Svenssons postning och länkning till mig fick mig att le och samtidigt fundera över hur jag egentligen förändrats genom åren - och att jag i mångt och mycket egentligen tycker samma sak men ändå på ett helt annat sätt. För deepedition.com är inte någon vänsterblogg. Och inte heller en högerblogg. Och den är knappast heller i mitten. För min transformation under de senaste åren har snarare gett mig en politisk ståndpunkt som är svår att stoppa in i något av blocken. Varför? Helt enkelt för att jag inte är så intresserad av politisk metateori1längre. Jag har andra metateorier som intresserar mig mer. Exempelvis runt beteenden, digital populärkultur och såklart: marknadsföring, media och pr. Samtidigt så är deepedition.com också en politisk blogg. Dels för att jag har åsikter och dels för att politik idag handlar lika mycket om mina intresseområden som om nämndsammanträden. För min del handlar politik om att förhindra intrång mot individens friheter. Förhindra kollektivets censur. Bekämpa majoritetens förtryck mot minoriteten. Och att hela tiden dra en lans för en så total yttrandefrihet som möjligt. I de fallen är jag djupt politisk. Och viker inte en tum. Det är i detta jag stått för sedan jag lämnade mina ungdomsår inom de mer extrema vänsteryttringar jag var med i. Det är därför jag aldrig kunde underkasta mig, vare sig det gäller en kyrka eller ett parti. I det första så menar jag fortfarande att det finns få om ens några ord från Jesus som försöker att höja kollektivet gentemot individen. Att sätta kollektivets regler framför varje enskild människas behov och frihet. Jag har alltid ogillat de som försökt sätta en politisk stämpel på Jesus eftersom det innebär att man gör våld på kronologin (av samma skäl som jag och andra kritiserade Bibelkommissionen för att använda ordet “homosexualitet” i den nya bibelöversättningen för många år sedan). I det andra så finns inget parti som kan härbärgera mig idag. Det låter lätt megalomaniskt men det handlar helt enkelt om att jag vägrar att inordna mina åsikter under -ismer. Det är därför jag idag, som icke-troende, inte kallar mig ateist eftersom jag menar att det i sig är en sorts religion, en låda av tankar och åsikter som man får på köpet och måste inordna sig under. Jag vill inte. Jag vägrar. Det är meningslöst att ens försöka stoppa in mig i något sånt.
Andra bloggar om: ismer, politik, diskussion, meta, stämpel, åsikter, religion, tro, icke-troFotnot:
- Att jag benämner det som metateori är inte nedlåtande. Tyvärr har många fått för sig att något som är “meta” är negativt. Det är det inte. Det handlar om att diskutera och genomlysa grunderna för en ståndpunkt, ett fenomen eller en värdering. Att inte göra det är livsfarligt. [up]
(No Ratings Yet)
Loading ...
Loading ...
Du har gått och blivit libertarian!
Jesus var nog nyliberal även han.
Men i din kamp för “total yttrandefrihet” måste du ju förr eller senare tvingas sätta in detta begrepp i ett större sammanhang och då hamnar du väl i någon av de klassiska ideologierna, eller?
Nope. Jag är 37. Jag har varit i de flesta ideologier och undersökt. Det finns saker i vissa som jag gillar men annat som jag inte går med på. Det är en myt att man måste hamna i någon ideologi - ingen ideologi har svaret - och själv gillar jag frågandet mycket bättre.
Jag instämmer. Jag har inte heller någon lust att köpa en färdig låda med åsikter. Ett problem med -ismer är också att folk har olika (miss)uppfattningar vilket gör att man kan få ägna avsevärd tid åt att försvara och förklara sin -ism istället för att diskutera sakfrågor.
Jag har fortfarande inget hack för att importera min gamla handknackade humla, annars hade jag ju ett inlägg om det där.
Joshua_Tree’s last blog post..Tondöva gamla gubbar
Jag för min del tror att du har hamnat i ett läge som många andra. Det är många som känner att ismerna spelat ut sin roll, det blir för statiskt och för mycket konstiga regler som ändå ingen kan följa, kollektivets byråkrati. Precis som du beskriver så vägrar folk att inordna sig i vad toppen tycker utan kräver att få ha en egen åsikt. (kan säga att det märks om jag följer den “interna debatten”) Folk är ganska trötta på polariseringen mellan partierna där det blir mest likt en sandlåda som man kan läsa igenom att det egentligen handlar om något annat än själva sakfrågan, att det har liksom blivit ett jobb att ha åsikter. Själv håller jag på med sandlådan ett tag till sen får det nog vara bra, ganska snart.
I övrigt håller jag med Joush om att det inte går att diskutera sakfrågor snart, ismen är ivägen.
efter att ha sett tondöva gammala gubbar är jag övertygad, jag ska nog inte vara med om en reunion……………..
