Disclaimer: Jag har haft den här liggande en längre tid men inte haft nog med ork att skriva klart den.

Ibland rullar det igång diskussioner som behandlar bloggosfären. Nu senast är det Andreas Ekström aka Hemliga Pappan som fallit i en liten märklig fälla, där han använder traditionell medieteori för att förstå nya medier. Han är nyfiken på vem Johan Larsson är, ”pappa” till Knuff.se, Nyligen.se, Bloggar.se, Intressant.se m fl.

Johan Larsson har ingen motsvarighet i Sverige, och är i medielandskapet fullständigt unik. Det vore i det närmaste tjänstefel för en passionerat bloggintresserad journalist att INTE skriva om hans arbete.

Det är han i en krönika i tidningen Journalisten – vilket gör det hela nästan väl solklart var problemet ligger: att den medieteori som journalister har lärt sig och arbetar utifrån inte stämmer överens med verkligheten. För det han gör är att utgå från den gamla medieteorin om att vissa personer styr media. Det är också det som Ekström utgår ifrån: att Johan Larsson har makt genom sina sajter knuff.se, bloggar.se och de andra. Problemet är att han då utgår från en annan – en gammal mediavärld som usergenerated content, bloggar och databasstyrda sajter enkla att använda för vem som helst helt enkelt gjort obsolet. Det är inte intressant vem Johan är som person – så länge som det han skapat är transparent. Det är faktiskt inte intressant för informationens värde att veta vem Johan Larsson är eftersom det han skapat är katalysatorer och möjligen värdemätare för opinionen men knappast handlar om att välja informationen som sänds ut. Men Ekström menar att det för informationens objektivitet krävs att en sådan person som Johan också är transparent med sin person. Något som Johan själv ifrågasätter i en postning på sin blogg. Problemet för Ekström är att han gjort en lite dålig research eftersom alla svar på det tekniska urvalet etc. redan finns på sajten.

Jag tycker helt enkelt att Ekström kan erkänna att han är personligt nyfiken på Larsson, precis som många av oss andra är – men att det, i skenet av den nya medievärld som vi idag möter, helt enkelt är rätt ointressant vem som äger katalysatorerna. Om Ekström är intresserad av detta vore det väl också mycket intressant att kolla över de företag som skapat blogg.se och andra. För att inte tala om vilka som verkligen ligger bakom wordpress.com.

Att mena att omvärldsanalytiker skulle vara intresserade av hur journalister söker på knuff.se är löjan. Om man jagar såna siffror är man reaktiv och knappast speciellt framgångsrik som omvärldsanalytiker…

Andra som skrivit om det är Fredrick Wackå som inte skräder orden:
Journalistisk kortslutning när hemlig mediekille ska avslöjas som sedan besvarades av Ekström: Frågorna till Johan Larsson. Andra som skrivit om det är exempelvis Schmut och SiggeLotten1 har också plockat upp det: Intressant debatt om anonymitet – och en fråga till anonyma bloggare. De frågor som Sigge EklundLotten hänsyftar på är en öppen ”meme” som Ekström startat: Om personerna bakom texterna. Extra roande är att herr Ekström förklarar att personer som inte håller med honom inte förstår journalistiska principer (vilket jag helt enkelt förväntar mig att han kommer säga om mig också…).

Andra om: , , , , , , , , , , , , ,

  1. Oops! Sorry! Och tack Beta Alfa för psst. []

Kanske relaterade postningar:

  1. Grattis Magnus. Och Johan.
  2. En holmgång om bloggsiffrorna
  3. Zlatan gör inte sitt jobb
  4. Var är Johan?
  5. Den mest hatade

  • Hej Lisa, jag kan svara direkt!

    Jag har testat att blogga med öppet kommentarsforum på två bloggar (Hemliga pappan och Sydsvenskans kulturblogg) och utan kommentarer på en (andreasekstrom.se). Båda formerna har sina fördelar. Anledningen till att jag inte vill ha ett öppet kommentarforum på andreasekstrom.se är att det bygger in ett arbetsmoment till i min vardag. Som sajtägare måste man hålla koll, tycker jag - det vill säga se till att det inte ligger en massa spam bland kommentarerna, och dessutom svara och rensa i debatten om det behövs. För att kunna göra det på ett bra sätt krävs koll minst två gånger per dygn, tycker jag. Och att döma av mängden mejl jag får om saker jag skriver, så skulle det bli ganska mycket att göra för mig om jag också skulle sköta om kommentarer på ett bra sätt.

