…vissa dagar är det tungt att vara social media-nörd *tittar på såväl blip som bambuser som inte fungerar som de ska*

Det är allvarligt att stater fortfarande kan stoppa sajter med innehåll som inte passar den värdering som staten står för (i det här fallet islamska värderingar). När nu YouTube påverkades i hela världen på grund av en pakistansk internetleverantör ställer man sig inför två frågor:

1. Varför har vi inte skapat en större redundans i det globala nätverket av backbones?
2. Varför är det så få som numera reagerar över såna här saker?

Den sista frågan känns kanske mest angelägen. Det händer om och om igen, men färre och färre diskuterar det i bloggosfären - och vänjer oss med att det här händer.

JK har nu gett sitt svar runt den stämningsansökan som lagts mot staten runt Geijeraffären. Jag skrev om det hela här när stämningen lämnades in.

Nu blir det ingen prövning och inget skadestånd. JK påpekar att det helt enkelt handlar om preskription. Att Eva Bengtsson anser att det är fel är inte oväntat men själv kan jag tycka att hon inte inser att hon faktiskt får upprättelse då JK offentligt förklarar att det helt klart begåtts fel och att hon har rätt i att myndigheterna gjorde för lite. Dexion påpekar ungefär samma saker som jag upplever i just det här fallet.

Preskription handlar i princip om två saker: att det helt enkelt inte går att bevisa saker efter ett visst antal år på ett för en rättstat säkert och objektivt sätt. Fr a inte när det alltid kommer brott där de enda bevisen skulle handla om vittnesutsagor, minnen och händelser som inte är nedskrivna, avfotograferade eller på andra sätt objektivt dokumenterade. Det är svårt nog när det gått en viss tid att säkert kunna avgöra vad som hänt och vad som är efterkonstruktioner av efteråt införd information eller den mänskliga hjärnans behov av att skapa sammanhang av olika, inte sällan motsägelsefulla, enheter och händelser.

Preskription handlar också om ansvar. Hur länge ska en människa behöva ta ansvar för sina felsteg? Jag har inget bra svar men jag är inte säker på att det är vettigt att låta brott inte ha preskriptionstid även när det gäller detta. I det här fallet, med bordellhärvan, skulle man önska att de som fortfarande lever och har utnyttjat dessa barn och ungdomar faktiskt väljer att be om ursäkt och ta sitt ansvar. Men att jaga personer för saker som hände för 34 år sedan känns inte rimligt.
Att som vissa mena att staten i princip hur länge som helst ska ta ansvar för vad tjänstemän gör är lika orimligt - och ärligt talat märkligt i ljuset av hur många andra saker som (inte sällan samma personer) anser att staten ska göra. Staten är vi. Nånstans måste gränsen gå var jag och andra ska betala för fel som begåtts. Rent praktiskt handlar det om hur mycket arbete som domstolar faktiskt ska klara av. Problemet är att många ser endast den här frågan: men om JK skulle valt att ta upp den här frågan - var går gränsen för vilka händelser ska tas upp?

För en gångs skull tycker jag att JK Lambertz gjort något rätt.

Uppdatering: Det är fan historiskt men jag håller faktiskt med om Myrdals förslag om ett ex gratia-skadestånd. Och jag gillar tanken på en sanningskommission - åtminstone om den är till för att skapa försoning istället för att jaga syndabockar. Men: och det är det som många debattörer med Wadström i spetsen (som försöker påskina att jag anser att inget fel begåtts) - det är inte vad Bengtsson och andra anser. De anser att preskriptionstiden ska vara olika beroende på vem som begått ett brott. Eftersom det är “högt uppsatta män” så ska preskriptionen tas lättare på än om det är en vanlig person. Det är fan odemokratiskt. Och i allra högsta grad omoraliskt. Det innebär att man väljer att säga att - eftersom någon hanterats fel, inte varit lika inför lagen, så ska det innebära att hämnden sker på samma sätt - att personer inte ska behandlas lika inför lagen. Det är fan riktigt dunkel kommunistisk elitism som visar sig.

Världen är galen.

Min son är som jag när det gäller att vara uppe på kvällar och nätter… Så när han såg att bokrean öppnade klockan tolv inatt så förklarade han att han minsann ville åka på den. Han är åtta år. Och slukar böcker för tillfället. Så, jag struntade i mina farhågor att alla skulle ringa socialtjänsten och tog med honom ner. Bambusade det, laddade ner filmerna och mixade ihop dem på Jaycut.

