För min del var det aldrig några problem - jag visste att det inte spelade någon roll vad människor trodde: det var Gud som faktiskt handlade; välsignade och tog emot. Det är därför jag också valt att säga nej till att viga kompisar efter att jag tappat tron: om jag inte tror på detta längre så kan jag knappast utföra en kyrklig handling för då blir det bara en världslig ritual.

Jag tror det här med att anse att präster är icke-religiösa/speciellt troende är en bild som målas upp ibland för att få fram vad man själv vill.

T ex sÃ¥ mÃ¥nga som ska gifta sig i kyrkan, fast de i alla vardagliga sammanhang inte anser sig tro alls, snarare föraktar. Det förklaras ofta med nÃ¥gon variant av att det är en tradition i en fin lokal. Jag brukar dÃ¥ undra om de tycker det är respektfullt mot den som viger att gifta sig i kyrkan trots att man inte tror. Hittills har jag inte hört nÃ¥gon ha nÃ¥gra synpunkter pÃ¥ det, utan förklaringen har varit ungefär som i den andra bloggen, “prästerna är numera inte speciellt troende”, “vi hade ett samtal innan och dÃ¥ förklarades det att det kyrkan inte har sÃ¥ mycket med religion att göra” osv osv.

Att någon orkar jobba som engagerad präst under någon längre tid tycker jag är beundransvärt.