Dagens noteringar:

• Jag skulle ringa till Norge. Jag slog nollan och 47 och sen telefonnumret. Jag hamnade hos Swedbank i Falun.
• Jag har sett hur min dotter kommer att se ut som vuxen. Ulrika R är en vuxen version av Terrorprinsessan. Japp. Det blir hagelbössa, vargfälla och utegångsförbud…

…
hahaha…
eh… ehrm…
*mohahahahaaahhaaa*

(via bland annat APG S)

Om nån inte förstår vill jag bara tipsa om att hooken ligger 0.26 sek in… :)

Läste dab:s blog och såg hur stor Perle blivit. Och insåg att jag själv har rätt stora barn numera. Idag var Solstickan på sin första pianolektion, igår var jag med Terrorprinsessan på hennes fiollektion. Båda spelar fotboll i Forssa BK. Terrorprinsessan började förskoleklass förra veckan och Solstickan går i tvåan. Hallå… vad hände?

Sen vill jag tacka för alla värmande ord, för såväl virtuella kramar omtankar och varm choklad med ostsmörgås. Jag är just nu mer förbannad och har några för korta deadlines att klara av än att vara deppad faktiskt. Men visst - det går ett stråk av smärta ännu i hjärtat. Nära vänner är det ont om. Särskilt för mig som verkar vara öppen men som släpper ytterst få över tröskeln till det som verkligen är jag.

Jag är en överlevare. När det är som jävligast slår någon sorts automatisk envishet till, och jag häver mig ändå upp igen från hängande-över-stupet-läget. Hur det går till har jag ingen aning om.

Jag återkommer.

Nån annan dag.

Jag blir förvånad att jag ändå hoppats på något. Att kunna ställa saker till rätta. Jag menar - jag är ju faktiskt cynisk egentligen. Men en sån djup vänskap som bara får ett så abrupt slut. Det gör ont, det gör djävulskt ont. Tystnaden.
Men jag har förstått att hoppet är meningslöst.
Hela nätskiten känns för övrigt meningslös just nu.
Nu ska jag åka hem. Sen ska jag ut och käka med kunderna som flugit in över dagen.

Dagens musik:
Saliva: Always
The National: About today

Johanna skriver engagerat om (mot) skolpengens utveckling och friskolereformen. Jag tillhör tillskyndare av friskolor - inte för att jag automatiskt anser att det är bättre - utan för att jag tror att det är sämre utan. Men jag tycker hennes perspektiv är intressanta och tänkvärda, och eftersom vi i Borlänge har en avart i Sebor så kan jag lugnt säga att alla friskolor inte är guld som glimmar. Samtidigt har jag under ett par år haft möjligheten att se hur väl Falu Frigymnasium fungerar så - det är en svår balansgång. Däremot kan jag lugnt skriva under om den negativa hetsen runt fritidsaktiviteter. Jag hade ett snack med mina barn om det igår senast - när jag påpekade att man inte kan göra allt och att man måste ta sig tid att leka.

“Totto” Littorin är inte sann. Det senaste utspelet om att ge klistermärken till företag som har bra arbetsmiljö är fan världsfrånvänt. Han föreslår annars att företag med god arbetsmiljö kan få ekonomisk stimulans. Reality check Svenne - bra arbetsmiljö kostar pengar: att ge de som redan har råd att skapa det mer pengar känns som en mycket intressant men knappast borgerlig politik. Enklare vore kanske att ge alla företag ett enklare liv…

Min vän Fröken Underbar är förbannad och ger ett exempel på när tekniska landvinningar och nya möjligheter för företagen faller på att företagen missar att utbilda sina anställda. Den här gången är det SL som (än en gång) får stå med skammen.

Det verkar vara ett lugnt jobb att vara chefis på DM. Dels tar nyhetschefen och redaktionschefen alla strider och sen kan man filosofiera över värdet av dubbla g.

