Jag upplever att kristendomen (protestant och katolsk) i Nederländerna är betydligt mera levande och aktiv än hemma i Sverige. De kristna här syns.

Jag knöt an till Kyrkans Tidnings Dag Tuvelius som sa i Dagen:
- Jag tänker på alla de människor som är aktiva i kyrkan och varje dag påverkar sin omgivning. De kan många gånger ha större gemomslag än de som är makthavare. Det kan också vara så att det bland de på 100-listan finns ”kyrkliga personer”, fast de inte anges som sådana på listan.

Svenska Kyrkan har anledning att vårda och ständigt utveckla sitt varumärke. Med ett ytligt fokus på ett par biskopar går det inte. Samma sak med ett stort företag som inte ser sina många medarbetare som ambassadörer, utan låter en vid ensam dra medielasset.

Tuvelius har rätt som räknar med att flera på listan är medlemmar i Svenska Kyrkan även om det inte syns. Kyrkan borde ge dem ett erkännande.

Min kommentar och mitt förhållningssätt utesluter inte att biskoparna har en viktig roll att spela. Också i extern kommunikation, med medienärvaro som en del.

Jag vill minst av allt förneka medielogiken. Kan redan en hel del om den och vill hela tiden lära mig mer. Och när jag får möjlighet delar jag med mig av det jag kan. Också inom Svenska Kyrkan.

Med mer mediekunskap är det möjligt att parera och vara proaktiv. Gäller för både företag och kyrkor.

Om ärkebiskop Anders fullföljer sina planer på att samla världens kyrkoledare till ett grönt kyrkomöte, om han fortsätter att driva flykting- och integrationsfrågor som sin företrädare KG och om han arbetar vidare med ett uppmuntrande ledarskap inom Svenska Kyrkan: Då är han med på listan redan nästa år.