Solstickan köpte två böcker ur serien “Vargbröder”. Själv köpte jag dels “Myternas historia” av Karen Armstrong och dels “De galna experimentens bok”. Den första eftersom Armstrong är en oerhört initierad forskare i religionshistoria och fenomenologi, och att förståelse av människans förhållande till myter är sjukt viktig i mitt jobb som planner. Den andra eftersom jag många gånger upplever att virala kampanjer men också andra kampanjer borde kunna skaffa sig inspiration och lära sig av de olika mer eller mindre galna experiement som skett: fr a inom beteendevetenskaperna. Boken beskriver bland annat Ingrams och Zimbardos olika experiment om lydnad och påverkan. De kan ju vara bra att använda sig av som reklamare ;)
Så köpte vi en hästbok åt Terrorprinsessan.

Man tycker väl att jag borde satsa mer på Researcher men det kändes som en kul idé. Och för att inte alla mina läsare ska tröttna på mitt tjat om sociala medier.
Så jag och Mymlan har startat en blogg tillsammans. Samesamebutdifferent ska handla om mötet mellan old media och new media. Exempel, diskussioner och länkar till sånt som är intressant just i det fallet. En rejält nischad blogg. Tanken är att det kan bli ett rätt spännande möte då en journalist och en reklamare skriver om samma sak men antagligen ur olika perspektiv.

Tanken är också att skapa interaktivitet: vi kommer att behöva era tips, era tankar. I kommentarer i mail osv.

20080223039

Originally uploaded by deep.ed

Bilden visar Yodas favoritställe. Uppe i trappen. Verkligen mitt i huset. Total koll över nedervåningen, god koll på övervåningen. Och inatt, när jag travade i säng vid fyratiden, tog jag med henne in till sängen. Hon var lite orolig så efter ett tag tog HS henne ner på lådan. Efter det ansåg Yoda att det var morgon. Hon jagade tår under täcket, hoppade omkring på oss som försökte sova några timmar och härjade. Det var lite svårt att säga åt henne eftersom hon äntligen började att relatera till oss. Så vid femtiden tyckte Terrorprinsessan att det skulle vara roligare att vara lillmatte än att sova. De gick upp, lekte, TP gav Yoda sin dagliga ranson mat, bytte vatten och allt sånt.

Dagen har för övrigt inte varit speciellt spännande. Kompisar på besök, jag har försökt läsa ikapp lite bloggar, jag har varit och tvättat bilen och nu på kvällen gjort klart en enkät i PHPSurveyour efter att fått fulhackat mig in i mitt eget adminkonto.

Några saker jag lärt mig: USB-kopplingen mellan Macdatorn och N95:an fungerar sådär. Bluetooth går ungefär lika fort. Och jag har lärt mig att skriva upp mina lösenord för tjänster som jag använder mer sällan. Sen har jag lärt mig att ShoZus skalning av bildstorlekar suger; bilderna blir i usel kvalitet. Sen har jag säkert lärt mig en massa andra saker också.

Dagens bästa låt är helt klart “Cordoba” med John Cale och Brian Eno.

Jag har haft löjligt mycket att göra under senaste tiden. Det har inneburit att min RSS-läsare nästintill sprängts av olästa postningar, något som också Doris&Rita var med om härförleden. Så jag tar mig ett par turer i sfären och för att minnas viktiga delar så delar jag dem med er.

Husmusen är tillbaka! Efter att ha slutat på Cult Design så väljer Frida att ta upp bloggandet på Husmusen igen. Mycket bra val - det är en inredningsblogg med rätt inriktning.

PGW har tagit en paus. Varför vet jag inte. Och tråkigt tycker jag att det är.

Loo har fått en son! En riktig söting och till på köpet har myndigheterna äntligen insett att hon är en alldeles utmärkt mamma. Grattis av hela deep-hjärtat!

Schmut skriver om Anso och hennes försök att få rätsida på sig själv med hjälp av DBT-behandling, och hur Region Skåne helt enkelt väljer att skita i folk och tar bort behandlingen. Vissa politiker gör mig så jävla förbannad att jag får mordlust.

drf pendlar och jämför pendlandets konst mellan Uppsala och Stockholm. Själv gör jag en mental not om att aldrig skaffa kunder i Uppsala :)

Att läsa Lisa aka Opassande är som att dricka en uppfriskande smoothie en varm sommardag. Som när hon skriver om sitt skrivande. När andra blivit pretto så fortsätter hon från klarhet till klarhet.

Och Studiomannen lämnar Discobollen. Fan, Peter. Du måste inse att man snart behöver sätta en digital GPS för att hänga efter dig!

Ulrika försöker v-logga och det verkar som om vi missat några intressanta klipp…

Jag försöker att videoblogga, men det går inte, det är bara bröst överallt. Ärligt talat, att jag har ett respekterat arbete är ett under med tanke på vilka omedvetna urringningar jag kör.