Att någon galning vinner SM i SMS är en sak. Att andra har för snabba triggerfingrar är en annan. detvaintejagdetvasossarna klickar snabbare än tanken. Och inser sedan att Telia gärna sitter kvar på pengar som man betalat in för mycket. Kallas i finansvärlden “flow”. Fast Den Japanska Förklaringen är intressant. Själv undrar jag hur det för Telia kan ta tre månader att föra över ett mobilnummer till Tele2. Skickar de japanerna med en siffra i taget? Och eftersom japanerna inte tidigare varit i stan så stannar de länge och väl för att ta bilder av någon lodis, en soptunna och Slottet på vägen. Vilket ju självklart tar sin tid. För sedan skickar de ut nästan med nästa siffra - som ju gör samma saker. Och sen tar det tid för dem att jämföra bilderna. För att inte tala om att transfereringen av telefonnumrets siffror avbryts av att de måste räkna alla siffror på grund av att devaintejag… (måste komma på en förkortning åt henne) har ett så snabbt triggerfinger på musen (pun intended *duckar*).

För så mycket sämre än den här lär den inte kunna bli.
Men den tog sig lite vid lunch när jag äntligen fick krama om Sis. Och ta en lång lunch med henne.
För övrigt har jag mest släckt bränder. Och varit irriterad på såväl La Bossa Nova som på min trasiga bilstereo.
Nu ska jag hem innan Solstickan slutar fotbollen, och så åker vi ner till Kuppan igen med hans tävlingsbidrag till en LEGO-tävling. Jag gjorde klart bilden redan igår men då var det fel - det fick ju bara vara en bild… Så ny utskrift, ny pannå. Och jag är usel på att skära pannå. Det är därför jag är planner och copywriter… inte AD. Men spraylim är en kul idé.
Sen ska det betalas räkningar och som vanligt är mitt och HS förhållande än sämre runt månadsslutet. Vi har en smula olika inställning till det här. Och problemet är att om jag går in i hennes nojighet om ekonomin blir hon helt konfys. Hela vårt företagsbygge Familjen AB bygger på att jag ska säga att “det ordnar sig” men att hon då ska få bli förbannad och skälla om att jag är oansvarig. Om jag säger “oj, det här går inte” så blir det ändå kaputt. Ekonomisk hypokondri - jag borde få Nobelpris för det: både i medicin och ekonomi…
Fick höra av Sis att flera av mina gamla klasskompisar på PIUS nu är kyrkoherdar. Vilket innebär att de tjänar minst tiotusen mer än mig. Jag är less på att aldrig ha några pengar. Jag är less att jag inte bara kan köpa en Fred Perry-väska som jag såg igår. Jag vill bli rik. Fan…
Men bilen går bra (förutom då att vi i normal snålhet köpte en billig bilstereo som nu lagt av totalt…)

Jag sitter hemma. Jobbdatorn. Ska packas ihop. Jag måste åka. Har hur mycket som helst att göra.
Oroar mig för en vän. Har förstått att en annan har valt bort mig totalt. Tomheten är stor.
Jag är ingen bra vän. Jag har höga murar. Jag har för många gånger blivit sviken - jag har hårda vassa taggar som fälls ut direkt. Automatiskt.
Sen gör jag mig själv illa när jag försöker fälla in dem utan att de ska skada någon annan.
Förlåt för det. Förlåt att jag är den jag är.

Alla jeansen sålde slut på ingen tid alls.. Göran har bilderna och berättelsen.

Jag har suttit i en stuga i Bjurs lördag och söndag. Med övriga delägarna. Planerat, gått igenom det vi under våren tagit upp och satt det på pränt, skapat en aktionsplan och lagt ut det på varandras ansvar. Intensivt: vi slutade tio i ett inatt (och då var hela Bag-in-boxen slut) och började vid halv nio imorse igen.

Jag har ont i kroppen. Nån influensa som sitter i lederna. Och som gör att jag har ont på zonfläckar under fötterna. Sådär ont att det är en pina att gå. Min armbåge är konstig. Måste nog till läkaren.

Får bli sen. Nästa vecka är överhopad med möten. Det går bra nu. Bara att få pengarna att rulla in nu så.

