Om att älska
Hos Mymlan pågår en diskussion utifrån hennes postning Om att älska. Och även om hennes postningar alltid är intressanta så är det i efterföljande diskussioner som det hettar till.
När det gäller kärlek så finns det en hypotes som jag alltid fascineras över: den om att en människa inte kan älska någon annan om hon inte älskar sig själv. Det vill säga:
självkärlek → nästankärlek
Om den hypotesen stämmer så innebär det att det finns två möjliga slutsatser att dra:
- Vi lever i ett samhälle där en stor majoritet älskar sig själva: eftersom många älskar sin nästa.
- Vi lever i ett samhälle där nästankärlek är hotad då psykologer och själavårdare berättar om att frånvaron av självkärlek är en mycket vanlig fråga i samtal.
- Hypotesen stämmer inte: du behöver inte älska dig själv för att älska andra.
Problemet med hypotesen är att den faller igenom på olika delar: problemen ligger i att man då måste hantera saker som narcissismens frånvaro av nästankärlek: dvs. att självkärlek många gånger kan förhindra nästankärleken respektive att hypotesens verifierbarhet i princip är omöjlig eftersom självkärlek måste definieras på ett mätbart sätt. Vidare glömmer man bort att skilja på eros och agape när det gäller nästankärleken; dvs. det är skillnad på kärlek till en partner där attraktion är en del av kärlekskänslan och kärleken till en vän, ett barn eller någon annan.
Som själavårdare arbetade jag ofta med de två termerna självförtroende och självkänsla. Båda kan sägas ingå under självkärleken. Problemet är att många tenderar att se dem som synonymer; vilket innebär att ett gott självförtroende kan sägas vara självkärlek - trots att självförtroende kan sägas vara en extrovert påverkad känsla till skillnad mot självkänslan som handlar om en introversion.
För mig blir därför hypotesen självkärlek → nästankärlek ofullständig utifrÃ¥n att den är för enkel. Den tar inte in det komplexa i människan. Personligheten och därmed kärleken till sig själv pÃ¥verkas av sÃ¥ mÃ¥nga olika saker. Men man skulle kunna säga att en mer sannolik hypotes är
(självförtroende + kärlek frÃ¥n nästan → självkänsla) + (nästankärlek → självförtroende → självkänsla) → självkärlek
Helt enkelt så handar det om att ett självförtroende och beviset för att någon kan älska mig ger självkänsla men också att min förmåga att faktiskt älska en annan människa (både eros och agape) ger självförtroendet och därmed också en högre självkänsla vilket därmed skapar förutsättning för självkärleken; av mig definierad som självkänsla + självförtroende.
Kanske relaterat: Det här med “data”, Mening, Räknesticka, Lena gillar bli piskad, Färdig, Nätjournalistiken är en pÃ¥gÃ¥ende process,
Technoratilinks.
080105 12:55
Är helt med i det här resonemanget, och vill påpeka sådär lite petigt att frågeställningen i mitt inlägg inte var om man kan älska andra, utan: Kan man ta emot kärlek om man inte älskar sig själv?
Monika Ringborg har spunnit vidare på ämnet i sin blogg med frågan: Hur vet man att en person inte älskar sig själv?
Mitt svar på den frågan är rätt enkelt: En person som inte älskar sig själv behandlar sig själv illa. En person som älskar sig själv behandlar sig själv kärleksfullt.
Utifrån det kan man också tänka att jo. Det finns människor med diverse självdestruktiva beteenden som faktiskt kan vara otroligt kärleksfulla och fina mot andra människor, men som låter sig själva behandlas illa.
En annan sak: En person med god självkänsla OCH självförtroende blir ofta per automatik en person som är kärleksfull mot andra, eftersom en person som är trygg i sig själv ofta är mer generös helt enkelt.
En person med dålig självkänsla är mer benägen att trycka ner och skada andra. Inte för att jävlas tror jag, utan mer på något konstigt sätt för att skydda sig själv.
mymlan’s last blog post..sesÃ¥, rösta nu!
080105 14:01
Som jag uppfattar att Mymlan (och psykologerna) är inne på här uppe så handlar nog mest självkärlekens betydelse om att maximera potentialen för nästankärleken och därmed relationshållbarhet.
