…och nu inser även Socialstyrelsen att sjuttiotalets monopol på verklighetstolkning inte längre finns. Man backar nu rejält även om Jan Larsson försöker att slå ett par spikar mot de som blivit sjukskrivna:
Avsikten är att människor som har lindriga eller obetydliga stressrelaterade besvär kanske i första hand inte ska vara sjukskrivna.
Jan Larsson. Du säger att rekommendationerna ska klargöras. Och sen kommer du med ett påstående som helt enkelt är urbota korkat. Vad är en “lindrig eller obetydlig stress”?
Förutom Alter Ego som skrivit mer om hur det faktiskt är att leva med utmattningssymptom så har min gamla vän E skrivit en postning som väcker en massa minnen till liv för mig. Vi lärde känna varandra någon gång 2000-2001 och även om vi bodde långt ifrån så hade vi hela tiden kontakt och stöttade så gott det gick när båda var svårt sjuka i varsin utmattningsdepression.
Läs: Försörjningstips.
Det är som att läsa om min sjukdom.
Samma känsla av skam.
Hur många skulle kalla mig arbetsskygg?
Hur många tror att jag med glädje tog min sjukskrivning?
Hur många tror att man njöt av panikångest, sömnlöshet, krypningar i benen, laggningar i syn eller att hjärtat börjar att rusa okontrollerat?
Hur många menar på allvar att det är något man borde kunna jobba med?
Nån?
Ps. Läs också Johanna Nilssons debattartikel i SvD: Ryck upp dig, du lilla vrak
Andra om: Socialstyrelsen, Jan Larsson, stressrelaterade besvär, rekommendationer, minnen, utmattningsdepression
(No Ratings Yet)
Loading ...
Loading ...
deep|ed
Studiomannen
Per M
lisa
mymlan
Jo, det var en hemsk tid.
Gud ske lov att den är över.
Hey, vad vet vi. Jan Larsson kanske brukar sjukskriva sig för lindrig stress, typ när epostlådan har fler än tio mail. Och det är ju klart att läkare som sjukskriver för sånt kan man ju inte lyssna på. Eller hur.
Man undrar ju hur rekryteringen har gått till för de ansvariga posterna.
Jag tror att “Ryck upp dig, ditt vrak”-mentaliteten är ett sätt för folk på arbetsplatser som mobbar, trakasserar och gör livet surt för sina kolleger, att komma undan förändring.
Samt även en tillflykt för arbetsgivare och chefer som inte vill ta itu med en dålig arbetsmiljö. De gnuggar nu händer.
vad jag verkligen tror att de missar är att det är en skillnad mellan att vara deppig och att vara kliniskt deprimerad. det är inte emokidsensom tycker synd om sig själva det handlar om, utan folk som har tappat fotfästet helt men kämpat med olika sorters grepp i flertalet år.
jag har mått såhär i nästan hela mitt liv men alltid skämts och tyckt att jag borde fixa det, att man ska inte gnälla utan ta rejäla tag. så jag har gjort just det, fightat symptomen med att jobba ännu hårdare, ta på mig fler uppdrag och slå mig ur depressionen. just det är ju så attans vanligt - att folk skäms för sitt tillstånd och försöker ta sig ur det genom att arbeta hårdare….vilket i längden betyder att de gräver en ännu djupare grop.
med de nya vindarna från Försäkringskassa och Socialstyrelsen kommer det bli än vanligare.
istället för att gå tillläkare när man börjar må dåligt kommer man vänta uti det sista, tills man står där på psykakuten…och då tar det så förbannat mycket längre tid att komma tillbaka. om man ens kan.
De kommer antagligen att stänga psykakuterna också.