Dagens låt:
Susanna and The Magical Orchestra: Love Will Tear Us Apart
Chromium: Set me free + Ex Adore

Jag undrar om Microsoft verkligen tror att deras perspektiv på sitt nya video-user-generated-verktyg Soapbox verkligen ligger i konsumenternas intresse:

Microsoft lashed out at Google’s YouTube video-sharing site on Tuesday, saying its own Soapbox is far more responsible and doesn’t take advantage of “loopholes” in copyright law.

Nej, just det. Vi håller oss kompisar med vännerna i RIAA och struntar i att konsumenterna.

Jag glor runt på Facebook och hittar en grupp: Svenska kyrkan. Och självklart är diskussionen igång. Hård och utan några som helst nya argument… Jag säger inget men jag är knappast förvånad.

Alter Ego resonerar runt anonymiteten på nätet och kopplar ihop diskussionen om anonyma bloggar med det faktum att många av oss idag plötsligt kommit ut och syns med fulla namn på Facebook. För min del känns det inte så konstigt. Jag har aldrig varit direkt anonym. Även om lata troll inte lyckas klicka sig rätt. Det faktum att jag driver Researcher.se, där mitt namn finns - och att jag inte sticker under stol med att jag jobbar på den byrå jag jobbar på gör mig knappast speciellt anonym. Men hennes text är intressant utifrån att många som tidigare varit noggranna med att hålla sin blogg hemlig idag kan återfinnas med fullt namn på Facebook.

Brygubben berättar om att min gamla biskop Claes-Bertil Ytterberg ger den av kyrkan drivna begravningsbyrån i Västanfors/Västervåla sin välsignelse samtidigt som han inte kan godkänna att andra församlingar gör samma sak:

De gör ett bra jobb och jag har fullt förtroende för vad de sysslar med, säger Ytterberg, men tillägger att han inte kan ge sitt godkännande till andra församlingar i stiftet eftersom överklagandenämnden fattat ett principbeslut kring detta. Däremot anser Ytterberg att kyrkan måste hitta nya lösningar och ändringar i regelverket.

Själv tycker jag att det är för jävligt. Skitsamma för Fonus - de är så stora att de överlever - men det är en direkt livsfarlig konkurrens mot de små fåmansföretag som finns, ofta i mindre städer, inom begravningsbranschen. Kungsörs församling har gjort en ägarsalto för att lyckas fortsätta att driva byrån och Västanfors/V-våla kör på sedan två år. Kyrkan väljer helt enkelt att konkurrera med sina egna församlingsmedlemmar och rakt av går in i en situation där man kan föra en annan verksamhet i konkurs. Det här äcklar mig djupt.

JETEHemligt drar en sväng om hur trött hon är på alla som är så rädda för terrorhot och Al-Quaida. Hon skriver en skön drapa och en historia om hur tunnelbanan i Frankrike stoppas upp av morgonsega bombrobotar. Och att det hela gått över sin gräns:

Jag är trött på att en svensk polis tar min nyckelknippa ifrån mig för att det sitter en minireplik av en revolver på den. Hon riktar den mot golvet och PROVSKJUTER. Det händer inget när hon “avfyrar” den, men trots det, och trots att den är pytteliten och dessutom uppenbarligen gjord av plast så tvingar hon mig att gå tillbaka och checka in den, och jag missar nästan mitt plan.

Det är ju tyvärr så. I slutänden så blir den galna frenzyn runt säkerheten kontraproduktiv. Folk tröttnar. Ger upp. Försöker att på olika sätt komma runt den rigida säkerhetsföreskrifterna. Tyvärr är det ju så att när det händer så kommer nästa smäll. För att hålla alla lite rädda. Det är terrorns psykologi. Bra att lära sig om man har anställda…

Den lilla tidningen Norra Skåne hävdade för några dagar sedan med bestämdhet att Fidel Castro är död. Undrar om deras källa var Perez Hilton. Det är ju en känd sanningssägare… (tipstack mw). Erin Kotecki Vest uttrycker sig på följande vis:

So help me if PerezHilton.com is right, and Castro is, in fact, DEAD…journalism in this country is officially dead as well.

Onekligen en intressant möjlighet - om ryktet är sant så har en bloggare, till på köpet en av Hollywoods mest hatade sådana, faktiskt varit först med nyheten (tätt följd av en liten 52k tidning från Skåne). Det blir sannerligen ett hårt slag för gammelmedia. Samtidigt innebär det också att traditionella medier måste göra avsteg från sin princip om att ett rykte måste antingen få någon sorts officiell status eller komma från två sinsemellan oberoende källor.

