver stor insikt och lyhördhet mot publiken för vad som är relevant, intressant och viktigt att producera i en nationell radio och television. Det kräver känsla för tradition , men framför allt stort mod att våga skapa nya program och tjänster som har ett uttalat public service värde.” i din lång artikel på Dagens Story. Själv har jag varit med så pass länge att jag minns att Per Gudmundsson fick välja mellan sin karriär inom public service eller bloggen. Du var chef för SVT på den tiden. I dag marknadsför du din nya bok via bloggar och andra sociala medier. Vad är det som i dag gör att en blogg är en tillgång men då var en så farlig sak att gudmundsson tvunget behövde tystas.

SVAR: Jag minns mycket väl det beslutet. En blogg gav och ger ofta uttryck för bloggarens personliga och privata synpunkter i olika frågor. I SVT:s sändningstillstånd heter det att verksamheten ska bedrivas sakligt och opartiskt. Det ger inget eller mycket lite utrymme för medarbetares personliga synpunkter, i synnerhet i nyhetsverksamheten. Detta var skälet till att vi avslog gudmundssons önskan om att blogga den gången. I dag skulle jag önska att ansvariga nyhetsredaktörer runtom i landet använde bloggandet för att beskriva hur de väljer nyheter för dagen och varför. Jag tror en skriven blogg skulle ge mer än den Aktuellt-inblick vi får i dag på svt.se.

5. Själv betalar jag (till skillnad mot en del politiker) TV-licens. Trots att jag inte kan påstå att jag ser speciellt mycket på TV. För mig är det snarare en blandning av en skatt och en sorts kvardröjande reflex av upplevelsen av att det är viktigt med public service. Men om någon frågar sp vet jag inte vilka argument jag ska ge för att förklara varför jag betalar licensen. Jag brukar säga att jag vill gärna att mina barn ska se bra barnprogram. Problemet är ju att många av de kommersiella barnkanalerna är lika reklamfria, och sänder rätt bra program de också. Vill jag se en seriekan jag enkelt se den på andra sätt. Vill jag se Rapport gör jag det när jag vill via svt.se(som jag rent juridiskt inte behöver betala tv-licens för att titta på). Så min fråga är helt enkelt:
har du några vettiga argument som jag kan använda på mig själv när jag sitter med räkningen och velar? Och vad tror du kommer att hända med licensen och SVT om säg fem år?

Svar: Dina barn ser SVT:s barnprogram (Barnkanalen är den största barnkanalen), du ser SVT-serier var och när du vill, du går in på svt.se för att se Rapport. Du använder och gillar en hel del i SVT. Om du och andra inte betalar tv-avgiften, som för övrigt också går till SR och UR, får dess företag ingen möjlighet att göra program. Det är du och alla andra som betalar dem. Det stärker public service företagens självständighet och oberoende av statsmakterna.Kommersiella kanaler gör program för att tjäna pengar, SVT,SR och UR får pengar för att göra program i alla genrer och med hög kvalitet. Vill du vara utan public service?
Jag föreslår i min bok att tv-avgiften ska betalas av alla via skattsedeln och att pengarna ska gå direkt till public serviceföretagen, inte in i statskassan.
På så sätt kan inte de 10 procent som låter bli att betala tv-avgiften skolka längre. Dessutom behöver man inte längre definiera för vilken mottagningsapparat tv-avgiften ska gälla. den gäller för public service programutbud.
Vad tycker du om detta förslag?

Jag slänger ut frågan till läsarna. Vad tycker ni? Ska public service vara en reell skatt? Vi har en nästintill 100 %-ig TV-penetration i Sverige. Alla kan se SVT via webben. Vore det inte bättre att pengarna för SVT togs in via skattsedeln på samma sätt som kyrkoavgiften görs?

Andra bloggar om: public service, TV, Christina Jutterström, Juttan, bloggturné, reklam, sponsring, skattsedeln, TV-licens

1. Förlaget fick det hela om bakfoten och har satt ut att det är på Researcher som intervjun skulle finnas. Vi diskuterade det via mail och jag valde Deepedition eftersom det a) är fler läsare ur en bredare målgrupp b) jag har skrivit om just media mycket mer här än på Researcher c) jag väljer att vara mer bitsk här än på Researcher. [↩]