Precis som du säger så kan man ha noll självkärlek och ändå ha ett överflöd av nästankärlek inom sig. Dock är det inte helt ovanligt att bristen på självkärlek fuckar upp relationen på längre sikt så att nästankärleken omöjliggörs.
Finns nog betydligt mycket mer att reflektera över om det här men eftersom jag just nu är kommen frÃ¥n en dunderteknisk sinnesstämning sÃ¥ är min person (läs Terminator + datornörd + 10 kg julmatsspäck) inte helt ideal att reflektera mera för stunden… :)
Thomas Tvivlaren’s last blog post..Elvis lever
080105 14:03
Det här mÃ¥ste jag nog läsa flera gÃ¥nger om, för att fÃ¥ ens ett litet hum om vad det handlar … har just nog med att trassla mig ur mina egna resonemang… Men formeln verkar rimlig, men jag fÃ¥r Ã¥terkomma!
Monika Ringborg’s last blog post..Tänk om jag varit synsk
080105 14:04
Det är jag inte så säker på utifrån att det finns en stor sannolikhet att den som faktiskt älskar sig själv: om man väljer att inte definiera olika sätt att älska sig själv (narcissism etc.) nog är snarare att trycka ner en annan person.
080105 14:06
[...] Monica Ringborg har skrivit om det, och deep.edition. [...]
080105 14:08
Kanske. Samtidigt är det ju sannolikt att den som inte älskar sig själv behöver andras kärlek mer för att på något sätt skapa en känsla av egenvärde. Alltså är det nog lika sannolikt att den som älskar sig själv fuckar upp sina relationer eftersom den upplever sig själv nog: den behöver ett mer altruistiskt synsätt på sina relationer medan den som har låg självkärlek ser sina relationer som mer värdefulla för sin egen del.
080105 14:09
Förstår vad du menar, TROR jag:
Hypotesen är för enkel.
Dessutom kan man nog haka upp sig ordentligt om man jämnt stressar sig själv med frÃ¥gan: “Älskar jag verkligen migsjälv? Hmmmm…”
Man kan ju gräva ner sig i jaget….
Det räcker med att stå ut med sig själv; det duger som kärlek, tycker jag.
Enkla z’s last blog post..Det finns ett svar pÃ¥ teodicéproblemet
080105 14:14
Narcissism handlar inte om kärlek. Eller. Här kommer vi ju in på min uppföljning, vad menar vi egentligen när vi säger att man älskar någon eller något?
Sen vill jag bara förtydliga: JAG har inte sagt att man inte kan älska andra om man inte älskar sig själv. Jag tror att man kan det.
mymlan’s last blog post..om att älska part II
080105 14:18
Narcissism kan mycket väl definieras som självkärlek. Däremot visar det här att diskussionen lider av för ytliga definitioner, precis som du skriver.
Jag vet det. Jag har inte skrivit att du tycker det.
080105 14:49
[...] Via Deep.ed ser jag att det diskuteras kärlek hos Mymlan. Frågan hon ställer är om man kan älska någon annan om man inte älskar sig själv? Eller funderingen var snarare kan man ta emot kärlek om man inte älskar sig själv? [...]
080105 18:05
[...] 5, 2008 Jag hänger på mymlan, deepedition, Alter Ego och andra och skriver om kärlek. Mymlan skriver om att hon är av åsikten att kärlek [...]
080105 18:21
Jag har också bloggat om det här nu. Fast inte så ambitiöst som du och mymlan. :-)
Pia’s last blog post..Om kärlek.
080105 20:21
Jag håller med dig i vad du skriver.
Jag tror själv att man kan älska andra fast man inte älskar sig själv. Att älska sig själv är komplext, hur vet jag att jag älskar mig själv tillräckligt? Att man kan älska sina egna barn fast man inte älskar sig själv, tror jag på till 100%. Att man kan älska även en partner och ha mycket att ge även där tror jag också.
Sedan är det en annan sak att relationer och känslor till någon annan blir lättare om båda är hela i sig själva. Om det sedan ska kallas att älska sig själv eller inte är jag inte helt säker på.