Legally Blonde fastslår att män är slampor. Allihop. Varenda en. Castro också. Det får mig att tänka på Mymlans fråga om killar bara tänker på sex. Nej, ibland tänker vi på bilar också. Eller datorer.
Sen kan man undra över det märkliga uttrycket “ligga”. Vadå gillar killar att ligga? Självklart - även vi behöver sova!
Det heter fan “ligga med” - det är något man gör tillsammans. Uttrycket “ligga” när det gäller sex låter jävligt apatiskt, som om någon (eller båda) liksom bara är där och har inget bättre för sig. “Nä va fan. Ska vi ligga eller spela Monopol? Och vi ligger. Så tänker vi på fotboll. Eller Carolina Klüft.”

Ok. Förlåt. Carolina Klüft är en fantastisk idrottskvinna. Jag gillar att se hennes ögon innan start - de visar alltid en sann glädje. Hon tycker det är skitkul att tävla. 18 raka sjukampsvinster, tre VM-guld.

Johanne Hildebrandt skriver mycket vist om lyckoterrorister - och att “släng av utbrändhet”-tänket från vissa politiker ju faktiskt inte behöver handla om depression. (tipstack PGW)

Lycka dyker bara upp under väldigt korta stunder i livet men är knappast ett kroniskt tillstånd.
Tack och lov, för vem vill vara en lallande fåne som hoppar runt som en saligt leende Duracellkanin? Ändå är det dessa hysteriska lyckoterrorister som på något sätt har lyckats lägga ribban på hur alla ska må.

Jag menar - de stunder av lycka är ju något fantastiskt. Och jag minns när jag för första gången efter flera års djup depression kände ett styng av lycka. Det var som att stickas av en nål.

Kristina fortsätter sina ekorrestudier. Inte lika klockrent som igår men roligt som fan.

Snyggast klädda: Jens Lapidus. Men jag håller sannerligen med om TAW. En jäkla känsla för stil. Sämst klädda är inte så oväntat.

Det är fan bara advokater som kan vara så där känsliga för rök. Jävla plattnacke.

Lite bra bloggplock:
Många har berättat att när de inser att det finns folk som faktiskt läser bloggarna så börjar man lätt censurera sig. Jag kan uppleva samma sak. Samtidigt menar Jason Kaneshiro att man behöver skriva som om man hade en stor läsarskara.

My point may be better illustrated through a “party” metaphor. Every blog post you write is an open invitation to a party in your home.Perhaps in the beginning, nobody shows.

Men precis som många andra tröttnar många bloggare som börjar att göra det hela på “allvar”. Termen “fatique” är inte bara för sociala medier. Jason ger också tips runt hur man kommer runt “blogging fatique”:

When I write something true to myself without any consideration as to the result, I’m usually pleasantly surprised.

I samband med att jag började jobba slutade jag att ha tid att ge mig in i fortsättningsdiskussioner. Men jag läste fortfarande. Ni minns säkert den upphetsade diskursen runt prostitution. Några bra länkar att läsa om ni inte läst dem redan:
Isabella skriver bra på Politikerbloggen. Onekligen har uppmärksamheten runt DN:s censur gett genomslag.
Dexion är extremt logiskt: Avskaffa rösträtten för horor? och Josh påpekar att Något har hänt. Louise hittar en gammal viktig postning av Gudmundson: Bankrupt prostitute och Isabella lyfter upp att några politiker äntligen tagit förnuftet till fånga: Modiga kloka ord av Bassem Nasr

FLICKR TOOLBOX: 100+ Tools For Flickr Addicts och relaterat är How Porn and Family-Friendly Photos Coexist on Flickr

OneClick Installer for Wordpress schysst idé, svår att få fungera riktigt bra.

30+ Tools For Working With Wordpress Posts.