Det här får räcka för första turen.

En artikel i Guardian får CS att ta till med storsläggan och mena att användarna “flyr Facebook”. Något som originalartikeln knappast ens försöker att säga. Problemet är att det hela är statistiskt okunnigt. Brittiska användare av Facebook var vid peaken 8,9 miljoner. Nu har det sjunkit med 300-400000. Det är knappast en “flykt”. Snarare ett tecken på att hypen är över och de som inte hittat sin anledning till att använda tjänsten eller som hoppade på det bara för att alla andra gjorde det nu väljer att gå vidare. Kallas konsolidering och det är just vad Facebookanvändandet nu går igenom. En femprocentig nedgång är inget annat än en normal fluktuation och visar snarare att andra tjänster hittat sin publik, att vissa inte gillar Facebook.

Slutklämmen - att nästa grej är mer nischade communities är knappast något nytt. Och det är inte heller ett dikotomiskt förhållande mellan Facebook som generell community och olika nischade communities. Snarare handlar det om att fler och fler synkroniserar sitt användande av olika sociala medie-tjänster, hittar vissa delar i generella tjänster samtidigt som man hittar andra delar i andra, kanske mer nischade tjänster.

Den miss som jag anser att Facebook faktiskt gjort är att inte satsa mer på utvecklingen av de kollektiva delarna: groups och liknande. Det är ett alltför stort arbete att faktiskt hålla koll på saker som är nytt i dessa delar av Facebook vilket gör det till en 1 to 1-tjänst där mer kollektiva diskussioner inte sker på samma sätt som på andra ställen. På samma sätt menar jag att Facebooks isolationistiska inställning till innehåll: du kan peta in innehåll från olika ställen, men inte skicka ut det; kommer att i längden straffa tjänsten. I längden - men inte nu. Mashuptjänsterna är fr a intressanta för en klick användare med många olika digitala fotspår och kopplingsscheman - inte för den “vanliga” användaren, vars övriga fotspår ofta består av en blogg.

CS-journalisten borde kanske kollat vad andra också säger om det hela. Eller CS borde låta bli att falla för löpsedelfieringen av journalistiken.

Uppdatering: Kullin skriver om det på Media Culpa och lägger till att samma recession av nya användare och viss dipp av befintliga även sker för Facebook (och Myspace) i USA.
Tilläggas ska också att jag för egen del minskat mitt Facebookanvändande med säkert 75 % eftersom jag övergått mer till mikrobloggande på Jaiku, olika spännande former av communityskapande media via Bambuser etc.

Uppdatering: Expressen tar upp frågan och Brit på JMW får uttala sig. Tyvärr går rubriksättarna i samma fälla där som på IDG: att det skulle handla om att Facebook håller på att dö.

Andra bloggar om: Facebook, Computer Sweden, utveckling, recession, användare, statistik, löpsedelsjournalism, konsolidering

Christina Jutterströms blogg/sociala medieturné avslutas idag här på Deepedition¹

1. Jag har läst vad du sagt på andra bloggar, i debatten efter din bok. Men jag har inte läst din bok eftersom det jag väljer att läsa (till 95%) på skärm. Du funderade aldrig på att använda det nya medielandskapet för att publicera själva innehållet? Tror du att möjligheten att fritt sprida material på nätet kommer att hota kreativ produktion att göra att vi mer och mer får nöja oss med amerikanska dussinserier betalda av produktplacering?

Svar: Min bok “Fri Television? Public service i det nya medielandskapet” finns redan på nätet i form av pdf-fil på vulkan.se.
Natur och Kultur frågade om jag ville vara med i deras första försök att ge ut en bok också på detta sätt. Jag tyckte det var spännande. Du som är van att läsa på skärm kan ju ladda ner och läsa mina egna ord. Ett kapitel finns desutom på Susanna Popovas hemsida. Jag tror knappast att nätet hotar kreativ produktion, samtidigt har jag lärt mig av de senaste årens snabba tekniska utveckling att jag ska vara försiktig med att förutsäga framtiden. Produktplacering kommer vi att få se mer av i tv-serier och liknande. EU ger snart ökade möjligheter för detta vilket förmodligen också betyder att SVT, där hittills produktplacering varit förbjuden, måste öppna för detta. Det gäller dock inte för nyhetsprogram. Personligen gillar jag inte den här förändringen.

2. Du har gjort en annorlunda turné när det gäller att göra PR för en bok: ett antal bloggar, liveintervjue via Skype och en realtidsintervju med en hel panel med frågande via den splitternya plattformen Bambuser. Vad är din uppfattning och känsla om det nya (svenska) medielandskapet? Är det mest “bludder” som diverse journalister med Guillou och Kent Asp anser eller finns det en reell kraft som kommer att förändra den gamla medienomenklaturan?