Tja, jag köper inte heller hela lådan med moderata åsikter trots att jag är en folkvald företrädare. Mina bevekelsegrunder att trots det vara med och företräda ett parti är att jag vill påverka det i rätt riktning. Du och flera andra är tydliga exempel på att de färdiga lösningarna är på väg ut och den personliga uppfattningen blir allt viktigare. Ett pyttelitet steg i den riktningen är dagens s.k. “personvalssystem” som mest är ett skämt. Riktigt intressant blir det inte förrän den med mest röster kommer in först, dvs ett personvalssystem värt namnet.
Peppe’s last blog post..Natomedlemskap? Javisst!
Men ideologier handlar väl om så mycket mer än om de svenska riksdagspartierna. Att den “officiella” politiken ser ut som den gör har ju sina förklaringar; vilka dessa förklaringar är beror ju på just vilken grundläggande ideologi man tror på. Jag tror inte att det går att undvika ideologiera. Allt som sker runt omkring dig tolkar du och hur du tolkar det beror på vilken syn du har på människan, samhället, historien etc.
Det är en grov missuppfattning att tro att ideologierna skulle ha “svar på allt”. Ideologierna handlar om ett sätt att tolka världen, inte om att få exakta svar på hur mycket räntan bör höjas i Sverige. Jag är fortfarande övertygad om att du i din kamp för den “totala yttrandefriheten” förr eller senare (om du tar kampen på allvar) måste konfrontera ideologierna. Hur ser du exempelvis på att sex stycken gigantinska företag dominerar den globala mediebranschen? Ökar det den totala yttrandefriheten? Om inte, hur har det kunnat bli så? Vad går det att göra åt det? Vem bestämmer? Den typen av frågor måste du ju stöta på och det är klart att du kanske kommer till helt olika svar varje gång. Och då kanske du kan säga att ideologierna inte är relevanta. Men då kan du å andra sidan inte heller förklara världen på ett begripligt sätt utan då handlar allt om slumpen. Men om du börjar hitta en röd linje i dina förklaringar så skulle jag vilja säga att du är inne på ideologiernas mark.
Att ta avstånd från ideologierna och de större frågorna är väl alltid den enklaste utvägen och många hamnar där där livet tuffar på och man har det relativt gott ställt. Men för majoriteten av världens befolkning så är ideologierna i högsta grad levande och betydelsefulla.
Irak-kriget, hur tolkar du det förresten? Eller är allt bara en slump?
*ler* Well. Jag tar inte avstånd från någonting. Jag lierar mig bara inte med någon speciell ideologi. Så enkelt är det. Eftersom jag spenderat rätt mycket tid på universiteten och läst filosofi och teologi, liksom en jäkla massa beteendevetenskap och däribland socialpsykologi i vilket ideologierna fr a är intressanta så skulle jag vilja säga att du är den som är mest lurad att tro att ideologier ger svar. Jag har varit medlem i Ungsocialisterna, jag har varit knuten till Syndikalisterna såväl som deltagit i grupperingar runt den svenska anarkismen, jag har varit med i olika socialdemokratiska grupper. Plus att jag har varit vigd präst. Så jag är rätt medveten om ideologier, deras gränser och möjligheter.
Del två i min publicering av “Jag och ismerna” kommer innehålla en analys av varför vi söker oss in i ideologiska grupperingar: att det inte handlar om vad vi tycker och tänker utan vårt sökande av tillhörighet. För min del är inte det längre intressant.
[Comment ID #40825 Will Be Quoted Here]
Well, tillhörigheten börjar sakta suddas ut om den någonsin egentligen fanns där. En gång blev jag invald i en distriksstyrelse som ordinarie utan att ens vara med i organisationen. Jag kunde varit vad som hellst, och faktum, jag var vad som hellst just då. Nu börjar jag känna samma sak, att jag är lite vad som hellst. Retoriken och uttrycket må vara kvar ett tag men sen vete tusan. Min andra fritidssysselsättning är roligare och inte lika krävande när det gäller att kompromissa med sig själv. Politiken börjar se anorlunda ut, vem vet, kanske vi får se om vi har tur en nu era inom den politiska sfären.
Men Pena. Sex är alltid roligare ;)
Just det! och dessutom helt omöjligt inom politiken!
Bah… jag vet några politiker jag mycket väl skulle kunna tänka mig ha sex med :)
Nä, det är inte roligt när kollektivet sätter sig framför individen. Egentligen finns det väl bara en sak som är värre: när en individ sätter sig före en hel massa människor och låter sina egna intressen väga tio- eller hundrafalt tyngre än alla andra människors intressen tillsammans. När en person genom den makt och de pengar han eller hon redan besitter använder denna makt och dessa pengar för att ytterligare berika sig själv utan att ta hänsyn till de människor med vilkas hjälp denna person byggt upp sin rikedom och ställning. När ett litet fåtals livsstil hotar att ödelägga vårt klimat.
