Fluktuationerna på världens börser fortsätter. Det intressanta är att idén fortfarande lever hos vissa: att vi idag, i en global ekonomi, ändå inte ska påverkas av varandra. Att börserna påverkas av varandra är knappast en ny tanke. Kina påpekar att man är påverkad av exporten till USA. Samtidigt är Japans kräftgång antagligen över, eftersom deras export till Kina är stor.
Många frågar sig självklart: varför har inte marknaden lärt sig? Problemet är att man måste välja konjunkturer eller en konstant låg alternativt ingen tillväxt. Hur menar jag då? Finansiella instrument bygger på att hela tiden söka höjd. Det är inte en låda som fylls upp till en viss gräns. Det bygger på att pengar flyttas, det bygger på låneinstrument vilket skapar höjd och även tillväxten. Att säga att “nej, de borde låta bli att låna ut så mycket pengar” när amerikanska subprimelånen (sk skräplån: utlåning till privatpersoner som inte har full täckning för lånen. Utlånaren tar alltså en hög risk) kommer på tal innebär att man inte förstått strukturerna. Vi behöver lån för att skapa tillväxten - konsumtionen skapar efterfrågan och därmed höjd. Men precis som när man bygger en koloss av klossar så blir det mer och mer instabilt ju högre man bygger. Ju fler pengar som finns på marknaden, desto mindre blir varje enskild peng värd. Alltså faller klosstornet. Det är normalt. Det är vad som många spår händer just nu. Att det hela hänger ihop: att verkstadindustrin påverkas av en nedgång som startas av att banker får höga kreditförluster handlar helt enkelt om att ägandet är korsvis lagt. Kreditförlusterna ägs också inte helt av bankerna utan är också uppköpta av andra företag, som använder risken för att låna pengar för ytterligare köp: i andra segment.
Den andra möjligheten är att försöka låta tillväxten endast påverkas av organiska ekonomiska instrument: helt enkelt tar man då bort låneinstrumenten eller låter lån endast ske vid låg eller ingen risk. Det innebär att tillväxtkurvan blir stabil men lutningen mycket liten. Det låga risktagandet innebär att många företag aldrig kommer att starta, eller kunna växa. Det är helt enkelt ett rätt dumt sätt att bygga samhällen. Det skapar mycket mindre volatitet när det gäller människors möjlighet att röra sig i samhället, det skapar inlåsningseffekter i den personliga ekonomin - den som är fattig kan aldrig bli något annat än just detta.
(No Ratings Yet)
Loading ...
Loading ...
deep|ed
Studiomannen
Per M
lisa
mymlan
Härom tvistar de lärde, men att ställa allting i ett antingen eller perspektivt måste anses som förlegat. Vi har betydligt större problem att brottas med, vi borde kanske fundera över om vi har något klot kvar att ekonomisera om vi håller ångan uppe. Ekonomikramare och antiklimatkramare drunknar lika som andra, de bränner i solen lika som andra och de är lika dödliga som oss andra. Men att låta Friedmans ande vare den som styr framtiden är knappast lösningen på våra problem, knappast heller Stalinismen. Ekonomi är heller inte någon naturlag hur gärna man än vill likna den vi detta, naturlagar kan människor inte styra över. Den som tror att USA;s eknomi betyder något i förhållande till månens dragningskraft lär kraftfullt få lära om. Den som tror att solens kraft och inverkan på polernas isar inte betyder något i förhållande till börsen i Hongkong lär även den få en del att fundera på närmaste århundradet.
Och det där är ett rätt korkat argument “det finns viktigare saker att bry sig om så låt oss strunta i det här”. Självklart är klimatfrågan viktig: men visa mig ett sätt att lösa den utan att marknaden gör det. Du hamnar antingen i ett meningslöst bakåtsträvande som innebär att varken miljö eller människor mår bra eller i ett konstant ekvilibrium av företag som försöker komma undan unilaterala och statliga regleringar. Det som du pratar om handlar om att skapa opinion runt CSR(link). Att tro att svaret är en stark nationalstat eller en stark unilateral regleringsmakt är lika dumt som att tro att Jesus pratar till Bush.
Ibland läser du för snabbt Deep! JAg skulle kunna gå i polimik med dig och falla i den klassiska vänsterfällan och vifta med stalinismen som metod, men jag är varken stalenist eller särskilt intresserad av att totalregelera ett samhälle då såna har en förmåga att just bli stalenistiska eller pinochinistiska. Men visst ultraliberalismen löser säkert våra problem med både ekonomi och miljö, (ett norrlänskt ljud på inandning) uuuuuuuuuuu!Marknaden är ju pålitlig som instution i samhället, den är ju sann och rätt! MMMMMM shure! Bättre får du komma med.
Bakåtsträvare brukar vara antiklimatkramarnas bästa vapen när man vill slå någon i huvudet. Vem har sagt att jag förespråkar det du säger att jag gör? Vem har pratat om stark nationalstat? Inte jag! Vem har pratat om stark regleringsmakt? Inte jag! Men det är klart är man ny nyliberal kanske man per automatik tror att alla andra är emot allt ;-). Det jag däremot pekar på är att den så kallade marknaden och dess anhängare dör lika bra som jag när luften tar slut. Och visst vi kanske måste får oljeföretag att öppna sinna gömmor för uppfinngar som ger en bättre miljö och visst vi kanske måste reglera utsläpp för att ha något kvar att släppa ut i men det är inte samma sak som du i den nyliberala världen tror att jag vill kasta oss in i. Marknaden behöver en puff åt rätt håll för att reagera, ex klorblekta kaffe filter. Men självmant ger man inte upp vinst för att andra ska må bra, har inte hänt hittils utan påtryckning.
;-)
JAg sa inte att du sagt det. Jag påpekade att det lätt måste bli det som blir argumentet.
Jag menar att regleringar är kontraproduktiva. För att det ska fungera måste böterna vara så pass hårda att det svider: annars blir det precis som när en människa upplever sin frihet beskuren: uppror och motvalls.
Det är ju det som händer och det handlar om opinionsbildning och marknadsföring av de goda alternativen. Inte genom reglering.
so we agree