——————–
20070930[massor med struken text]
Det där var bara gnälligt.
Jag var skeptisk. Men “Ingenting” med Kent… växer. Till att bli just så där sjukt beroendeframkallande. Som bara Jocke Berg kan bli. Enkel poplåt med hooktexten “dom jävlarna tog oss/en efter en…”
Japp. Det här är bättre än någonting annat:
Ingenting
Först kom ingenting
Sen kom ingenting
Sen kom ingenting
men ingenting är (ingenting, inget, inget)
Dom jävlarna tog oss
en efter en
Dom ljög och bedrog oss
med sanningen
Dom jävlarna tog min älskling där
Från krönet av kullen kan jag se
min förlorade värld
Uppdatering: Bara ett litet påpekande - det här är deepedition.com’s 3000:e postning. Jösses.
Det var ett jävla upp och hoppande och inte liggande och dragande sig på HS imorse. Fan - det var hon som var ute igår…
Jag behöver helgerna för att samla kraft inför veckorna (plus att jag ändå jobbar 60 % av helgerna)…
Låt mig sova för fan!
That man’s charisma is still there. Ser den käre biskop Tutu på TV i samband med diskussionen om Burma. Han ryter till, den lille mannens ögon glöder när han förklarar att Kinas OS klart ligger i fatet om de inte ser till att deras allierade Burma slutar sitt förtryck och sitt mördande. Med en nära på automatisk ryggradsmässig rörelse lyfter jag en knuten högerhand. Freedom for the people.
Jag, Alter Ego och Carl Bildt är citerade på SVT:s Agenda i frågan.
Uppdatering: Jag ser att Jonas har samma känsla.
Andra bloggar om: Tutu, Burma, OS, freedom to the people, Alter Ego, Carl Bildt, SVT
… är jag väldigt nära att radera hela min existens.
Bloggar, Facebook you name it.
Man får bitchslaps från personer man försöker att stödja.
Får höra hur fel man gjort när man trodde att man var två om saken.
Jag ställer allt till förfogande.
This is the end of days.
Uppdatering: “Dom jävlarna tog oss…”
Det blev väldans tyst på “anna” aka BRB. Och på “stina”. Det märkliga är att dessa troll aldrig kommenterar postningar som handlar om Burma eller liknande saker utan alltid bara där de kan provocera eller skriva ner den som postat något. Sug på den ni.
Och jag fattar inte det här med att folk, exempelvis på Facebook sätter en bild på sig själva som barn i sin presentation. What’s with you people? Tanken med Facebook och liknande saker är att nätverka, att hitta folk som man tidigare känt eller som man kan känna igen när man träffar dem. Sannolikheten att man känner igen någon från att man var så liten är minimal. Sannolikheten att man kommer att känna igen personen om man träffar dem IRL är minimal.
Insåg att inflationen är hyperbol inom bokbranschen. Jag beställde en bok av en känd bloggförfattare och fick betala närmare tvåhundra spänn. Idag fick jag se att samma bok säljs för en hundring på Bok&Bibliotek. Det är nästan snabbare halveringstid än på datorpriser.
Heroes har ett sjukt välskrivet manus och en story som är bland det bästa jag sett på mycket länge. Studio 60 har däremot inget av det fantastiska som gjorde Vita Huset/West Wing så trollbindande (nej, jag menar varken anna/BRB eller stina).
Den nördigaste applikationen på Facebook måste vara ZDNet Australias Speed Challenge. Jepp. Jag, Wass och Jack och några till kör ikapp. Med våra bredband… Dock - idén bakom applikationen är att skapa någon sorts översikt över hur snabba uppkopplingar folk sitter på i världen. Sverige ligger tvåa efter Finland men då finns det en viss bias i att det Finland har endast ungefär 250 testresultat medan vi svenskar är snabba på knappen och ligger på över fyratusen. Och att mäta en så pass fluktuerande datakälla som ett bredband är lite knivigt då färre testresultat sannolikt ger ett högre medelvärlde. Nördigt är det i vilket fall som helst.
