« 
 »

En skarpsinnig kommentar

Posted on maj 17th, 2007 by deeped in deep.er

Det här är så skarpsinnigt att jag måste citera Lisa, som i en kommentar liksom visar på problemet för såväl folk som för präster:

hela diskussionen reflekterar ju egentligen hur vi ser på religion idag vilket är tämligen komplext.
en präst idag är ett mellanting mellan en andlig syokonsulent och en turistguide med en stark dragning åt det senare medans religion och i synnerhet tro i sig fortfarande ses som något dramatiskt. svarta kappor, celibat och fördömande pekpinnar.

de flesta idag tror på något men väldigt få skulle vilja säga att de är religiösa för de passar inte in i den filmatiserade mallen av hur en religiös människa är. på något vis har (den dramatiserade) religionen blivit en motpol till hur vi lever idag och den måste vara statisk för att vi inte ska tro att vi tappat fotfästet.

jag tror det är just det som upprör läsarna av den andra bloggen : prästerna ska inte synas ute i samhället. de ska inte synas på nätet, inte leva i nutiden och de ska födas in i religionen, inte faktiskt studera till en yrkesroll precis som alla vi andra. man förlöjligar en mans skäl att han plugga till präst för det är så mycket enklare än att förstå att grannkillen som är precis som en själv väljer en sådan väg. om han väljer det, varför har då inte jag valt det? vad är det som fattas mig?
tanken är nog: om prästerna är som vi, hur är egentligen då vi? om du inte kan bli räddad från dig själv, saved, upplyft och allt det där, vad är då egentligen motpolen?

jag tror helt enkelt att många har missat vad tro innebär.

Jag har inget att tillägga.

Andra om: , , ,

Kanske relaterade postningar:

  1. Brand me and marry me
  2. Foray
  3. S t r e s s
  4. Interruption

This entry was posted on torsdag, maj 17th, 2007 at 23:06 and is filed under deep.er. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.

  • N|.
    För min del handlade det du beskriver om hur människor förklarar det hela utåt. Men eftersom jag då har döpt ett stort antal barn, vigt många par - även utanför själva kyrkorummet så har jag pratat med dem innan och då kryper en annan sanning fram. Att man kan inte förlika sig med den tro som man "tror" att kyrkan står för men ändå har en grundtro på att människan inte är ensam i universum. När det gäller dop så blir det som min förra biskop kallade "utifall-att"-tron mycket påtaglig: man har fått ett barn, det är stort och man vill det barnet det allra bästa - om det är så att Gud kanske ändå är reell så vill man ge barnet det bästa. Samtidigt är det kristna dopet också en viktig samhällelig eller åtminstone "klan"-mässig ritual som inte får glömmas.

    För min del var det aldrig några problem - jag visste att det inte spelade någon roll vad människor trodde: det var Gud som faktiskt handlade; välsignade och tog emot. Det är därför jag också valt att säga nej till att viga kompisar efter att jag tappat tron: om jag inte tror på detta längre så kan jag knappast utföra en kyrklig handling för då blir det bara en världslig ritual.
  • Jag instämmer i att Lisas inlägg är bra.

    Jag tror det här med att anse att präster är icke-religiösa/speciellt troende är en bild som målas upp ibland för att få fram vad man själv vill.

    T ex så många som ska gifta sig i kyrkan, fast de i alla vardagliga sammanhang inte anser sig tro alls, snarare föraktar. Det förklaras ofta med någon variant av att det är en tradition i en fin lokal. Jag brukar då undra om de tycker det är respektfullt mot den som viger att gifta sig i kyrkan trots att man inte tror. Hittills har jag inte hört någon ha några synpunkter på det, utan förklaringen har varit ungefär som i den andra bloggen, "prästerna är numera inte speciellt troende", "vi hade ett samtal innan och då förklarades det att det kyrkan inte har så mycket med religion att göra" osv osv.

    Att någon orkar jobba som engagerad präst under någon längre tid tycker jag är beundransvärt.
blog comments powered by Disqus