Jag hade som plan att samla ihop en massa saker som hänt sedan jag skrev om Johanna Parikkas sjuka hot mot Isabella (jag har varit upptagen). Det är nog till att fylla ett par avhandlingar med bevis hur denna sk journalist snarare kan klassas enligt olika mer eller mindre svåra psykiska åkommor eller visas på bild i [[DSM IV]]. Det har också varit en lektion i hur konspirationsretorik kan se ut hos någon utan begränsningar och med ett behov av att skada andra.
Sen läste jag Joshs inlägg Gisslandrama och det finns inget att tillägga. Det är en drapa som dräper JPA. Det finns bara stora hål i hennes logik och Josh pekar ut dem ett efter ett. Att blunda för detta, oavsett om det är JPA själv eller någon av hennes mycket få tillskyndare (finns någon förvirrad "linda" som menar att det är nätmobbing att skriva om JPA) eller mina troll "anna" och "stina" som i sin iver att hata mig försvarar Parikka-människan. Josh tar inte till någon storslägga utan det är snarare ypperligt vackra kirurgiska snitt som raserar hela försvaret från JPA.
Nåt jag däremot vill påpeka är att det inte är något "drev" som pågår. Ett drev betecknas av att många går åt samma håll på grund av att någon leder dem och de är rädda att missa "nyheten". Är det något som det här handlat om är att många, otroligt många, har upprörts och verkligen skrivit i avsky mot detta hot och detta försök att förinta yttrandefrihet, källskydd och demokratins grundbult: rätten att ha en åsikt även om man inte vill visa sitt ansikte. Att kalla detta drev är att ge JPA rätt. Ett drev är en kollektiv handling - det här är många individer som uppbragts av något som är orätt. I religiösa termer kan man tala om att Johanna Parikka Altenstedt fått känna på "rättfärdighetens vrede".
Uppdatering: Och nej. Jag är inte ett dugg jävla förvånad att Nina Unesi stödjer JPA. Hon har varit rätt duktig själv (tipstack Maleandro) på att klanta till det i sina försök att leka feminist. JPA och Unesi är perfekta exempel på vad Bengt eller Aqurette kallar "megaFÅNer" - som inte är intresserade av debatt utan bara av sina egna åsikter inuti sina egna huvuden.
Andra bloggar om: Johanna Parikka Altenstedt, drev, Josh, censur, yttrandefrihet, drapa, dräper
Jag hade som plan att samla ihop en massa saker som hänt sedan jag skrev om Johanna Parikkas sjuka hot mot Isabella (jag har varit upptagen). Det är nog till att fylla ett par avhandlingar med bevis hur denna sk journalist snarare kan klassas enligt olika mer eller mindre svåra psykiska åkommor eller visas på bild i DSM IV. Det har också varit en lektion i hur konspirationsretorik kan se ut hos någon utan begränsningar och med ett behov av att skada andra.
Sen läste jag Joshs inlägg Gisslandrama och det finns inget att tillägga. Det är en drapa som dräper JPA. Det finns bara stora hål i hennes logik och Josh pekar ut dem ett efter ett. Att blunda för detta, oavsett om det är JPA själv eller någon av hennes mycket få tillskyndare (finns någon förvirrad ”linda” som menar att det är nätmobbing att skriva om JPA) eller mina troll ”anna” och ”stina” som i sin iver att hata mig försvarar Parikka-människan. Josh tar inte till någon storslägga utan det är snarare ypperligt vackra kirurgiska snitt som raserar hela försvaret från JPA.
Nåt jag däremot vill påpeka är att det inte är något ”drev” som pågår. Ett drev betecknas av att många går åt samma håll på grund av att någon leder dem och de är rädda att missa ”nyheten”. Är det något som det här handlat om är att många, otroligt många, har upprörts och verkligen skrivit i avsky mot detta hot och detta försök att förinta yttrandefrihet, källskydd och demokratins grundbult: rätten att ha en åsikt även om man inte vill visa sitt ansikte. Att kalla detta drev är att ge JPA rätt. Ett drev är en kollektiv handling – det här är många individer som uppbragts av något som är orätt. I religiösa termer kan man tala om att Johanna Parikka Altenstedt fått känna på ”rättfärdighetens vrede”.
Uppdatering: Och nej. Jag är inte ett dugg jävla förvånad att Nina Unesi stödjer JPA. Hon har varit rätt duktig själv (tipstack Maleandro) på att klanta till det i sina försök att leka feminist. JPA och Unesi är perfekta exempel på vad Bengt eller Aqurette kallar ”megaFÅNer” – som inte är intresserade av debatt utan bara av sina egna åsikter inuti sina egna huvuden.
Andra bloggar om: Johanna Parikka Altenstedt, drev, Josh, censur, yttrandefrihet, drapa, dräper
Pingback: Rätt så tarvligt.. | Teflonminne