För övrigt skulle jag vilja slå den som kommit på konceptet för Elons reklam. Hårt. Och länge.
Kyrkans mest bajsnödiga biskopar Hagberg, Persenius och Stiglund har skrivit en debattartikel (tipstack TBFKEM) som är ett under av till politisk korrekthet sminkad homofobi. Deras argument håller inte då de väljer att ta en teologisk dogm och göra den till en sorts grundbult. Äktenskapet är från början funktionellt. De väljer att undvika att ta upp hur äktenskap ingicks innan kyrkan dogmatiserade och ritualiserade det. Eftersom deras argumentation, vars syfte är att undvika en samkönad äktenskapsbalk då en sådan dels hotar incitamenten för en majoritet av nuvarande medlemmars medlemsskap och dels slutgiltigt tar bort det sista av teologi ur svensk lagstiftning, då skulle falla ihop som ett korthus.
Att utifrån se den kyrka jag vigdes till tjänst i är som att se ett uråldrigt skepp där kaptenen, istället för att rusta och modernisera, valt att segla det som allt en gång var när det byggdes för flera hundra år sedan. Och alla försöker att hålla det flytande genom att ösa och ösa medan kaptener, rorsmän och andra står vid rodret och förklarar att det enda rätta är ett sånt här skepp.
Deras krokodiltårar över partnerskapets försvinnande är roande då de implicit menar att man hellre ser ett status quo när det gäller juridisk ställning för heterosexuella respektive homosexuella par. Deras rädsla, eller homofobi, är så stor att de undviker det faktum att en könsneutral äktenskapsbalk faktiskt innebär att alla par, oavsett könssammansättning, blir likställda - något som inte skett i partnerskapslagen. De är beredda att offra rättvisa för att behålla en intakt tradition maskerad till teologiska dogmer och väljer att frankt föra fram en åsikt som bygger på skillnad i värdering av olika pars kärlek - för det är det oavsett hur de försöker vrida till det.
När jag följt utvecklingen i Burma får jag samma känsla som innan massakern (egentligen var det massakrerna) på Himmelska fridens torg i dåvarande Peking: ödesmättnad. Gruppen på Facebook ökar extremt just nu och jag hoppas att någon ser till att låta internationella media veta det. Tyvärr är det så illa att jag inte äger någon röd tröja men hittar jag någon tänker jag bära den idagpå fredag (det var sent och jag är dagvill eftersom måndagen kändes som minst två dagar).
Ödesmättnaden är ett andetag från att regimens grepp till slut inte längre kan hålla. Tyvärr kommer det att även här handla om att många får sätta livet till, och det kommer inte att ske över en natt men det vi bevittnar är nog slutfasen på den långa kamp som Aung San Suu Kyi vigt sitt liv åt. För även om den kinesiska utvecklingen blev inte helt den önskade så skapades ändå en lättnad där. Burma har samma långa väg att gå.
En mycket bra briefing runt bakgrunden till protesterna i Burma finns här.
För en sekulariserad svensk kan det verka lite märkligt att buddhistmunkarnas inträde på scenen är så viktig. Men inom buddhismen handlar munkväsendet inte om att nödvändigtvis välja munklivet för resten av livet och det är inte en exklusiv skara män utan de flesta människor inom buddhistiska länder har någon i sin närhet som är munk. Och det är en viktig sak att bli munk. Och den största saken handlar inte om protestmarcherna utan att munkar över hela landet vägrat att ta emot gåvor (jag är för trött och slö för att översätta “alms” bättre) från militären och de styrande. Det motsvarar i princip att bli exkommunicerad och är det ultimata sättet inom buddhismen att säga “jag anser dig inte vara värdig”.
För mer om just munkarnas ställning i Burma kan du läsa här. Om bhikku - det buddhistiska munk- och nunneväsendet kan du läsa om på Wikipedia.