Svar: Spännande är det. Bloggturnén har för första gången på allvar öppnat mina ögon för vad som finns i den här världen. De bloggmänniskor jag kommit i kontakt med är definitivt inga “bluddrare”. Jag har fått både relevanta och intressanta frågor med mitt sätt att se. Mött stort intresse för både public service frågorna i allmänhet och för min bok. Du är ett exempel. Sen finns det säkert en del “bludder” också. Problemet kan tycka är att hitta rätt i mängden, att hitta det som är intressant för mig. Men det lär jag mig kanske.

3. Jag jobbar med reklam. Och reklam anser jag vara något som är en nödvändighet fär ett fritt samhälle då det är en förutsättning för fri konkurrens. Du själv gick från reklambetalda DN till “fria” public service SVT. Vad är din syn på reklam contra public service? Var går gränsen (exempelvis när SVT faktiskt använder sig av sponsorer för större event, och går med på att göra efter-matchen-intervjuer framför stora väggar av logotyper?

Svar: Jag har samma uppfattning som du att reklam måste finnas i ett fritt, öppet samhälle både i kommersiella tidningar ,tv och radio. Men det är också viktigt att ha ett reklamfritt medium som vi ger pengar till - tv-avgifter - för att finansiera programproduktion. Public service blir på det sättet både oberoende av kommersiella krav och allas television. Cirka 70 procent av befolkningen gillar numera inte reklam i tv, visar undersökningar. Samtidigt ser människor allt mer på kommersiella kanaler. Så komplicerade är vi människor. Jag har kommit fram till att SVT bör avstå från direktsponsoring i och med nästa avtalsperiod som startar 2010. Visserligen är det riksdagen som ger tillstånd till detta, men SVT får ta onödigt svåra debatter i frågan.
Efter-matchen-intervjuernas bakgrund styr däremot inte SVT över. Vill man göra intervjuer måste man acceptera bakgrunden. Det gör också Granskningsnämnden som övervakar att SVT följer sändningstillståndet.

4. Du skriver bland annat “Här ska svt.Fri television” också fortsättningsvis stå för fria, kreativa medarbetare och ledningar som självständigt får tolka innehållet i tillstånden och därefter redovisa hur uppdraget utförts. Men det kräver stor insikt och lyhördhet mot publiken för vad som är relevant, intressant och viktigt att producera i en nationell radio och television. Det kräver känsla för tradition , men framför allt stort mod att våga skapa nya program och tjänster som har ett uttalat public service värde.” i din lång artikel på Dagens Story. Själv har jag varit med så pass länge att jag minns att Per Gudmundsson fick välja mellan sin karriär inom public service eller bloggen. Du var chef för SVT på den tiden. I dag marknadsför du din nya bok via bloggar och andra sociala medier. Vad är det som i dag gör att en blogg är en tillgång men då var en så farlig sak att gudmundsson tvunget behövde tystas.

SVAR: Jag minns mycket väl det beslutet. En blogg gav och ger ofta uttryck för bloggarens personliga och privata synpunkter i olika frågor. I SVT:s sändningstillstånd heter det att verksamheten ska bedrivas sakligt och opartiskt. Det ger inget eller mycket lite utrymme för medarbetares personliga synpunkter, i synnerhet i nyhetsverksamheten. Detta var skälet till att vi avslog gudmundssons önskan om att blogga den gången. I dag skulle jag önska att ansvariga nyhetsredaktörer runtom i landet använde bloggandet för att beskriva hur de väljer nyheter för dagen och varför. Jag tror en skriven blogg skulle ge mer än den Aktuellt-inblick vi får i dag på svt.se.

5. Själv betalar jag (till skillnad mot en del politiker) TV-licens. Trots att jag inte kan påstå att jag ser speciellt mycket på TV. För mig är det snarare en blandning av en skatt och en sorts kvardröjande reflex av upplevelsen av att det är viktigt med public service. Men om någon frågar sp vet jag inte vilka argument jag ska ge för att förklara varför jag betalar licensen. Jag brukar säga att jag vill gärna att mina barn ska se bra barnprogram. Problemet är ju att många av de kommersiella barnkanalerna är lika reklamfria, och sänder rätt bra program de också. Vill jag se en seriekan jag enkelt se den på andra sätt. Vill jag se Rapport gör jag det när jag vill via svt.se(som jag rent juridiskt inte behöver betala tv-licens för att titta på). Så min fråga är helt enkelt:
har du några vettiga argument som jag kan använda på mig själv när jag sitter med räkningen och velar? Och vad tror du kommer att hända med licensen och SVT om säg fem år?

