Frisörer får sälja sin tjänst men ingen får köpa den

Rubriken är jättekonstig. Men läs vidare så förstår du lite mer.

stationsvakten har hittat en kommentar på YouTube som väl visar hur socialdemokraterna ser på prostitution oavsett om säljaren är lycklig eller inte, oavsett om hon eller han gör det frivilligt eller inte:

The socialdemocratic party is against drugs and prostitution. Both of them hurts people and are a threat to the soceity.

och i diskussionen så påpekar den som skriver kommentarerna från Socialdemokraterna att

Legalization of drugs and prostitution is not a part of the solution.

Vänta nu. Antingen är det någon sorts språkmiss eller så är det faktiskt så att socialdemokraternas önskan är att förbjuda prostitution (vilket inte är förbjudet – endast ena delen, köpandet, är förbjudet). Rätt skrämmande men knappast förvånande. Vilket kanske förklarar varför Isabella Lund och andra tystas i debatten: de ses som att utföra något förbjudet, trots att det är lagligt. Ett feltänk och ett missförstånd som gör att DN anser sig ha rätt att ta bort Isabellas blogg – deras förklaring om att den kan användas för att marknadsföra sexuella tjänster (vilket den inte gör) här ihop med att en sådan sak är olaglig (marknadsföring till viss del enligt den av de flesta; oavsett syn på prostitution, utskällda kopplerilagen men att sälja tjänsten är i-sig legalt).

Eftersom jag är tillbaka på jobbet och därför kopplat på den analytiska och strategiska marknadsföringshjärnan så kan man verkligen fundera över om prostitution rent praktiskt redan är förbjudet. Ity du får sälja tjänsten men den som köper den gör ett lagbrott. Vilket i sin tur innebär att du som tjänstesäljare inte får marknadsföra tjänsten då det är en uppmaning till lagbrottet att köpa tjänsten (och enligt vissa tolkningar av kopplerilagen är själva marknadsföringen per se olaglig oavsett dess uppmaning till att köpa tjänsten). Så principiellt vore det mer renhårigt av staten att förbjuda prostitutionen fullt ut än som idag faktiskt förneka en legal tjänstesäljare att sälja tjänsten.

Vi gör en pedagogisk liknelse (och de som får för sig att lägga in moraliska värderingar kan gå någon annanstans):

Det är i Sverige fult att klippa håret, det anses inte politiskt korrekt och av vissa som en avart och omoraliskt. Men det är tillåtet att sälja tjänsten hårklippning. Så frisörer får utföra sina tjänster (och ta betalt för dem) men det är däremot förbjudet att köpa tjänsten dvs. att klippa håret (för betalning).
Det innebär att frisörerna (som får utföra sina tjänster) inte får marknadsföra hårklippningen eftersom det är att uppmana till brott (att köpa tjänsten). De får heller inte någon statlig hjälp med pensionspoäng, avdrag för kostnader i samband med sitt arbete – och eftersom arbetet frisör inte anses finnas är det heller inte så enkelt att betala olika arbetsavgifter. Staten jagar dock frisörerna genom att sköntaxera dem utifrån deras ägande gentemot beskattad inkomst.
Så rent teoretiskt är frisörernas tjänst legal men staten har kringskurit tjänsten så pass mycket att det i praktiken handlar om näringsförbud för en hel arbetsgrupp. På grund av en moralisk åsikt om hår.

Ok. Dags för filtrering: nej, det går inte att rakt av jämföra frisörer och horor. Men i grunden ligger problematiken om vår sexualsyn – inte några könsmaktsteorier. I grunden handlar det om hur mycket frihet individen har rätt till gentemot hur mycket kollektivets gemensamma intressen, och/eller moral ska få inskränka den friheten. Inte om könshandel. För en handel bygger hela tiden på tillgång och efterfrågan – vilket innebär att förbud är kontraproduktiva, oavsett handelsvara. Så varje förbud måste ställas emot varans/tjänstens negativa påverkan på samhället. Problemet med prostitutionsdebatten är att de enda destruktiva påverkansperspektiv som ges är moraliska. De argument som förs fram om våld och slaveri bygger på att prostitutionen tekniskt sett är förbjuden vilket innebär att den sker i illegala sammanhang. Så vi kan tycka och tro – men aldrig föra fram reella bevis på en negativ kollektiv påverkan.
Då väljs argumenten om skydd av en individ: dvs. att kollektivet alltid vet vad som är bäst för den enskilda individen. Utifrån ett modernt samhälle en rätt märklig syn. Och onekligen individfientlig per se. Och problemet blir konsekvensetisk: var går gränsen för individens frihet respektive det egna ansvaret och kollektivets moral? Det är möjligen endast i svensk drogpolitik som inkonsekvensen blir lika synlig.
Argumentet kan då bli individuellt – att handlingen prostitution skadar individen. För vissa är det så. För andra inte. Inget kan skapa ett hållbart bevis på att det ena är riktigare än det andra. Problemet är att argumentet blir inkonsekvent: det finns många som skadats själsligt såväl som fysiskt av sitt jobb. Eller som i mitt fall: att vara arbetsmissbrukare. Men ingen väljer att argumentera för att vi ska förbjuda arbetet per se. Trots att det skadar en stor mängd individer.

Problemet tror jag är att antiprostitutionsivrarna många gånger är beroende av prostitutionen – det ger dem en förevändning för att lufta sina kollektivistiska ideal. Det innebär att de har någon att ”rädda” med sina moraliska åsikter. Och samtidigt är historielösheten ett faktum: a) inget samhälle har lyckats att få bort prostitution – inte ens djupt diktatoriska samhällen lyckas. b) samma argument om den negativa påverkan på samhället som idag förs fram i denna fråga användes (och används fortfarande av vissa grupper) i samband med homosexualitet, psykisk sjukdom och psykiska handikapp. Förut.