Det intressanta med den burmesiska demokratirörelsen är att det är ett antal kvinnor som faktiskt driver den. Aung San är bara en av många kvinnor som kämpat, blivit fängslade och dödade för demokrati. Och att nu det många gånger djupt patriarkala munkväsendet väljer att hedra Aung San Suu Kyi visar att de långa protesterna och Burmas diktatur nu står inför en härdsmälta.
Andra bloggar om: Burma, demokratirörelse, buddhistiska munkar, Himmelska Fridens Torg, Aung San Suu Kyi, kvinnor, proteströrelse
att jag tröttnat på hennes hat och stalkande. Hon kommer att slippa att irriteras på mig. Uppenbarligen kommer stina att glädjas också.
Uppdatering: De bästa fällorna är de som “bytet” själv går i. Tips till “anna”: du börjar bli “sloppy” med vilken mailadress du använder…
Jag hade som plan att samla ihop en massa saker som hänt sedan jag skrev om Johanna Parikkas sjuka hot mot Isabella (jag har varit upptagen). Det är nog till att fylla ett par avhandlingar med bevis hur denna sk journalist snarare kan klassas enligt olika mer eller mindre svåra psykiska åkommor eller visas på bild i DSM IV. Det har också varit en lektion i hur konspirationsretorik kan se ut hos någon utan begränsningar och med ett behov av att skada andra.
Sen läste jag Joshs inlägg Gisslandrama och det finns inget att tillägga. Det är en drapa som dräper JPA(link). Det finns bara stora hål i hennes logik och Josh pekar ut dem ett efter ett. Att blunda för detta, oavsett om det är JPA(link) själv eller någon av hennes mycket få tillskyndare (finns någon förvirrad “linda” som menar att det är nätmobbing att skriva om JPA(link)) eller mina troll “anna” och “stina” som i sin iver att hata mig försvarar Parikka-människan. Josh tar inte till någon storslägga utan det är snarare ypperligt vackra kirurgiska snitt som raserar hela försvaret från JPA(link).
Nåt jag däremot vill påpeka är att det inte är något “drev” som pågår. Ett drev betecknas av att många går åt samma håll på grund av att någon leder dem och de är rädda att missa “nyheten”. Är det något som det här handlat om är att många, otroligt många, har upprörts och verkligen skrivit i avsky mot detta hot och detta försök att förinta yttrandefrihet, källskydd och demokratins grundbult: rätten att ha en åsikt även om man inte vill visa sitt ansikte. Att kalla detta drev är att ge JPA(link) rätt. Ett drev är en kollektiv handling - det här är många individer som uppbragts av något som är orätt. I religiösa termer kan man tala om att Johanna Parikka Altenstedt fått känna på “rättfärdighetens vrede”.
Uppdatering: Och nej. Jag är inte ett dugg jävla förvånad att Nina Unesi stödjer JPA(link). Hon har varit rätt duktig själv (tipstack Maleandro) på att klanta till det i sina försök att leka feminist. JPA(link) och Unesi är perfekta exempel på vad Bengt eller Aqurette kallar “megaFÅNer” - som inte är intresserade av debatt utan bara av sina egna åsikter inuti sina egna huvuden.
Andra bloggar om: Johanna Parikka Altenstedt, drev, Josh, censur, yttrandefrihet, drapa, dräper
Jag ska skriva mer om den totalt stolliga diskursen som Johanna Parikka Altenstedt aka Johanna Davander för i bloggosfären. Senare. Och skriva om annat. Först ska jag bara spökskriva för brödfödan och skriva lite pressinformation för att avsluta Omform.
Vill bara fundera över några saker.
Grupper i Facebook: Vore det inte bättre att försöka samordna saker? Eller är det kanske bättre med många olika grupper? Jag är osäker på vad som faktiskt har det största PR-värdet: antal grupper eller antal medlemmar i en grupp. Nån som har en infallsvinkel?

