Disclaimer: Många kanske missade den här postningen så jag återpostar den, något reviderad.
Jag ska göra en utställning om sociala medier, bloggar och virtuella världar för OmForm. Jag behöver samla på mig missförstånd, misstolkningar och missuppfattningar om bloggande, Second Life/WoW, YouTube, Internet som man möter. Tanken är att utställningen/dokumentationen ska fungera som en sorts FAQ - dvs. varje påstående kommer att få ett svar som bygger på den fakta som lätt glöms bort i allmänmedias sökande efter det upprörande.
Så skriv i kommentarerna saker som ni mött när ni berättat att ni använder internet, bloggar eller spelar spel. Om ni inte vill skriva i kommentarerna kan ni jättegärna maila min jobbadress: niclas/at/heimercompany/./se.
De missförstånd jag hittills skissat på är:
- Bloggar är en dagbok på nätet
- Internet är mest porr, extremism och skitsnack
- Second Life är ett spel
- Den som är mycket på internet är asocial
- Internet är ett komplement till andra medier
- Det går inte att lita på information som ligger på Internet
- Alla kan inte använda internet
- Det är bara ungdomar som använder chattprogram och communities
- Det är bara unga som spelar spel
- Datorspelande gör människor dumma, våldsamma och asociala
Om ni vill och har möjlighet så skulle jag gärna också ha med webcam-inspelningar där ni berättar hur det virtuella livet påverkat ert liv - och hur ni tror att vardagen kommer att se ut i framtiden när det gäller sociala media, digital verklighet och internet: för er själva. Dessa kommer eventuellt bli en del av utställningen.
Antingen kan ni skriva direkt i kommentarerna eller maila mig filmer och vanliga missförstånd: niclas/snabela/heimercompany/punkt/se
Andra om: sociala medier, Second Life, Internet, bloggande, utställning, OmForm, spel, missförstånd, myter, fördomar, dagbok på nätet, porr, extremism, asocial, komplement, information, digital verklighet, fördummande, inte för alla
(No Ratings Yet)
Loading ...
En annan vanlig åsikt som folk som INTE besökt communities och bloggar brukar ha är:
* Det är (nästan) bara suspekta, socialt missanpassade människor som kommunicerar på nätet.
Fast… det är ju sant ju ? ;)
Lite roligt att du skrivit det här just idag. Fick precis litet utbrott pÃ¥ en undersökning som gjorts av Örebro landsting där idioter kommit fram till att det finns “en högre andel nedstämda ungar bland ungdomar som sitter vid datorn mer än 10 timmar i veckan” - haha, jaaa.. ungdomar BLIR nedstämda av datorn, det är ju inte som om datorn är dessa ungdomars sista jävla tillflyktsort undan en jävla värld de känner sig missanpassade i. BLAME THE INTERNET! Jävla as. Döda. Lemlästa. ALLT! (”Search and you shall find” liksom.. ååh, jävla fucking idiotiska jävla “rapporter” skrivna av inavlade rövhÃ¥l..)
Yeah, I’m somewhat upset.
Mmm… det är ju samma sätt som man valt att förklara ungdomars beteende pÃ¥ i alla Ã¥r: är det inte datorerna sÃ¥ är det videon sÃ¥ är det rockmusiken osv osv…
AngÃ¥ende Second Life sÃ¥ blir det “shameless plugging” till nÃ¥got jag själv skrivit. Blir enklare att bara referera till det jag redan tyckt och tänkt. Finns ocksÃ¥ lite kort info om Thomas Bodström som korsfarare för religionen Moralpanik. Rätt mycket kommentarer till det inlägget ocksÃ¥ som eventuellt kan bidra: http://thomastvivlaren.blogspo.....panik.html
Vad gäller tyckande kring bloggande så anade jag en smula förakt från bl.a. Alex Schulman nyligen: http://blogg.aftonbladet.se/14002/perma/442765/
Mest tycker jag att det är ungefär så här: eh blogga? Det är ju mest nördar som håller på med sånt, typ dom som åker på Starwarskonvent.
Kul - ju mer som debatteras och skrivs om i dessa sammanhang desto bättre!