Fan vet. Men intressant är att läsa gruppen STOPP Linnea som handlar om någon kvinna som bedrar, lurar och härjar runt i norska nätvärlden. Fr a är det roande att inse att det är svårt att uppfatta att någon är arg på norska - det låter fortfarande tjo och tjim:

Du må jo være rimelig skadet for å ønske å ta fra barnet hennes sin mamma. Så lenge hun møter opp på helsestasjon, ikke viser noen omsorgsvikt eller lignende så er det ingen grunn til å ødelegge livet til et lite barn. Skjerp dere!!

Det är uppenbarligen nåt knas med någon av feedsen från Deepedition.com. Jag vet inte vilket - jag har inte ändrat något så det kan ligga i uppgraderingen som gjorts till 2.2.2
Tipset är att helt enkelt byta ut RSS 2.0 till Atomflödet. Eller helt enkelt ta bort och spara in feeden i Sage/Newsreader igen. Eller börja använda Gooogle Reader som är snällare :). Google Reader har också möjligheten att dela med sig av postningar som man sparar (se till vänsterhöger här på sajten).

Jag har redan ledsnat på Facebook. Jag orkar inte med Second Life. Jag är trött på bloggandet.
Börjar bli oerhört cynisk om metavärlden som vi bygger digitalt.
Jag är i allmänhet rätt less och trött på mig själv. Det är bara att erkänna - jag har en dipp. En rejäl en. Svärtan tär mig igen. Demonerna håller sig visserligen borta men det är ändå rätt gruesome.

Och så har jag blivit förkyld. Sådär jobbigt feber-ontihalsen-utan-snuva förkyld. Sonen också. Så imorgon håller vi oss hemma han och jag.

Jag är trött på att be om ursäkt för saker jag inte gjort. Bara för att.

Men bilen går bra.

Kristina af Knusselbo har skrivit en jävligt rolig postning: Ekorrar i bloggosfären.

Fantasinyheterna är tillbaka. Det med besked.

Antikexperten, programledaren och chefredaktören Peder Lamm har många strängar på sin lyra. Senast i raden är en applikation till internetcommunityn Facebook. Peder förklarar själv:
– Det är en liten frisyr som hamnar ovanpå din profil. En liten, blank, läskig frisyr som ligger som sjukdom över hela din Facebook-sida. Rätt festligt tycker jag själv.

För att inte tala om deras “Hej konsument, Claes de Faire”

En personlig bloggpost om en nyhet. Ett exempel på hur bloggandet kan ge ytterligare, närmare perspektiv på något som inte alltid behöver vara svart-och-vitt. (via Johans blogg-blogg)

Jönsson refererar en undersökning om medievanor från Nordicom/Mediebarometern som berättar att

* 25 procent av internetanvändarna läser i dag dagstidningar på nätet (mot 15 procent 2005)
* nästan varannan kvällstidningsläsare läser tidningen på nätet
* nära en fjärdedel av 15-24-åringarna tittar på webb-tv varje vecka

Och så ser mina medarbetare fortfarande skeptiska ut när jag förklarar att marknadsföringen via nätet inte längre är ett komplement…

Hemnetknarkaren dabitch har hittat Alice Timanders lägenhet. Den såg inte så förfärligt glamorös ut…

Det är fan sant - jag börjar bli gammal… I vilket fall som helst så har detvaintejagdetvasossarna roat sig med att prata dirty med en avatarkundtjänst. Den här gången är det Telenors Emma som visar sig vara rätt ok programmerad. Jösses, sånt där var verkligen kul. ‘99.

GT tjoar om Melinda och Linus livecast: de lever sitt liv i direktsändning. Allvarligt? Vem bryr sig? Det här är inte något nytt. Jennicam höll på under sex-sju år från 1996. Det exempel som GT lyckats få fram bygger på Steve Manns ibland smått surrealistiska teorier om cyborgism. En som man minns för att hon hade en smula ekivoka bilder på ett annat sätt än Jennicam är Ana Voog och hennes anacam som fortfarande är i funktion dvs. tio år just idag… Idag bloggar hon också såklart… (till skillnad mot Jennifer från Jennicam som håller sig undan nätoffentligheten).
Så var är nyheten? Eller har jag varit på nätet för länge?