Mer Facebook. Är det någon mer än jag som upplever att funktionaliteten konstant sänks? Idag känns AJAX-funktionerna som borttagna och man kan inte hantera saker som förut. Bland annat har jag inte kunnat posta items eller förändra framsidan. Igår gick det under lång tid inte att ändra status. Antingen är det något fel i min Firefox (såg iofs att det var problem på Jaiku, också i Firefox) eller så är det något annat. Nån som vet?
Japp. Inköpt. Arch Enemys nya. Angela har utvecklat sitt growlande ännu mer. Oerhört bra. Musikaliskt har de gått mer åt det melodiska. Det är argare än In Flames, mer distinkt än DT och mindre fånigt än Dimmu. Men det är fortfarande skönt ondskefullt.
Onekligen har den hårda delen av musikutbudet under en vecka fått två mycket bra val: “The Last Sucker” med Ministry och Arch Enemys senaste.
Dagens musik är mao hela skivan “Rise of the tyrant” med Arch Enemy.
Idag är man rätt dagen efter. Omform gick av stapeln igår och det var ett fabulöst bra event. Min livebloggning finns samlat här och helt klart tog statistiken för Researcher ett smärre glädjeskutt. Trevlig kväll också - satt och pratade med Fredrik Wass, Matias Palm Jensen, Alter Ego och Brit Stakston. Senare åkte Matias och Brit hemåt och kvar var Wass x 2 eftersom Brutal PR:s Niklas Wass (nej de är inte släkt) dök upp liksom ett par tjejer, Madde och Emma, från Pripac i Västerås plus Jhanne och Helene. Och som väntat så “släckte” Wassarna, Alter Ego och jag stället :).
Jag återkommer med några fragment av diskussionen.
Både “stina” och “anna/maria” (som är misstänkt lik BRB) har dykt upp igen. Den senare stalkar allt jag gör och försöker att smila in sig hos dem som jag lämnar kritiska åsikter hos. Det är riktigt sockersött ibland. Vi lämnar henne. Det är liksom bara sorgesamt alltihop.
“stina” är en intressant sak. Hon spenderar ofantligt mycket tid med att kommentera och ömsom är man ett skämt, ibland äcklig och ändå hänger hon här. Hon är en gammal bekant då hon är den person som valde att leta upp Emmas arbetsgivare och skriva ett mail för att diskreditera Emma utifrån hennes blogg. “stina” har också ställt sig bakom Andreas (Emmas pojkväns) fd sambo och mamman till hans dotter i hennes lätt förvirrade kamp för sin dotter (jag vet att den är förvirrad eftersom jag haft mailkontakt med denna mamma och försökt få någon rätsida i vad hon anklagar alla hon ser för). Allt detta gjorde denna “stina” med berått mod när Emma var relativt nyblivet gravid och det hela var ytterst stressande.
Av någon anledning, antagligen ett straff eller något, så har hon nu bestämt sig för att dels försvara dem som försöker tysta röster och bloggar som inte är pk. Och att hänga här hos mig och spamma med kommentarer. Eftersom jag dels anser att det är fel att svartlista, även om BRB i slutänden kvalade in till detta; dels anser att kommentarer ska besvaras så försöker jag åtminstone. Problemet är att “stina” varken svarar på frågor, är intresserad av någon som helst kvalitativ diskussion eller lever som hon lär. Det sista är intressant då hon ofta förklarar att hon minsann skriver en blogg. Men att hon väljer att vara jävligt anonym. Detta samtidigt som hon anser att alla andra ska vara icke-anonyma och stå för det de tycker med sitt hela namn. Hon anser alltså att hennes anonymitet är rätt - men alla andras är fel.
Det är ju logiskt.
Själv tänker jag ta hand om femhundra pers som ska vara på vår dag om varumärken och design imorgon. Och roat diskutera “stina” över en öl med diverse bloggare och reklammänniskor.