    Så där har du förklaringen: jag tycker inte att jag riktigt hinner och orkar. Även om jag samtidigt är rätt nyfiken på hur det skulle bli, på just den sajten.

    (Sedan är du inne på ett annat intressant spår: har jag makt som bloggare, och blir den makten mindre om jag tillåter kommentarer på min sajt? Jag skulle spontant säga att svaret är "ja, i alla fall lite" på båda frågorna.)
  • N|.
    Jag kan fråga. Vi har kommit överens om att fortsätta diskussionen men jag måste ha bättre med tid för att skriva ett inlägg.
  • en sak som jag inte riktigt förstår i hela det här är varför utmanaren inte tillåter kommentarer på sin blogg? han snackar om bloggare och makt men sitter själv på en liten tron och tittar ut.
  • N|.
    Andreas - jag återkommer med ett svar senare. Sitter med en pitch som måste bli klar till på måndag.
  • Intressant, det här är en bättre diskussion än på många andra håll, för att uttrycka det försiktigt...

    Om du är före detta medieforskare (alltså disputerad då, enligt gängse definition?) så skulle jag bättre kunna värdera dina insikter och åsikter om du här länkade till några av dina vetenskapliga arbeten. Det är ju så - ju mer man vet om en person som agerar medialt i någon form, desto lättare kan man bedöma vad de gör och vad de säger. Ser fram emot detta!

    Det låter ju inte heller helt forskarlikt i mina öron att slå fast att en mycket standardmässig och grundläggande journalistik "i princip aldrig har funnits". Det tror jag för min del att den nog har... Den kanske till och med fortfarande finns, här och där.

    Och du menar alltså på allvar att JL inte har makt - du ser inte då möjligheten att göra små, små förändringar för att förskjuta värderingen av inlägg på knuff.se som en potentiell makt? Johan Larsson kan ju göra exakt det du säger! Sedan att han (som det tycks) i dag inte gör det, är en annan sak. Självklart är det makt, och en makt som genast kan förskjutas till någon annan vid en försäljning. En mindre sådan justering, som till exempel ger något högre prioritet åt vänsterpolitiska eller högerpolitiska inlägg, skulle kunna göras ganska subtilt. Och skulle en sådan oaviserad förändring leda till att tusentals bloggare omedelbart slutade att använda tjänsten? Knappast. Konsumentmakten, eller användarmakten, är inte så omedelbar - särskilt inte när det handlar om vad som kan beskrivas som ett monopol.

    Och att kunna sälja databasinformation som han har, men som vanliga användare av tjänsten inte har? Självklart är det makt. Att kunna porta användare om de enligt hans tycke och smak inte sköter sig? Makt igen.

    Den här debatten är lustig på så vis att jag som bloggare men framför allt som representant för mer etablerade medier slåss för transparens, öppenhet och offentliga processer - precis det som bloggosfären i flera år krävt av företag och medier. Nu, när detta öppenhetskrav riktas tillbaka mot bloggosfären, ser en del bloggare det plötsligt så annorlunda att man är beredd att förminska Johan Larssons insatser, kunskaper, prestationer och potential. (Nej, HAN är inte viktig. Det är ju inget SÄRSKILT, det HAN har gjort. Och så vidare.)

    Det är synd, tycker jag. Det han har gjort är så ovanligt att det förtjänar stor uppmärksamhet, mycket beröm - och många frågor.
  • N|.
    Roande som sagt Ekström. Eftersom jag råkar vara en före detta medieforskare.

    Det exempel du tar upp är ett fifty-fifty och har egentligen ingenting med det du de facto frågat om. Och alla regler finns klara på knuff.se - det är bara att läsa vilket gör det relativt ointressant att veta vem Johan är.