Andra om: webcast, livecast, Ana Voog, Jennicam

Det är fascinerande att kd inte inser att när en person som administrerat en lag i 26 år själv säger att den är obsolet och väljer att avgå så är det något fel på lagen.

Gunnel Arrbäck och hennes kolleger anser att vuxencensuren har spelat ut sin roll. Men den lag som slår fast att biofilm för vuxna inte får vara förråande ser ut att bli kvar. Det finns ingenting som belägger att det finns en sådan effekt.

Många har skrivit om Dina Pengars lista över framtidens miljonbloggar och fr a Tjuvlyssnats Damon Rasti har reagerat över de uppblåsta siffrorna och gjort ett räkneexempel. Beta Alfa har skrivit och samlat en del länkar.
Själv blir jag mest störd över att tidningarna binder ris till egen rygg genom att säga till annonsörer “kolla vad dyrt det är med reklam på webben” genom att räkna åt helvete fel, dels att de inte har nog vett att inse att ju fler bloggar som öppnar upp för annonsörer desto billigare blir det att annonsera där. Och att man inte funderat på om bloggandet faktiskt kommer vara lika hett hela tiden? Själv menar jag att bloggen nu nått sin peak, och nu kommer en mognadsfas där ett större antal bloggar kommer att försvinna och de som blir kvar blir mer och mer specificerade.

Man blir lite trött: Facebook är inte gratis. Nej, inget är gratis om man tittar på detta. Google spar dina sökningar för att kunna rendera bra Adwords oavsett om du är på söksidan eller inte, Gmail läser dina mail, Lunarstorm säljer reklamplats ner på gruppnivå osv osv. Kom igen - jag önskar att personer från branschen inte var såna “nyttiga idioter” för media ibland…

Och allt det här står att läsa i alla EULA:s som man klickar i att man läst och godkänt. Om man inte läst det så har man bara sig själv att skylla.

Ni minns min lilla jämförelse hur medierna behandlat bloggar? Nu är det Facebooks tur. Nu ska det ropas på “Vargen”. Problemet är att “Vargen” redan finns i din cache för så många andra sajter.

Världens bästa WP-skin? Jag tror jag har hittat det. Kolla in Researcher.
Troll-anna fortsätter visa in totala brist på såväl förstånd som på konsekvens:

Jag känner mycket väl igen de personangrepp som användes och visst är det obehagligt! Håller med om att depressioner skall man få hjälp med. Men i Sverige är få tvingade att arbeta ihjäl sig, eller som det numera så modernt heter “bränna ut sig” eftersom det trots allt är frivilligt att jobba!

1. Det finns ingen chans i helvete att hon hann läsa mina kommentarer. Hon har ett sjukligt hat mot allt jag gör. Och jag undrar själv var personangreppet ligger i en kommentar som sa: “Ibland gör verkligen katter som de själva vill”. Beats me.
2. Man är alltså inte tvingad att arbeta. Men man måste leva. Vilket innebär att man då, om man inte vill arbeta, ligger samhället till last genom socialbidrag (nej, det är inget frivilligt med socialbidrag - det är ett lagmässigt krav kommuner har på sig). Inkonsekvensen är rungande roande.

Idag är det två långa kundmöten. Och sen Smedjebacken med RT för årsmöte.

Dagens musik:
Smashing Pumpkins: Bleeding The Orhid
God Fear None: Idle Self

Varför inte?
The new QS
(fan att man får jobba så hårt för att få Essa in på Facebook :))

Andra om: Facebook, grupp, QS

Jag missade tjugo minuter. Men jag älskade det jag såg. Sorkin är tillbaka. Jag kommer klistra mig vid tv-n när “60″ går. Nu tänker jag gå och lägga mig. Jag är lite lätt salongsberusad efter att ha bjudit revisorerna på lite öl, ost och whisky. Och efter att ha hittat de 14700 som fattades i bokföringen. Ekonomi är inte min grej. Det är bevisat nu.