En kvinna vid namn Johanna Parikka Altenstedt hotar att outa Isabella, dvs. avslöja hennes riktiga namn, på sin blogg. Isabella har hela tiden förklarat att hon inte är under pseudonym på grund av sin egen säkerhet utan för sina barns skull. Och väljer därför att säga Tack och adjö. Johanna Parikka Altenstedt är journalist. Som sådan borde hon veta vad det innebär med källskydd, se möjligheten att hålla sig under pseudonym som viktig för att faktiskt skydda sina nära och kära. Men Johanna Parikka Altenstedt är uppenbarligen så inbilsk och inkompetent att hon hellre väljer att hämnas genom att hota att bryta mot alla upptänkliga pressetiska regler bara för att komma åt Isabella. Det är lågt. Det är vidrigt. Jag anser att Johanna Parikka Altenstedt i och med detta har diskrediterat sig från att ha ett pressleg. De medier som väljer att anställa henne bör fundera över om de verkligen vågar ta risken att hon plötsligt väljer att bryta mot det grundlagsstadgade källskyddet när det uppenbarligen passar henne att hämnas.
Gissningsvis kommer hon att försöka att hota mig. Problemet är att jag inte är hemlig. Och att jag bara skriver utifrån vad som är uppenbart. Om det nu inte är hon som skrivit under kommentarerna på Isabellas blogg så borde hon berätta det på sin egen. Det vore för övrigt intressant om Johanna Parikka Altendstedt försöker att få den här postningen till förtal när hon själv hotar med att outa en person med hennes riktiga namn.
Isabella ber att vi inte ska provocera Johanna Parikka. Tyvärr - jag anser i det här fallet att det är ett stort övergripande grundlagsfel denna sk journalist gör, då det hela bygger på människors rätt att uttrycka saker om samhället utan att behöva gå ut med sitt riktiga namn. Diskussionen har pågått i bloggosfären och det riktigt otäcka är att det just är journalister som varit de mest hängivna anti-anonym-anhängarna. Vilket innebär att dessa journalister implicit menar att källskyddet inte är värt något. Det innebär att de personer som ska stå för fri press och fri yttrandefrihet helt enkelt är de som hårdast driver linjen att ingen ska vara anonym.
Uppdatering: Det visar sig att JPA(link) också väljer en censorisk linje - även om hon inte jobbar på DN - och plockar bort alla kommentarer från sin blogg som ifrågasätter hennes hot mot Isabellas anonymitet. Det är också roande att se hur vissa personer som tidigare gärna gått emot Isabella nu försöker med följande metoder för att försöka göra JPA:s hot rättsligt ok:
Uppdatering: Jag har mest jiddrat med Second Lifes märkliga säkerhetssystem som bygger på ip-nummer så jag har inte hunnit läsa Blogges inlägg. Det borde ni alla. Han är som vanligt sjukt skarp. Undrar varför inte troll-stina försöker att ge sig på honom: jag menar - hon verkar ju onekligen lite dödsföraktande.
Uppdatering: Vad var det jag sa? Nu hotas vi alla med polisanmälningar. Och jiddrande om anonyma bloggar och att vi är “kunder” till Isabella - vilket därmed innebär att hon implicit anklagar oss i gemen för brottslig verksamhet då det är förbjudet att köpa sex. Fascinerande.
Problemet för henne är följande: hon har stenhårt kört med sitt namn. Alltså finns inget förtal i att skriva det. Hon har bevisligen hotat Isabella. Därför finns inget förtal i detta. Eftersom hon nu gjort detta är hon att räkna med som officiell person, och hennes åsikter att anse som varande allmängods. Så hennes försök att få det till förtal och hot blir intressanta. Är det exempelvis ett hot att som jag skriva att jag tycker att eventuella framtida mediearbetsgivare bör tänka sig för innan de ger JPA(link) anställning? Nej. Det är en åsikt. Är det ett hot att mena att hon, genom sitt sätt att hota Isabella diskrediterat sig från att ha pressleg? Nej, det är en åsikt. Så frågan är: om nu detta föranleder polisanmälan så innebär det att JPA(link) anser att åsikter är hot och förtal. I sin konsekvens blir det då att hon uppenbarligen anser att friheten att tycka endast gäller för dem som har rätt att tycka. Det vill säga de som tycker rätt.