Svar: Dina barn ser SVT:s barnprogram (Barnkanalen är den största barnkanalen), du ser SVT-serier var och när du vill, du går in på svt.se för att se Rapport. Du använder och gillar en hel del i SVT. Om du och andra inte betalar tv-avgiften, som för övrigt också går till SR och UR, får dess företag ingen möjlighet att göra program. Det är du och alla andra som betalar dem. Det stärker public service företagens självständighet och oberoende av statsmakterna.Kommersiella kanaler gör program för att tjäna pengar, SVT,SR och UR får pengar för att göra program i alla genrer och med hög kvalitet. Vill du vara utan public service?
Jag föreslår i min bok att tv-avgiften ska betalas av alla via skattsedeln och att pengarna ska gå direkt till public serviceföretagen, inte in i statskassan.
På så sätt kan inte de 10 procent som låter bli att betala tv-avgiften skolka längre. Dessutom behöver man inte längre definiera för vilken mottagningsapparat tv-avgiften ska gälla. den gäller för public service programutbud.
Vad tycker du om detta förslag?

Jag slänger ut frågan till läsarna. Vad tycker ni? Ska public service vara en reell skatt? Vi har en nästintill 100 %-ig TV-penetration i Sverige. Alla kan se SVT via webben. Vore det inte bättre att pengarna för SVT togs in via skattsedeln på samma sätt som kyrkoavgiften görs?

Andra bloggar om: public service, TV, Christina Jutterström, Juttan, bloggturné, reklam, sponsring, skattsedeln, TV-licens

1. Förlaget fick det hela om bakfoten och har satt ut att det är på Researcher som intervjun skulle finnas. Vi diskuterade det via mail och jag valde Deepedition eftersom det a) är fler läsare ur en bredare målgrupp b) jag har skrivit om just media mycket mer här än på Researcher c) jag väljer att vara mer bitsk här än på Researcher. [up]

När man pratar om nya medier, nya kulturyttringar och liknande så är det nästan alltid så att “samhället” aka “vuxenvärlden” försöker att backa. Så har det varit i snart ett halvår, nio månader, efter att Facebook började röra sig i Sverige. Idag läser man två osannolika “experter” uttala sig om att finnas på nätet.

Datainspektionens Göran Gräslund har poppat upp som en sorts moralismens väktare över nätet. DI ska vanligtvis förhålla sig relativt neutrala och objektiva, avgöra vilka datalagringsdirektiv som ska gälla och hålla koll på att databaser inte används på ett felaktigt sätt. Gräslund har däremot under den senaste månaden uttalat sig om beteenden på nätet. I en sann bakåtsträvande anda. Idag förklarar han åter att det är farligt att vara personlig på nätet. Enligt honom utifrån att framtida arbetsgivare kan tolka saker annorlunda.

Gräslund gör ett generalfel. Han utgår ifrån att arbetsmarknaden (alltså arbetsgivare etc.) är statisk. Ingen förändring sker där. Tolkningar och kunskap om hur sociala medier fungerar kommer alltid vara lika låg som idag. Synen på vad som är eftertraktat och värdefullt kommer alltid vara som idag (eller som Gräslund själv anser). Problemet är att det hela är ett argument som bygger på att vissa delar av samhället - i det här fallet arbetsmarknaden - lever i ett sorts kulturellt vacuum. Om vi utgår från att en framtida arbetsgivare för dessa unga är något yngre än Gräslund så har denna gissningsvis antagligen andra sätt att tolka information från potentiella arbetstagare, utifrån en egen erfarenhet av sociala medier och (förhoppningsvis) en mer modern syn på personliga varumärken, nyttigheter hos sin personal etc. Alltså blir inte det personliga tilltalet, den personliga transparensen en black om foten för dessa unga - snarare är det den som inte förstår de sociala medie-koderna, som inte använder sig av de format som inom några år kommer att vara basala för varje företag i sin kommunikation internt och externt, som kommer att få det riktigt knivigt när de ska söka jobb.

Morgondagens arbetsgivare kommer att söka efter personligheter. Antagligen utifrån ett antal sökkriterier och data mining-tekniker. För att skapa bra team med ett antal individualister som tillsammans kan skapa högre produktivitet och bättre effektivitet genom att de direkt kan börja att fungera tillsammans. Olika personlighetsvalideringsinstrument kommer att bli ytterst viktiga och ett sånt verktyg som min vän PRfekt Mattias Östmar utvecklar kommer att användas på många olika plan.
Jag tror det var Annika Lidne som påpekade i något sammanhang att det framöver snarare är så att en arbetsgivare kan komma att ifrågasätta varför en person inte finns med på Googlesöklistan snarare än att ifrågasätta vad personen skriver på sin personliga blogg.