Ps. Isabella skriver idag bra: Tvärtemot DN och konsensus och menar att det just kanske är jakten efter konsensus (dvs. kollektivets gemensamma moral) som står i vägen för en mer modulerad syn på sexarbete. Ds.

  • http://sensuellqkonsult.wordpress.com/ Isabella Lund

    Hmmm intressant att du väljer hår och frisörer, jag brukar också göra detta och i förra veckan var jag på väg att skriva en liknande jämförelse som du har skrivit.

    Eftersom jag ofta söker fakta om det jag ska skriva om så sökte jag fakta om hår… Och vad fann jag … jo att jämförelsen med hår och hårklippning är mycket relevant i sammanhanget. Männen sägs enligt många kulturer och traditioner ha rätt att äga en kvinnas hår. Det finns mycket symbolik,mystik, makt osv. kring kvinnors hår. Läs om hårets historia här:
    http://www.shenet.se/ravaror/harhistoria.html

  • http://sensuellqkonsult.wordpress.com/ Isabella Lund

    Hmmm intressant att du väljer hår och frisörer, jag brukar också göra detta och i förra veckan var jag på väg att skriva en liknande jämförelse som du har skrivit.

    Eftersom jag ofta söker fakta om det jag ska skriva om så sökte jag fakta om hår… Och vad fann jag … jo att jämförelsen med hår och hårklippning är mycket relevant i sammanhanget. Männen sägs enligt många kulturer och traditioner ha rätt att äga en kvinnas hår. Det finns mycket symbolik,mystik, makt osv. kring kvinnors hår. Läs om hårets historia här:
    http://www.shenet.se/ravaror/harhistoria.html

  • Anna

    oh, vad jag måste länka det här!

  • ban~ken

    Jag är rädd att en eventuell taiwanesisk besökare på denna blogg skulle bli aningen förvirrad av det här inlägget. Orsaken står att finna i följande text skriven av en brittisk författare:

    ”There are two types of barber shop,” says [Chaz Brenchley]

    ”In one kind they’ll cut your hair. They have plate glass windows on the ground floor and you can see inside where people are having their hair cut.

    ”At the other kind, the windows have black stained glass, there are bouncers on the door, a little neon butterfly sign on the wall and usually a long queue of limos and taxis round the back.

    ”Although people call them barber shops, they’re actually brothels and everyone knows it.”

    Quite what this does to the social standing of genuine hair cutting folk in Taipei is anyone’s guess. But from what Chaz has seen, both the barber shops and the ”barber shops” seem to do a decent trade with a blind eye turned in the case of the latter.”

  • Anna

    oh, vad jag måste länka det här!

  • ban~ken

    Jag är rädd att en eventuell taiwanesisk besökare på denna blogg skulle bli aningen förvirrad av det här inlägget. Orsaken står att finna i följande text skriven av en brittisk författare:

    ”There are two types of barber shop,” says [Chaz Brenchley]

    ”In one kind they’ll cut your hair. They have plate glass windows on the ground floor and you can see inside where people are having their hair cut.

    ”At the other kind, the windows have black stained glass, there are bouncers on the door, a little neon butterfly sign on the wall and usually a long queue of limos and taxis round the back.

    ”Although people call them barber shops, they’re actually brothels and everyone knows it.”

    Quite what this does to the social standing of genuine hair cutting folk in Taipei is anyone’s guess. But from what Chaz has seen, both the barber shops and the ”barber shops” seem to do a decent trade with a blind eye turned in the case of the latter.”

  • Pingback: deep|edition » Dunka DN gul och blå

  • Per M

    Frisörjämförelsen är väl ok tycker jag. Det här är en sån där svart/vit fråga som ingen vågar ta egentlig ställning i mer än de som har ”moralen” på sin sida. Såg programmet om hur några oskulder fick hjälp av eskorter att vid 40 – 50 års ålder bli av med oskulden och en tanke slog mig genast, vilken skillnad är det på om det är en man eller kvinna som anlitar en eskort? Jag har en svag känsla av att det finns en skillnad på vad män och kvinnor gör med sin sexualitet även om resultatet är det samma. Att Dn är någon form av moralens väktare är intressant då de faktiskt lever på att sälja andra människors elände och i sig tidvis prostituerar sig om än inte fysiskt för att vinna läsare.

    Den svart/vita frågan kommer att fortgå i debatten så länge prostitutionen finns och det lär bli så länge människan finns kvar på klotet.

  • Per M

    Frisörjämförelsen är väl ok tycker jag. Det här är en sån där svart/vit fråga som ingen vågar ta egentlig ställning i mer än de som har ”moralen” på sin sida. Såg programmet om hur några oskulder fick hjälp av eskorter att vid 40 – 50 års ålder bli av med oskulden och en tanke slog mig genast, vilken skillnad är det på om det är en man eller kvinna som anlitar en eskort? Jag har en svag känsla av att det finns en skillnad på vad män och kvinnor gör med sin sexualitet även om resultatet är det samma. Att Dn är någon form av moralens väktare är intressant då de faktiskt lever på att sälja andra människors elände och i sig tidvis prostituerar sig om än inte fysiskt för att vinna läsare.

    Den svart/vita frågan kommer att fortgå i debatten så länge prostitutionen finns och det lär bli så länge människan finns kvar på klotet.

  • Pingback: deep|edition » Inga horor, vi är svenskar

  • Pingback: deep|edition » Axén-Olins sjukskrivning och VR:s målgrupper