    Du glömmer en sak: om en portal gör något som många ogillar tappar den helt enkelt i värde mycket snabbt - det är det nya medielandskapet. Tittar man beteendemässigt på hur medierna påverkar så har det förändrats markant och blivit mycket mer komplext bara under de tio år som gått sedan jag skrev om medieteori på universitetet.

    Problemet är att du pratar om en klassisk journalistik som i princip aldrig funnits ens när medieverkligheten var enkel och överskådlig. Vilket gör att dina påståenden idag blir roande men rätt ointressanta.

    Du menar att Johan har makt. Det anser inte jag eftersom hans tjänster fungerar som katalysatorer - de väljer inte utan fungerar som kvantitativa filter utan subjektiva värden. Larsson styr inget utan har helt enkelt byggt en avancerad statistiktjänst som bygger på mängd/tid-algoritmen. Mediamakt har den som kan filtrera saker utifrån en agenda, utifrån sin eller andras agendor.

    Traditionella medier är inte fiender. De är på väg att bli relativt obsoleta och marginaliserade. De följer helt enkelt en normalfördelningskurva när det gäller en livscykel och står just nu precis på kanten till en rejäl rutschkana neråt.
  • [Comment ID #13057 Will Be Quoted Here]

    Johan nöjer sig med att leverera, medan andra vill veta vem han är.
  • Absolut, det måste jag nog säga om dig också... Därmed inte sagt att jag inte tycker att det är intressant att läsa dina argument!

    Nu har jag ju skrivit så väldigt mycket om detta redan på min egen blogg, så alla argument om varför det är journalistiskt SJÄLVKLART att berätta om Johan Larsson och om varför det är SJÄLVKLART att Johan Larsson har makt och ett betydande massmedialt inflytande är ju på sätt och vis redan levererade.

    Låt mig bara understryka att jag tycker att det är hejdlöst naivt att inte se den makt som skaparen av sådana tjänster som Johan Larsson har byggt har.

    Jag ska ta det enklaste exemplet:

    Om en rasistisk nättidskrift plötsligt får extremt många länkar på grund av en text med explosivt innehåll - då får den extremt fin exponering genom att hamna överst på knuff.se. Vad gör då sajtägaren? Ja, antingen tar han bort den, eftersom han inte gillar rasism. Och då har han fattat ett publicistiskt beslut. Eller så tar han inte bort den, eftersom han tycker att all information är fri, ungefär som på Flashback. Ett lika publicistiskt beslut det.

    Johan Larsson har alltså genom hur han styr och hur han bygger sina algoritmer en betydande journalistisk makt. Sedan hur han väljer att använda den, det är en annan sak. Johan verkar ju vara en hyvens kille, så han gör säkert inget dumt. Men vad händer om han säljer till någon vars agenda vi vet ännu mindre om?

    Slutligen har du otroligt rätt: Vi borde verkligen veta mer om vilka som ligger bakom Wordpress och en lång rad andra tjänster av den typen! För att inte tala om Google - vi har i dag nästan en hel värld i händerna på två killar i USA och deras hemmabyggda filosofi om hur internet ska vara sökbart. Alla monopol bör granskas, alla företag och projekt i dominant ställning ska vi hålla noga koll på.

    Klassisk journalistik - som ställer frågor om vem som ligger bakom, om det finns dolda motiv, om det finns ekonomiska intressen, om det finns samarbeten vi inte känner till - behövs mer än någonsin.

    Sedan att det finns bloggfanatiker som liksom behöver traditionella medier som en sorts fiende, oavsett om det är påkallat eller inte (jag räknar inte dig till bloggfanatikerna, men de finns...) - det är en annan sak. Men jag tror att en sådan underliggande känsla kan vara ganska central för hur en del bloggare reagerar när deras favorit Larsson får några helt vanliga journalistiska frågor - eller vad tror du?
  • N|.
    Öh... va?
  • Men kan det inte vara skillnaden mellan människor som är, och såna som gör? De som är bara söker bekräftelse hela tiden, medan de som gör vill ha resultat. Hårddraget förståss.
blog comments powered by Disqus