Så Datainspektionens Göran Gräslund menar inte att vara så profetisk när han i sin iver att varna förklarar:

Den nya internetkulturen triggar ungdomar att berätta om sina liv.
För att ändra attityden måste många hjälpa till, beslutsfattare, lärare och föräldrar:
– Det är dags att de vuxna öppnar upp ögonen, det är andra tider nu

eftersom han uppenbarligen inte menar att “vuxenvärlden” ska förstå och kanske till och med ta till sig något utan i kontexten menar att man måste “stävja” det här. Han är ute och cyklar, visar mest att han gör ett felslut utifrån synnerligen subjektiva moraliska värderingar.

Linda Skugge, detta under av intellektualistisk moras och kd-aktig moral, förklarar på samma sätt att hon knappast är något chefsämne i framtiden:

Jag skulle aldrig anställa en brud som har lagt ut halvnakna bilder på sig själv på nätet. Det är det nog få som har lust att göra.
Jag skulle inte lita på henne heller och inte ens tycka att hon verkade särskilt cool eller sympatiskt. Vill man ens ha en partybloggare med flest träffar på internet som väninna?

Varför inte? Jag ser inget objektivt argument. Snarare ett moraliskt tyckande som inte har speciellt mycket med en sannolik framtid att göra. Skugge bygger alltså ett råd om en framtid på vad hon själv tycker om att lämna ut sig: vilket i sin tur är roande om man tänker på att hennes böcker knappast har en självförstörande mekanism i sig - och det hon skrivit är knappast annat än just naket, självutlämnande. Hon visar också att hon, trots att hon försöker förklara att hon i princip uppfann bloggandet, inte förstått vad sociala medier handlar om. För Linda Skugge handlar allt som hon producerar om att få betalt. Hon är sannerligen en “oldie” i sitt sätt att tänka. Och precis som Gräslund bygger hon sina antaganden på en ologisk grund: att allt som är kommer alltid att vara.

Framtiden handlar om personer. Redan idag plockar företag ut sina anställda utifrån deras personligheter minst lika mycket som deras teoretiska kompetens. Problemet är att vi just nu är i luften mellan två trappsteg: det gamla sättet att se på företag och anställda, där kollektivet alltid går före individen, och det nya nödvändiga sättet: att individen är till för sig själv och företaget är det som måste sälja in sig. Varken Gräslund eller Skugge verkar ha uppmärksammat att “employment branding” inte handlar om att varumärka sina anställda utan att göra företaget så attraktivt som möjligt för enskilda individer. De har missat att fler och fler företag försöker hitta ett mer transparent förhållningssätt när det gäller sig själva men också att acceptera ett större transparent förhållningssätt från sina anställda.

I båda delarna är det en utveckling som inte går att stoppa. Det är en kulturell utveckling som bygger på en värderingsförändring (och då pratar vi om grundläggande strukturella värderingar: inte någon sorts finare version av moral). Det går inte att “stävja” något som i princip handlar om en kraft som idag rullar på av sig själv.

Gräslund borde helt enkelt gå tillbaka till att kolla register. Och Skugge borde göra något annat än att försöka teoretisera om framtiden.

Andra bloggar om: Linda Skugge, internet, Göran Gräslund, sociala medier, utveckling, arbetsgivare, transparens, kultur, värderingsförändring

Förutom att jag är sjukt förbannad på att bli konspirerad av “apan” (säkert fuckin jävla Mikael Apskaft från Köksveckan) som att ha något med Mr Vi-Tror-Att-Vi-Kommit-På-Något-Nytt-Green så är det dags för melodifestivaluttagning 3.
Allvarligt. Mellanspelet var kul i ett och ett halvt program. Nu börjar det hela bli fullkomligt fånigt. Och eftertjafset är fan under all kritik.

