Jag försöker verkligen hitta tillbaka till bloggsuget men det är svårt.
Jag jobbar som attan. Det är mycket nu.
Så när jag kommer till att öppna Google Readern så orkar jag inte.
Det är tråkigt men inget att göra åt.
Jag har inte så mycket att säga heller. Eller så har jag det men det känns inte som om jag kan det.
Puckona står fortfarande som spön i backen. Världen är lika galen.
För tillfället känns det som om det gör mig detsamma.

Kanske relaterade postningar:

  1. Fy farao
  2. Just så där
  3. Rosa Parks är död
  4. Saker som också har varit
  5. Att göra världen bättre

  • Härmed utser jag uttrycket ”Puckona står fortfarande som spön i backen” till årets uttryck. Fan vad kul. Och sant.
  • Hade också en påtvingad viloperiod i somras som iofs var rätt behaglig men nu har den pga för mycket jobb övergått till att enbart vara påtvingad och oönskad. Finns massor att skriva om (läste just Morians senaste om ett feministmöte så det är kanske därför jag känner att det kliar i fingrarna något extremt).

    You'll be back!
  • Per M
    sant, speciellt det där sista
  • Take a break, så ska du se att skrivarlustan kommer tillbaka. Det har hänt mig flera gånger. Man (jag) måste inse med jämna mellanrum att man bloggar för at man vill, inte för att man borde.
  • Bloggsvackor och skrivkramp har vi alla.
  • sedär, jag undrade precis vars du tagit vägen, men där är du ju =)
blog comments powered by Disqus