Själv har jag haft en liten minidebatt i min blogg den senaste tiden kring detta med var bloggen egentligen stÃ¥r beträffande sitt mediala värde - alltsÃ¥ vad ÄR det definitionsmässigt och vad ska den sÃ¥ledes behandlas som eller bemötas som? Är det dagbok elelr roman, journalistisk artikel eller brev. Jag har upplevt alla mjliga reaktioner pÃ¥ e tidigare blogg som jag blev tvungen at släcka ned efter at min släkt reagerade pÃ¥ vad jag skrev - det har föranlett att jag verkligen undrat kring dessa frÃ¥gor…vad “fÃ¥r” man skriva och vad är OK och vad är “över gränsen” osv…
hmmm, ursäkta konstiga skrivfel som beror på en urgammal dassig dator..
Det är bara grabbar som hÃ¥ller pÃ¥ med….. (lägg in senaste snackis dator-tjoffs här).
Hahaha, förresten, det voe roligt att gräva upp en gammal Sajber episod. Redaktionen Ã¥kte nämligen ned till HIP-97 och gjorde reportage om det,jag var med och intervjuades pÃ¥ ett hörn där. Första frÃ¥gan var sÃ¥klart nÃ¥gonting om “hur känns det att vara tjej pÃ¥ en hacker-convention”
SUCK!!!
Jag sÃ¥g en intervju i samband med Ã¥rets Dreamhack där tjejen som var med fick ungefär samma frÃ¥ga frÃ¥n SVT-journalisten…
Sajber… jag intervjuades av det programmet ‘97 om vÃ¥ra IT-konfirmander…
Ja *suck* det där ändras aldrig. Kanske därför jag retar mig lite pÃ¥ ‘tjej-klaner’ som spelar och har tjejiga namn, det verkar liksom understryka det hela ännu mer. Jag kan ju inte säga nÃ¥t i och för sig, Dabitch är mitt spelnamn - trodde bara att det ändrats lite pÃ¥ tio Ã¥r!
Weird! Så både du och jag intervjuades av Sajber -97? Lustigt sammanträffande. Undrar om man kan få tag på de programmen någonstans, skulle gärna vilja se. :)
Jag är inne pÃ¥ samma linje som i början här underst, att det höjs en hel del ögonbryn över att man är tjej och spelar dataspel (WoW). Speciellt när man är inne i spelet och det sÃ¥ledes inte gÃ¥r att veta om det är en tjej eller kille bakom spakarna — folk antar i princip alltid att det är en kille tills motsatsen bevisas. Och dÃ¥ ändras ocksÃ¥ ofta attityden när de hör att man är tjej… Killar blir generellt sett snällare, tÃ¥lmodigare och hjälpsammare medan andra tjejer antingen blir konkurrerande eller “bondar” med en…
Min C-uppsats jag skrev i höstas berör det här en hel del förresten, vill du läsa den? :) Det mest intressanta är nog att killar oftare än tjejer väljer spelkaraktärer av motsatt kön, nÃ¥got som kan ses som att de leker med sin könsidentitet i större utsträckning än tjejer… men det är en helt annan uppsats.
En annan förutfattad mening med onlinespel tror jag ocksÃ¥ är att folk tror att det mest är ungdomar som spelar, men faktum är att medelÃ¥ldern pÃ¥ Ã¥tminstone WoW är hög… Jag törs inte säga en siffra men det är mÃ¥nga spelare i 30-Ã¥rsÃ¥ldern som växte upp pÃ¥ Atari, Amiga och Nintendo som nu är mogna att Ã¥tererövra spelvärlden.
Och sÃ¥ är onlinespel faktiskt rätt socialt när man använder headset :) Jag pratar mer med mina vänner i Stockholm än jag nÃ¥nsin skulle göra annars, eller rättare sagt; jag har till och med skaffat nya vänner genom WoW som jag även har börjat träffa pÃ¥ riktigt… Omvänd effekt alltsÃ¥!
Mmm… det där om val av rollkaraktärer lÃ¥ter som om du ocksÃ¥ läst boken leva.online som tar upp det när det gäller MUD-spel.
Hmm, det där med spelkaraktärer av motsatt kön var intressant, det har jag inte tänkt på, men nu när jag tänker bakåt inser jag att mina första fem-sex år som gamer var jag alltid grabb, det var först ca 2001 som jag brukade bygga en robot-brud som spelkaraktärer åt mig själv i first person shooter-spel. Med laserögon och mansröst. ;) Hahaha.