1. BWO. Klockrent. Fast varför de hade danska prästkragar runt halsen vetefan. Men en riktig Bard-dänga.
2. Mickey Huskic. En låt från Sverige på ett minispråk. Intelligent. Eller… Nä. Tack och hej. Nu börjar vinnarskallen hos Hybris Björkman bli väl synlig… Jag garvade allvarligt… plötsligt drog snubben in lite engelska… men ta bort…
3. Frida feat. Headline. Muränan har dykt upp igen. Jahaja. En ordinär svensk pop-reggae. Sommarlåt men allvarligt - den som röstar på den måste vara tondöv. Extremt irriterande rapröst. Headline lär nog inte bli något mer än en tillfällig fjäril. Hoppa upp och sätt dig… *asg* Frida missade slutet… herregud… och de stackarna som tvingats till en snake-pit… Björkman…
4. Therese A från PayTV. Jaha. Nåt är fel när låten börjar med en åskknall… Och sen en popversion av Within Temptation med en massa fåniga centraleuropeiska inslag. Jösses… det här var verkligen uselt.
5. Patrik Isaksson och Bandet. Habil låt. Synd att det var fel sångare… Isaksson sjunger surt. Det laggar hårt i tonerna… Synd på en så pass bra låt. Trummisen är från På Spåret. Fast inte med i Bandet… HS föreslår att den skulle sjungits av Stenmark.
6. Caracola. Namnet gör att de inte borde få vara med… Snygg pop. Men… sorry, surt och att köra något “Oh a bobapodopa”… *gäsp*. HS tror att den går vidare. Själv är jag i en mycket positivistisk attityd så jag tror att de går möjligen till andra chansen… Linköping är nog den sämsta deltävlingen hittills… Så verkar de lånat överblivna fyrverkerier av E-type.
7. Ainbusk. Har typ firma Pling, Ljunggren bakom sig. Och man lyckas att klanta till det i OB-bussen. Men allvarligt. Det vore jävligt cool att skicka fyra fyrtioåriga gotlänningar till Serbien. … och plötsligt blev det proffs på scenen. Ja jävlar. Det här är Sarah Dawn Finer-klass. Det här är fan… ja jävlar. Tack. Nu var det dags. Serbien får lära sig gotländska.
8. Och så avslutar vi med Eskobar… helt fel kontext. Låten kommer att bli en hit. Men inte här. De borde haft med Heather Nova eller Lisa. Kul idé med karaokestuket i grafiken. Men helt seriöst - kommer Isaksson före Eskobar blir det jävligt irriterat på den här bloggen.

Uppdatering: *asg* Lasse Berghagen som ondskefull nemesis. Det är fan briljant.
Vad i helvete… Nä, nu går jag och lirar Diablo II…
Jag la tre röster på BWO innan jag stänger ner… Svenska folket borde fan gå på hörselkontroll…

En snabb lista om en lördag. Mymlan utmanar.

Väder utanför ditt fönster:
Solen har gått ner, kallnar och blåser som fan.

Lyssnar på just nu:
Ljudet av barn som ropar på Yoda, TVn.

I går gick du och la dig:
Halv fyra efter att ha gosat med Yoda.

I dag vaknade du:
Halv nio…

Vad har du på dig:
Baggy Levi’s Red tabs, gammal surrealistiskt randig tröja.

Senaste som ringde dig:
Chefen.

Som du ringde:
Mym.

Senaste som skickade dig sms:
Mym.

Senaste som du skickade till:
Mym.

Senaste vän du addade på Facebook:
Tjompa aka etui.se

Som addade dig:
Lär väl vara han antar jag :)

Senaste person som mailade dig:
Fan vet. Åsk har mailat om att jag varit för transparent. Brit har mailat och en hoper andra.

Sista hemsida du besökte/läste:
Av förklarliga skäl (den här listan) Mymlan.

Ska göra idag:
Av det lilla som är kvar så ska det lagas mat, drickas vin och tittas på melodifestival. Kanske lite Diablo II. Vad jag gjort kan man bland annat kolla in här, här och här.

Bra eller dålig dag idag:
Fan vet…

Det här var en sån där lista som lever så kort. Jag menar - om man börjar prata om vad man ska göra ikväll så blir det ju inte så länge. Vilka vill man veta mer om då? Eftersom Jaiku finns så vet jag iofs att Kajen har shoppat men varför inte fråga om resten? Susfu har kanske haft en någorlunda lördag? Jag tycker att PGW ska komma igång igen. Drf känns som om jag saknar på nåt sätt.

Face down on pavement and drunk at the end of my days
I hang from a noose that was made to slowly decay
The pangs of distress salt my flesh to slowly flay
Face down on pavement and drunk at the end of my days
The end of days

Ministry: End of Days Pt II

Det finns just nu en fara att deepedition kommer att bli en kattblogg…

Yoda är hemma. Går runt och kollar läget. Bilresan gick bra. Hon har kommit fram från under soffan också.

Under flera år har jag lyckats att bli sjuk just till klubbens årliga hockey-bockeyturnering Barbara Cup. Såklart blev jag det i år också. Men jag tänker ändå försöka ta mig dit. Fr a då jag kommer att liveblogga (hur man nu gör det med handskar på sig) på barbaracup.blogspot.com och bambusa lite från matcherna. Man kan väl säga att Round Table-medlemmar i gemen har en relativt låg teknisk höjd på sig själva så det lär nog inte bli serverkrasch men ni andra kan ju kika på hockey-bockey som knappast ens kommer upp till Korpen-klass :).

