Kroppen lirar fan rugby med mig idag. Jag har tunnelseende, det dansar konstant svarta fläckar framför ögonen och hjärnan hänger inte riktigt med när den måste hantera snabba växlingar av synfältet.
Det är en jävla tur att det är rätt så rak motorväg mellan Falun och Borlänge…
Uppdatering: Fan det här går inte.Johodå.
Uppdatering: Yrsel; check. Hjärtklappning; check. Tunnelseende; check. Frysning av sinnen; check. Huvudvärk; check. Illamående; check.
Allt är på plats. Dags att gilla läget ännu mer.
Uppdatering: Det här måste vara den värsta dagen… det måste vara det… För tillfället får jag lov att hålla mig i väggen för att inte ramla av stolen (som har armstöd…)
Andra om: Zoloft, utsättning, tunnelseende, yrsel, hjärtklappning, huvudvärk, illamående, sluta med medicin
(No Ratings Yet)
Loading ...
Loading ...
deep|ed
Per M
lisa
mymlan
Jag hoppas att du klarar av det. Jag hoppas, hoppas, hoppas!
Det låter alldeles förskräckligt att behöva genomgå detta. Det måste vara ett minst lika jobbigt tillstånd som innan medicinen kom in i bilden. Men vilka läkare bryr sig om konsekvenserna av biverkningarna?
Dessa tankar har jag burit med mig genom åren, sk. lyckopiller, gör ingen människa glad, när den dagen kommer då man vill leva ett ’självständigt’ liv.
Well. Själv har jag Zoloft att tacka för att jag lever trots att jag hade varenda biverkning i boken när jag ökade dosen, och att jag slutligen var uppe i en dos som, om jag fått för mig att jag glömt ta, hade inneburit självmordsförsök. Så jag har inget emot medicin. Alls.
[Comment ID #15143 Will Be Quoted Here]
Klart jag klarar det. Min kropp är inte mitt psyke. Det är jävligt intakt även om jag möjligen är lite mer retlig idag eftersom kroppen känns kass.
Inga elektriska rysningar? De kommer jag ihåg som ganska roliga. Resten kan man vara utan. Hoppas det snart går över.
Asha. Det kommer väl… fast de har mest varit vid handen under den tid man ökade dosen. Gjorde en bild av den känslan:
När jag försökte göra mig av med Zoloften upplevde jag ytterst obehagliga yrselfenomen. Det var som att en del av hjärnan larmade för yrsel medan huvudkontoret ignorerade signalerna. Som att jag hade ständig slagsida fastän jag visste att jag inte hade det. Men, så påverkade det även psyket negativt så jag knaprade på igen.
Men kämpa på. Så länge du klarar av det mentalt så kommer du att härda ut de fysiska besvären.
Jag tycker iaf att Du är otroligt jäkla stark och jag tror Du grejar det! Totalt övertygad. Själv har jag haft tur att jag klarat mig igenom mina värsta perioder utan läkemedel, men har nära släktingar som behövt dem för att orka hålla sig kvar i verkligheten. Och livet för dem har blivit helt annorlunda efter att de började medicinera. Livsdugligt och gett dem kraft att ta itu med de bakomliggande problemen. Så visst behövs medicinen, även om det finns nackdelar med dem men jag tycker nog att fördelarna överväger