Att vilja leva och inte vilja dö
Samtidigt som jag läser det här börjar stereon spela “October” med U2. Och det blev sÃ¥ vackert pÃ¥ nÃ¥t sätt.
Loo:s ord:
Jag börjar få livsvilja, istället för att bara inte vilja dö.
känner jag igen mig i. Det är något som liksom spirar upp ibland, hårt ansatt av demonerna - kämpande med den kroniska depression jag faktiskt lider av. Men det händer ändå. En vilja till liv.
Jag tänkte en del på det igår. Som ni vet gillar jag att köra bil fort. Och igår fick en ung herre sittande i en pimpad och vässad Skoda (ja jag vet) för sig att han till varje pris skulle hålla mig bakom sig. För inte kunde en vit Renault Megane få köra om honom. Ute på den feta motorvägsdelen fick han sen ringa sin psykolog eftersom han helt enkelt släppte när vi närmade oss 170. Och jag funderade över det - att såväl motorcyklar som trimmade bilar helt enkelt inte lyckas. Är det att jag kör extra bra? Tja, jag är strateg och kör på det sättet. Men det slog mig att till skillnad mot dem är jag inte rädd för att dö. Jag vill det inte längre men alla år där det alltid varit en utväg, en befrielse, har gjort att jag inte har det mentala stoppet.
Och det kan låta motsägelsefullt att prata om livsvilja och samtidigt sakna dödsskräck. Samtidigt så hänger det kanske ihop.
Andra om: Loo, livsvilja, livsvilja, köra bil, dödsskräck
Kanske relaterat: Kul utmaning, Snart är det ingen större skillnad, Jag är färdig med semestern…, Lysande, Bambuser. The Now is the Wow., SÃ¥ även jag,
Technoratilinks.
070428 15:58
Jag tycker inte att det är motsägelsefullt. Jag tror att det hänger ihop.
Jag är inte rädd för att dö, däremot för att skada mig.
070428 16:13
Oj vad jag känner igen mig i det du skriver. Men något som mina bekant brukar skratta åt är att är flygrädd men kanske är det ett manifest för att jag har kommit till ett stadie där livet betyder mer än att bara ta mig en dag närmre den befriande döden? Minns inte när jag blev flygrädd, en dag var jag bara det när jag skulle kliva ombord på ett plan. Inte så praktiskt när man har ett jobb som innebar veckopendling utomlands under flera månader.
070428 16:44
Skönt att höra att det spirar.
070428 17:13
Jag känner igen känslan. Kör MC och har samma upplevelse ibland. Jag vet inte om det handlar om att jag inte är rädd för att dö eller om jag är sÃ¥ spÃ¥nig att jag tror att jag är odödlig… En av mina fantasier är att krocka, hamna i koma i ett Ã¥r eller tvÃ¥ och vakna och ha ett bra liv. Ja, jag fattar att det är vansinne, men sÃ¥ är det ibland när man är tokig.
Kram
070428 17:48
Jag är rädd för att dö.
Har alltid haft stor vilja att leva.
Alltid.
Jag är inte rädd för döden i sig, jag är rädd för att inte få vara kvar här.
Det låter befriande i sig att inte vara rädd för att dö.
070428 22:52
efter att ha suttit ett antal gÃ¥nger med pipan rätt placerad sÃ¥ vet jag ungefär vad du menar. Att sen gÃ¥ till att älska livt är en lÃ¥ng väg, väldigt lÃ¥ng. För mig handlade det om att till slut göra upp och stänga vissa dörrar för alltid. Men visst, det kommer tider dÃ¥ man funderar. Men jag älskar livet, jag älskar min omgivning, i bland naivt men ändÃ¥. Kanske just därför har jag slutat med 170km övningarna, rekordet är 215 i den rÃ¥trimmade…. att man inte dog dÃ¥………… den drack 2.5 liter milen och gjorde 90 pÃ¥ ettan, iofs släppte ventilfjädrarna vid ca 6500 varv men det var häftigt. Nu ……. jag är inte rädd om mig men om dom andra och det har jag varit de senaste 20 Ã¥ren.
Döden har jag upplevt nu på nära håll ett antal gånger, den skrämmer inte. Den bara är.
070428 23:12
Texten var vacker på nåt vis, en målande beskrivning.
070429 10:13
Det där är den insikt jag strävar efter, och tror mig vara på väg åt rätt håll. Men jag är inte där och jag börjar tro att min strävan att nå dit är det som stoppar. Jag ska nog bara stanna i nuet och se vad som händer
070430 20:26
Jag tror ocksÃ¥ att det hänger ihop. Jag hade en otrolig dödsÃ¥ngest när jag var ung samtidigt som det tidvis kändes förbannat meningslöst att leva, men nu kan det liksom kvitta det samma - samtidigt som jag verkligen inte VILL dö…men jag är inte ett dugg rädd. Hoppas mest att det gÃ¥r snabbt den dagen det händer, för händer gör det ju, det är bara att gilla läget.
070501 15:15
Jag tycker det är vettigt. När man under så många år trängt undan livsviljan och dödsskräcken så är det väl självklart att det tar ett tag innan det kommer tillbaka igen.
070501 15:17
Hur menar du Lilith?