Uppdatering: Det rullar upp till storm. Dessa har hittills skrivit, förutom mig och Blogge: LouiseP som vanligt initierat skarpt och sylvasst. Aqurette är på resande fot vilket antagligen förklarar den något stillsamma postningen. Maleandro tar däremot bladet från munnen. Eklindh sekunderar och plockar fram JPA:s dubbla standarder. Loke visar att det inte längre bara är ultraliberaler som stödjer Isabella. Även en “dagboksbloggare” som Ulla tar upp frågan. Fler som ställer sig på barrikaderna (och som JPA(link) försöker påskina vara kunder till Isabella) är opassande, Zyrenna (har återkommit minsann), kamfertext, Ministry of truth liksom Josh. Och många fler.
En sak att också tänka in i det hela är Oscar Schwartz analys av hur Danmark väljer att inskränka demokratin å det grövsta. De två sakerna hänger ihop. Det handlar om att tysta folket i god kinesisk anda. Oavsett om det är Bodströmsk övervakning eller JPA:s hot mot personer som inte säger det som hon anser vara rätt.
Uppdatering: Det är onekligen intressant hur olika perspektiv på personer kan bli. Unni Drougge höjer Maria Carlshamre till skyarna för hennes outande av sin man som slog. Och det är knappast något att orda om. Problemet är ju att samma Carlshamre har haft JPA(link) som högra hand, och är en av de hårdaste kritikerna mot Isabellas öppenhet. Jag tycker det är rätt att berätta. Men då måste det gälla alla - och med möjlighet att vara anonym för sin familjs skull. Svårare är det inte.
Andra bloggar om: Isabella, Johanna Parikka Altenstedt, hot, källskydd, prostitutionsdebatten, journalist, dubbelmoral, yttrandefrihet
Knufflänkar
Ett pucko kommer sällan ensamt.
Josh har hittat ett av alla dessa puckon som misspryder moder Jord. Dock med en viss insiktsfullhet:
Anledningen att jag stoppade ormen i munnen var en blandning av öl och dumhet.
![]()
Hon är bäst. Det bara är så. Som sagt.
![]()
Viktiga branschnyheter: Svedjetun har städat sitt skrivbord. En uppföljare är redan under planering: Svedjetun sköter sin köksvecka. Den senare har dock strandat på att bli för dyr att producera.
![]()
Halvar har flyttat från en Wordpressblogg till en Blogspotblogg. För att göra en metafor käre vän: det är som att byta ut sin nya Alfa Romeo mot en Skoda från -84. (Och det är Darkes fel.)
![]()
Min vän E beskriver livet i två postningar: o-blogg och nöjd. Det är vackert.
![]()
Polly har slutat blogga. Igen. Vilken gång i ordningen är det nu, sötnos? Fjärde? ;)
![]()
Hon verkar snäll. Men ibland visar hon tänderna. Då jävlar.
Uppdatering: Även Mandalaya har dissat Englas bok.
![]()
Onekligen fascinerande historia: Damp blir addad på Facebook av sin morsa som hon inte pratar med. Och jag känner igen mig i känslan i hennes svar till sin morsa. (via MW)
Lördag. Några minuter för att läsa och samla ihop saker jag hittat.
Senatorn i Nebraska har lämnat in en stämningsansökan mot Gud.
God has made terroristic threats against the senator and his constituents, inspired fear and caused “widespread death, destruction and terrorization of millions upon millions of the Earth’s inhabitants.
