Ajaa
Mitt i den sjukliga stressen att hinna jobba innan allt är för sent så hittar jag dem. Två personer som betytt så mycket för mig. Som jag funderat över om de bloggar. Och ja, de gör det anonymt men den ena känner jag igen på bilden - den vackraste bilden. Och den andra känner jag igen eftersom jag känner hennes språk utan och innan. Det är personer som fattats mig - som jag skjutit bort i min ständiga kamp i att aldrig bli beroende. Mitt fel. Mitt stora fel. Min skamlighet. Och ändå är det såna som jag vet att jag mår bra av. Som får mig att bli mer jag. När jag landade där ville jag gråta. De är. Vi har varit. Kan vi bli igen?
Och nej. Jag tänker inte länka. För jag vet inte om de vill det. Våra relationer är så nära att många kan förstå vilka de är.
Kärlek.
Ajaa.
Kanske relaterat: Vackert om Elvis, Det här är inte bra, Det här med vänner och stress, Amadeus, Fan, Tär mig,
Technoratilinks.
070430 12:37
=) Vet dom att du vet?
Ha en toppen valborg. Kram
070430 12:40
När de går in på bloggarna. Och sen har jag berättat över SMS :)
Det är stor kärlek. Lång tid och svåra händelser.
070430 12:59
På ett sätt är det läskigt, men på ett sätt en lättnad när vänner hittar ens blogg. Som om en hemlighet som var tung att bära läckt ut. Det är skönt med icke-fördömande vänner.
Kram
070430 13:27
wow
låter stort på nåt sätt, som du beskriver det
men kanske svårt?
070430 16:07
Lustigt! Jag skrev precis samma sak hos den ena, ty jag tror mig exakt veta vilka du talar om. :)
Och det är gott att hitta igen en del människor.
070501 01:15
Ajaaa
Det är med tre a på slutet det stavas. Bara så du vet…!
*s*
/Whoever ;)
070502 11:16
*nickar*/// Frk