Andra om: Studio 60, salongsberusad, revisorer, Aaron Sorkin

MsGarbos påpekande om hur mycket pengar hon de facto förlorat på att vara sjukskriven visar en del hur snett såna som troll-anna, davidar och andra tänker när de menar att den som är sjukskriven för utmattningsdepression är lat. Grejen är väl att man då utgår från en situation där sjukskrivningen i princip ger lika mycket flis som när man jobbar. Så är det inte. Och framförallt så ger det men, inte bara för livet utan också i plånboken. Själv är jag inte uppe i den lön jag hade när jag blev sjukskriven 2001. Ännu. Och räknar man med löneutvecklingen i det jobbet, en sannolik utveckling av karriären och den lönedelen ligger jag cirka tiotusen netto under vad jag skulle haft om jag inte blivit sjukskriven. Det var ett val jag fick göra när jag väl skulle tillbaka - eller snarare: jag fick välja mellan att försöka komma tillbaka i jobb och då byta karriär, segment och allt eller försöka gå tillbaka till det gamla och hamna i samma situation som gjorde mig sjuk.

Lat? Jotack. Jag jobbade i slutänden i princip dygnet runt. Jag hade ett antal unga som jag var tvungen att hålla kontakt med. Jag drev ett antal stora projekt och utvecklade flera andra. När till slut hjärtat sa ifrån så valde jag ändå att jobba vidare ett år. Till slut gick det inte. Jag blev skickad till läkare. Läkaren sjukskrev mig utan att ens fråga vad jag ville. För jag hade slutat att fungera. Jag hade ett minne som var kortare än en sekund. Jag kunde plötsligt tappa bort var jag var, även om jag var hemma i mitt eget hem. Jag hade ständigt hjärtflimmer och rusande-hjärta. Jag sov inte.

Och ja, jag ville dö.

Men enligt vissa läsare så är jag bara lat. Eller ute efter att leva på “arbetarna”.
Ja, det stör mig. Djupt. Visserligen så har troll-anna något djupt liggande hat mot mig personligen så henne känns det mest som om man får lov att leva med men för övrigt? Vad är felet med er människor? Hur i helvete kan man säga att någon är lat om den personen hållit på att jobba ihjäl sig? För mig går det över mitt förstånd. Hur kan man hävda att “alla bloggare inklusive du verkar ju orka att blogga men inte jobba” när jag jobbar numera? Hur jävla korkad får man vara?

Ja, din åsikt stör mig, du som försöker påskina att utmattningssyndrom antingen inte finns eller bara är ett svenskt påhitt (vilket det inte är). För du sparkar på mig. Du negligerar min erfarenhet av att varit så nära döden någon kan komma. Du skiter högaktningsfullt i dem som faktiskt varit tvingade att ta ett kliv åt sidan för att överleva. För det är just det - utmattningsdepression är en rejält dödlig sjukdom. Att försöka bota den genom att säga att den inte finns eller bäst botas genom att jobba vidare måste vara det mest korkade i världshistorien efter dragspelsmusik och nazism.

Så - jo, jag förändrar min tidigare inställning om att jag inte önskar min värsta ovän att uppleva det jag upplevt. Jag önskar att ni som anser att våra erfarenheter och våra upplevelser är fejk råkar köra rakt in i väggen i 120. Att ni får vara med att stå på ett golv utan att veta var ni är. Att ni finner er liggande på golvet med ett hjärta som skenar och en son som tror att hans pappa har dött. Jag hoppas ni får uppleva hur nerverna kryper rent fysiskt under huden. Uppleva den konstanta sömnlösheten eftersom ångesten gör att ben och armar rör sig av sig själva. Att ni plötsligt inte vågar köra era barn i bil eftersom sinnesintrycken förvrängs och laggar. Och att varje liten ansträngning innebär ett oerhört illamående, våldsamma svettningar och yrsel. Sen hoppas jag att ni också får uppleva kamrater och grannars skepsis till att ni inte orkar jobba. Eller klippa gräset. För man är ju bara sjuk om man har bandage.

Sen kan ni komma och prata om fejk här.

En annan som skriver om verkligheten är Alter Ego: Hälsning till de friska. Fejk? Well, tell it to my fist, suckers.

Andra om: utmattningsdepression, utbrändhet, sjukskrivning, upplevelse, erfarenhet, jobb, arbeta, sjuk, fejk, lat, depression, självmord