Nu är det iofs så att det hela egentligen handlar om ett retoriskt ifrågasättande av den amerikanska rättvisans stämningsfrenzy men det är onekligen lite roande. Kommer Gud att dömas för domstolstrots om han inte uppenbarar sig i rätten?
Mer stämningar. Virgin Mobile Australia är ute på hal is efter att ha använt sig av CC-foton hämtade på Flickr i en kampanj. Också Creative Commons får en släng av sleven. Det är en Texas-flicka som upplever det som kränkande att vara med på en bild med taglinen: “Free text virgin to virgin”. Och som nu stämt företaget och CC. Åsk påpekar att det hela snarare handlar om modelldelen i avtalet när man använder en bild i reklamsammanhang. Och jag håller med henne i hennes slutsats:
Still, Virgin should have had a model release anyway and should get sued for that alone - not for any perceived derogatoryness-ness.
Än en gång har amerikanska kristna värderingar blivit kränkta. Stackarna.
Och i grunden är det Virgin Mobile Australias byrå Host som kommer att få ta den största smällen. De har inte gjort sin hemläxa. Klantigt. Eftersom de lyckats göra samma fel i hela kampanjen.
Virgin USA är idogt på när det gäller att förklara att de inte har något som helst med Virgin Mobile Australia att göra. Så pass att de letar efter bloggpostningar och sätter officiella uttalanden om det hela. Skulle man råka skriva fel skulle de antagligen skicka CoD-brev via sina advokater. (Tipstack Jane, Leslie och Åsk)
Uppdatering: Även Expressen har hittat storyn.
![]()
En nyttig blogg: Vad Heter Låten.se. Dock hittade jag inte låten till senaste Lindex-reklamen.
![]()
Kristina af K har onekligen hittat avarten när det gäller ansvarsfulla föräldrar:
har läst många artiklar om detta med Internet och anser att mina barn inte ska använda detta. Har av denna anledningen förbjudit datorer hemma men då datorer och internet finns på skolor och biblotek så undrar jag om jag som målsman till mina barn kan på något vis kan tvinga dessa att inte tillåta mina barn tillträde?
Det är därmed inte förvånande att det finns dogmatiska idéer om heder, att föräldrar slår sina barn eller väljer att trycka ner deras kreativitet. Människor är idioter.
![]()
Ms Garbo, en av de visaste kvinnor jag känner, skriver en vacker text om konsten att koka kaffe.
Typ.
Jag har sett i princip hela Västerdalarna idag. Möte på förmiddagen i Ludvika och sen åka upp genom länets västra sida till Malung. För ytterligare ett kundmöte. Som inte gick bra. Fan.
Nu är jag trött.
Men jag kan säga så här: Ministrys sista skiva “The Last Sucker” är en av deras bästa. Al Jorgensen har överträffat sig själv. Bäst just nu är “The Last Sucker” - lyssna på trumprogrammeringen och “End of Days pt. II” med en fullkomligt lysande mashup som skapat GWB:s avskedstal men med ett innehåll som Vita Huset knappast hoppar jämfota av glädje över.
Imorgon ska jag förbereda Second Life-delen av utställningen och sen vila mig i form för Omform. Och klippa gräset.
Andra bloggar om: Second Life, Ministry, Västerdalarna, Ludvika, Malung, kunder
Vilks fortsätter att uppröra svenskar, många som för min del tidigare jag trott varit idoga motståndare mot censur och andra delar. Det förklara antagligen att endast tre bloggar1 kommenterat Dagens Medias avslöjande att Dagens Nyheter uppenbarligen väljer att filtrera bort länkar från Twingly som skriver om Vilks och Muhammedhundarna. Att DN.se väljer att filtrera sina Twingly länkar är ju iofs inget nytt men att man väljer att göra det när det de facto handlar om en fråga om yttrandefrihet förvånar. Charlotta Friberg medger “monitoreringen” (i.e finare ord för censur) med förklaringen:
Vi bedömer det som en utgivarmässigt komplicerad fråga och har valt att inte göra det av det skälet. Vi gör en bedömning från fall till fall.