Barnporr och bombrecept kommer att hoppa på dig om du besöker internet.
Jag kan uppleva att sittande framför datorn betraktas som lek oavsett vad jag producerar.
Hade en flickvän som beskrev mitt jobb som sitta framför datorn och gÃ¥ pÃ¥ möten. LÃ¥ter inte som det blev särskilt mycket gjort. PÃ¥ samma jobb refererades jag till som “datakille” eftersom jag använde datorn som verktyg i mitt arbete. Det här var tio Ã¥r sedan (alltsÃ¥ inte trettio Ã¥r sedan).
Om sitta framför datorn betraktas som arbetsskyggt så är det väl inget mot att, på arbetstid, använda webben. Spelar ingen roll vad du gör där, det är ändå lite suspekt (du vet alla de där bomrecepten och barnporren som hoppar på dig).
Tittar på dina skissade ämnen och det är rätt intressant hur människor upplever internet och alla dess olika möjligheter.
De flesta jag stött på kallar mig datornörd, bloggberoende osv. Kan inte begripa hur jag lärt mig allt osv. För vissa människor behöver man bara nämna ordet internet så får de allergianfall och när jag pratar om saken så märker jag oftast att de är rädda för datorn. Har inte orkat ta sig till information hur man använder olika saker och tjänster, de krånglar och de besvärar sig inte att försöka läsa sig till och söka information om problem.
Människor tycks helt enkelt bestämma sig för att vara motståndare, åtminstone till någon (läs jag) lärt dem eller förklarat hur man enklast gör saker och dess funktioner. Sen spelar det inte någon större roll om det handlar om att blogga, söka infromation, spela spela spel, webdesign eller något program. Människor tycks slå ihop datorer/internet till ett och samma onödiga irritationsmoment.
Medan det för mig är den bästa mentor man kan ha för att inte tala om värdsligt bibliotek i en aldrig sinande källa. Är det någonting som skulle handikappa mig totalt så är det den dagen jag inte kan läsa eller skriva för att utnyttja detta enorma fenomen.
Jag bara väntar på att jag kan leva mitt liv interaktivt så pass att jag även kan handla virituellt och andra vardagliga saker. Det fanns ett par sådana affärer förr här i staden, men det slog aldrig igenom då.
Stavar som vanligt som en kråka, du får gärna redigera och ta bort denna kommentar sedan :-)
Fan! Jag kommer inte på nåt att säga. Jo, nu kom jag på nåt: Jag tror att en sak som håller folk tillbaks, som hindrar dem, från bloggande - och i synnerhet vloggande, är att man tror att man måste ha något att säga för att det ska bli kul och/eller bra. Faktiskt, min erfarenhet är att spontana, snabbt ihopkomna saker, både i bloggar och vloggar, blir mycket mer läs/tittarvärda. Alltså:
-Måste man inte ha något att säga?
-Nej, faktiskt inte. Och ibland kan tvärtom vara att föredra till och med.
Jag träffar väldigt ofta människor som ser pÃ¥ mig med tveksamhet när jag säger att jag har fÃ¥tt sÃ¥ mÃ¥nga vänner via min blogg. Det hÃ¥nflinas lite … ögonbryn höjs och man mumlar lite vid sidan om … att vänner haha! pÃ¥ internet!? Skulle inte tro det, gumman …
Möjligen är det inte en myt att man INTE finner vänner genom en blogg/community. För mig är bloggen otrolig. Mycket mycket mer än vad jag nÃ¥gonsin kunde tänka mig. Här lär jag känna individer utan att störas av det som alltid sker vid ett första möte … insorteringen i fack. Beroende pÃ¥ utseende, stil, jobb … Alla mina vänner genom bloggen har jag inte sett. Vi har lärt känna varandra pÃ¥ ett mer “ärligt” sätt. Vilket jag är glad för. Jag var själv kobra-snabb pÃ¥ att sortera in folk i fack tidigare … har lärt mig med Ã¥ren … och genom bloggen, ja, dÃ¥ gÃ¥r det ju inte! Jag fÃ¥r förmÃ¥nen att lära känna den där människan inuti.
Jag vet inte vad nÃ¥gon av dom jag har “i min soffa” arbetar med (nästan) och jag vet inte hur de ser ut …
Detta är det som fascinerat mig allra mest.