Jag har också varit engagerad i både det ena och det andra, jag har läst en jäkla massa på universitet och privat, jag har jobbat i olika yrken (från fabrik till kontor) och jag har funderat åtskilligt över politik, ekonomi och samhälle. Plus att jag är praktiserande ateist :) Och jag har kommit till andra slutsatser än du.
Ideologierna lever, jag är ledsen att behöva säga det, sina egna liv även utanför svenska riksdagspolitik. Ideologierna står inte och faller med ett antal enskilda, till och från politiskt intresserade, människor i Sverige.
Jag säger inte att ideologierna ger mig exakta svar på konkreta frågor. Ideologierna handlar som sagt om ett sätt att se på världen, på människan, på historien, på samhället. Det handlar inte om Moderaternas kontra Socialdemokraternas partiprogram. Ideologierna lever även om svensk socialdemokrati gör fullständig bankrutt. De lever och de bryter fram i all sin tydlighet när saker ställs på sin spets. Vi kommer att se det i takt med att klimatet förändras och vi kommer att se det i takt med att världsekonomin imploderar till följd av sina allt mer extrema inre obalanser.
Jag respekterar människors val att stå utanför politiken men det hade varit trevligt om några fler än vad som är fallet kunde säga att ”nä, det är inte Politiken det är fel på, eller Ideologierna, det är jag som har blivit bekväm och helst vill slippa konfronteras med dessa större frågor dag efter dag.”
Du kanske inte tycker att det är intressant för att du har hittat en annan tillhörighet som stärker din identitet mer. Nu är du inte Aktivist utan IT-kille, PR-kunnig, beteendevetare. Dessutom med en populär blogg som du får en hel del cred för. Mer instant identity om man säger så. Att säga att ideologiskt politiskt arbete bara handlar om tillhörighet är ju verkligen att underkänna människors förmåga att tänka och handla fritt. Vart går förresten gränsen här; kampen mot apartheid i Sydafrika, handlade det bara om tillhörighet? Kampen för demokrati i Sverige, bara en fråga om att passa in? Tänkande människor funderar över rätt och fel, över moraliska frågeställningar och över vilken riktning man vill att samhället ska utvecklas i. Utifrån det väljer man sig att engagera sig för förändring i en viss riktning. Det är klart att det finns en massa andra faktorer som spelar in men så är det ju i alla mänsklig verksamhet. Att från den insikten komma till slutsatsen att ideologiskt engagemang bara handlar om tillhörighet är ju minst sagt att dra förhastade slutsatser.
Jag är slutligen fortfarande nyfiken på hur du tänker kring din kamp för total yttrandefrihet. Ställs du i den kampen inte inför en massa frågor av mer ideologisk natur? Om makt, demokrati, kapital, arbete, ägande, tillgång till kanaler för att nå ut etc etc.? Har du då en sorts ny ideologi som hjälper dig att tolka det som händer?
[Comment ID #40834 Will Be Quoted Here]
Ja självklart men nu menar jag ju som företelse inom politiken, man kan inte ha sex med journalister, med andra politiker, med …. det onämnbara som alla politiker är emot, på film (se han den där vänsterpartisten som var porraktör) osv, så politik och sex = är mer likt celibat eller mer Victorianska stilen, händerna på täcket, “blunda och tänk på England flickor” stilen. Det är mer politiskt korrekt.
[Comment ID #40837 Will Be Quoted Here]
*gäsp* Fint hörrudu. Men om du varit intresserad och läst lite mer skulle du inse att den här bloggen är rätt ointressant för mig.
Vill du leka teoretiker - gå någonstans där någon är intresserad. Jag är det inte. Du tröttar ut mig och är fullkomligt ointressant.
Samtliga är kriminella exhibitionister även om manikerns tunga anses vara hel, och bubblan var ju ointressant och underkänd!Däurrmed har ju såväl Jean Paul Sartre som dilletanterna och den normerade eliten rätt uppfattning i sak och substans.Signatur surkart
Ja, det var ju ett givande utbyte. Man gör sig tydligen icke något besvär om diskussionen blir allt för deep. Och det känns fortfarande som du inte har några vettiga svar på mina väldigt modesta frågor. Återkommer när jag studerat ett par betyg metateori i marknadsföring:) Go’natt!
Problemet är helt enkelt att du väljer att diskutera utifrån möjligheten att du vet allt och jag vet inget. Det intresserar mig inte.