Det där är skitsnack. Och onekligen intressant från en tidning som i sin programförklaring förklarar att:
[...]den för medborgaren mest värdefulla kunskapsorganisationen för att orientera om och diskutera betydelsefulla sammanhang.
DN:s utgångspunkt är att människor med olika social bakgrund har rätt och möjlighet att delta i och förstå gemensamma angelägenheter. DN verkar i en upplysningstradition och vill bidra till att svenskarna förblir ett läsande och tänkande folk. [...]
DN är oberoende, står fri från partier, organisationer och ekonomiska maktsfärer. [...]DN:s politiska hållning är liberal. Tidningen redigeras i liberal och frisinnad anda. Under en period av omskakande förändringar har DN att med ny skärpa hävda det öppna samhällets grundläggande värden, däribland upplyst förnuft och toleransklimat.
Ärligt talat. Antingen har Friberg missat något väsentligt eller så bör DN ta en soulsearch och jobba om sin vision och sina mål.
Twingly börjar onekligen hamna i en situation där man måste välja att säga att “det är ok att använda vårt verktyg med censur” eller att faktiskt förklara att “vi står för fri information och fritt utbyte av tankar - därför har vi sagt upp avtalet med DN.se”. Jag skulle rösta för det senare.
Uppdatering: Uppenbarligen är vi som bloggar om Vilksfrågan rasister. Åtminstone enligt de uppgifter som bloggen Muslimska Friskolan fått från DN på frågan av vilken anledning de väljer att ta bort alla Twinglylänkar som bloggar om Vilks:
Men till den här bloggen avslöjade DN.se igår att beslutet att ta bort alla möjligheter att länka till artiklar om Vilks togs igår förmiddags. Orsaken var enligt DN.se att de tycker att de flesta som i bloggar skriver om Lars Vilks är rasister.
DN har slutligen valt att gå någon annans ärenden. De personer som vill tysta all offentlig debatt. Om bloggande i Vilksfrågan gör mig, Stationsvakt och Muslimska Friskolan m fl till av Dagens Nyheter definierade rasister så visar det mest hur illa ställt det är med den tidningens påstått liberala ställning. Liberalismen har blivit till politisk korrekthet och att gå i maktens ledband i DN:s tolkning.
Andra bloggar om: Dagens Nyheter, Twingly, censur, filter, feghet, yttrandefrihet
Shit…
Allvarligt - är det någon som vet vilken låt som används i senaste Lindexreklamen?
Jag har ju inte haft tid att läsa något på flera veckor. Så döm om min förvåning när jag ser följande i Knuffs poänglista:

Har Jonas startat en ny nisch: sex och sömn? ;)
Andra bloggar om: Jonas Morian, Promemorian, Knuff, nisch, sex, sömn
En vis man talade till sina lärjungar när en svart katt kom in i rummet. När det hade skett i flera veckor bad den vise mannen en av sina lärjungar att binda fast katten så att den inte skulle störa lektionerna. Detta gjordes sedan i förebyggande syfte av hans lärjungar och den vise mannen fick tala ifred.
Den vise mannens ord blev en religion och efter att han dött fortsatte lärjungarna att binda den svarta katten. När katten sedan dog skaffade man fram en likadan svart katt som bands inför varje möte.
Religionen växte och överallt där man möttes för att utbyta tankar och den vise mannens tankar bands en svart katt vid dörren. När någon frågade varför det var viktigt med den bundna svarta katten så fick man svaret att det var en befallning från den vise mannen.
Och frågade man om nyttan eller relevansen ansågs man vara fientlig och blev utslängd.
(Helt apropå det här).
Andra bloggar om: dogmatik, vis man, historia, sedelärande, svart katt