(Och jo Magnus, Pany ska spela)

Fullt ös. Strunt i barn som är på väg hem från skolan, att vägarna är hala, och det finns ingenstans att gå undan för barn och sånt. Bara man får tag på bovarna. Kör så fort man kan så blir det bra. Typ 70-80 inne på en liten villaväg, bland skolor, dagis och lekplatser.

Bra jobbat polisen i Borlänge… Jag är så jävla förbannad att jag kokar. Det är fan inte ens tillåtet med biljakter i Sverige men bryr sig de om det? Fem minuter tidigare och de kunde kört över mina barn.

HS ringer polismyndigheten i Borlänge och frågar om det verkligen är vettigt att göra så och får till svar: “det kan ju ha hänt nånting, eller hur? om det är polisen som jagar [vem skulle det annars vara jävla pucko] så får de det” i en stöddig stil. Oavsett vilket argument om just barn och faran för dem så märker man att polisen helt enkelt inte bryr sig. Uppenbarligen så anser personer inom polismyndigheterna att ett barn mer eller mindre inte spelar någon roll så länge man får tag på den som gjort något brott.

Uppdatering: Kärringen som svarade på polisen kanske borde läsa RPSFS 2000:18:

Förföljande med bil som innebär fara är i allmänhet inte befogat.
Under förutsättning att förföljandet inte framkallar någon eller endast ringa fara för andra personer kan åtgärden vara motiverad, om den flyende genom visad brottslighet eller av annan anledning är att anse som farlig för andra människors liv eller hälsa. Är den flyendes farlighet inte känd eller, om den är känd, inte av svårartad beskaffenhet, bör förföljandet avbrytas så snart det innebär fara för att någon skadas.

Uppdatering: Enligt andra vittnen så har biljakten skett på andra ställen. Exempelvis på skolgården…

Uppdatering: Poliserna valde alltså att jaga en bil som de “visste brukade föras fram av en körkortslös”. Detta “efterföljande” gick alltså på cykelbanor i hög fart, förbi och uppå en låg och mellanstadieskola, in i villaområden i cirka 70 knyck där barn går hem från skolan och annars är ute och cyklar, spelar hockey på gatan osv. Vad hände? Jo, föraren är misstänkt för drograttfylla. Alla i bilen togs in för förhör men släpptes sedan.
Den som säger att polisen i det här fallet gjorde ett bra val kommer jag fan att strypa. Det hela innebär att barnen är jätterädda för att gå ut, en av mammorna till Solstickans klasskompis undkom med nöd och näppe att bli överkörd av polisbilen på skolgården och det hela känns knappast som att “jamen vad bra att polisen gör sitt jobb”…
Som det ser ut så kommer ett antal föräldrar och andra att göra anmälningar mot det här. Polisen är vidtalad (personer högre upp än den första som HS pratade med) och har lovata tt verkligen titta på vad som hänt.

Andra bloggar om: polisen, biljakt, villaområde, barn, nötter, kärring

Jag har fått äran att avsluta intervjuserien runt Jutterströms nya bok. Min take är att knyta samman lite av det som hänt under veckan och kanske få henne att reflektera över det nya medielandskapet som hon spenderat en vecka i med PR för boken. Så jag är nyfiken: vilka frågor tycker ni jag ska ställa? Hennes bok gör upp en del med synen på public service och tar ett kliv in i framtiden. Vad tror ni att TV i framtiden kommer att innebära? Skriv i kommentarerna.

Jag är bara less på hela skiten.

Jaiku is up! Sing and rejoice!

För nu händer det saker:

På torsdag 12.00 så kör Björn F en Kommunikation 2.0-panel. Ingående är Brit S från JMW, Annika Lidne, Jardenberg, Östmar och några till. Läge för lunch vid datorn alltså.

Sen kommer Juttan, ni vet - gamla DN-redaktörn och SVT-chefen Jutterström, att köra en bloggturné om sin nya bok om TV. Boka in läsning:

Måndag: Dagens story

Tisdag: Vulkanbloggen // Ameliabloggen

Onsdag: Kulturekonomi

Torsdag: Bokhora.se .

Fredag: Sthlm Social Club via Bambuser (dvs. Björn Falkevik igen)

Lördag: What’s next

Varför jag inte är med? Fan vet. Jag sålde in Bambuseridén i varje fall. Det kan ha något med att göra med vem som driver dagensstory också… Som svar på den funderingen får jag ett hihi från PR-byrån… WTF?
Sen måste jag säga att det onekligen känns tunt på mediebloggsidan… Ingen Media Culpa, ingen Researcher, ingen Martin Jönsson. Ah well. Ska bli spännande ändå.