Du loosar inte jobbet på grund av en blogg
…there’s more to it than meet the eye.
Allvarligt - det känns som en dåligt underbyggd ursäkt och Pihlström borde nog kolla om det är någon som känner honom (och hans flickvän) som faktiskt valt att berätta för den potentiella arbetsgivaren om flickvännens blogg. För historien om att flickvännen bloggade och Jonas missade jobbet har ett antal stora skinande ologiska inslag. Det borde vara omöjligt för företaget att koppla ihop flickvännens blogg med den arbetssökande personen utan att det finns en förkunskap om att det finns en relation. Och att företaget skulle välja att fimpa någon som de faktiskt ville ha bara för att flickvännen inte vill flytta är märkligt - antingen är det så att företaget faktiskt ville slippa att anställa den personen och försökte hitta en förklaring eftersom de hellre vill anställa en person med sämre utbildning, eller så borde personalansvarige på Noss göra något annat - att inte fundera om det kanske är så att den arbetssökande faktiskt vill få ett jobb för att kunna flytta från flickvännen är i det närmaste en märklig omständighet.
Vidare - om företaget vore intresserade av den här nissen skulle de väl i sådana fall frågat. Det gjorde de inte vilket helt klart visar att de uppenbarligen inte var så imponerade av honom för övrigt.
Solklart är i varje fall att företaget mÃ¥ste titta över sina rutiner när det gäller att skicka tillbaka papper till arbetssökande…
Uppdatering. Bea har skrivit om det ocksÃ¥: Inte bara din egen blogg har betydelse. Bert skriver ocksÃ¥ i frÃ¥gan (Du är vad du skriver) och menar att om man mÃ¥ste “förställa sig” sÃ¥ är det dÃ¥ligt. Det hÃ¥ller jag inte riktigt med om - för precis som att varumärken bör göra extensiva och reguljära sökningar pÃ¥ sitt namn vore det oprofessionellt att inte göra sökning pÃ¥ de som man är intresserad av. I det här fallet verkar det däremot handla om att nÃ¥gon tipsat om bloggen eftersom det uppenbarligen är en anonym blogg.
Uppdatering. Många, exempelvis Mymlan och Polly fler har skrivit om händelsen och då ofta med hänvisning till artiklar i såväl SIF-tidningen som i Dina Pengar. Det intressanta är att det blir mycket solklart att hela blogghistorien är skapad av den som drabbats - i min mening för att han ska slippa facea verkligheten och inse att han inte är så jävla duktig helt enkelt.
Tommy Jersenius påpekar att personen som fick jobbet visserligen hade kortare utbildning, men erfarenhet från branschen. Han säger också att det inte finns något principiellt hinder för dem att göra sökningar på Internet.
Exakt. Varför ska en arbetsgivare lÃ¥ta bli att använda information frÃ¥n nätet? Det är vÃ¥r skyldighet som bloggare att inse att det faktiskt gÃ¥r att hitta saker om oss. Själv väljer jag att köra med sÃ¥ öppna kort som möjligt. Alla vet att jag skriver, alla vet att jag kör ett hÃ¥rt race när det gäller mina Ã¥sikter. Visserligen är jag idag säker eftersom jag numera är min egen arbetsgivare men fortfarande - det är mitt ansvar som bloggare att inse att allt kan användas emot mig. Eller mot mina närmaste. Etiskt har företaget inte gjort nÃ¥got fel - de har snarare gjort det helt rätt: de har tagit ansvar för att säkra upp den investering som en anställning faktiskt är. Det är dyrt att anställa människor (man kan lugnt räkna med att det, förutom lönekostnad, ligger pÃ¥ närmare 100′) och det är, pÃ¥ grund av att lagen skyddar anställda och inte företag, jävligt dyrt att anställa fel person. SÃ¥ allt snack om att det är “storebrorsfasoner” tycker jag ärligt talat är ren och skär bs.
Kanske relaterat: , Fascinerande, Google bloggar inte längre, Skugge bloggar igen, Om deeped, Som om jag bryr mig!,
Technoratilinks.
070427 00:53
Nog undrar man hur de hittade flickvännens anonyma blogg men man vet ju aldrig hon kanske skrev tillräckligt många identifierande detaljer.
Men det här med att de “borde frÃ¥gat” är ju nÃ¥got som mÃ¥nga smÃ¥barnsföräldrar, framför allt mammor rÃ¥kar ut för när de skall anställas. Arbetsgivarna hör att man har barn och antar direkt att dÃ¥ kommer man vara hemma med vÃ¥rd av barn en himla massa. Inte fÃ¥r man frÃ¥gan om hur ofta ens barn varit sjuka och hur man brukar lösa vÃ¥rd av barn. De fÃ¥r inte längre frÃ¥ga om man tänker skaffa barn inom den närmsta tiden sÃ¥ istället för de antagandet att kvinna i barnafödande Ã¥lder mest troligtvis kommer skaffa barn och är därför inte en bra kandidat.
Bor man som jag i Boden och söker ett jobb i ex. Göteborg så antar de rätt snabbt att jag inte kan börja lika snabbt som en som bor i Göteborg. Så även om jag har bäst kvalifikationer och är beredd att flytta (varför skulle jag annars sökt jobbet) så får någon annan det.
SÃ¥ jag ser inget konstigt i att de tog sambons funderingar pÃ¥ flytt som en varningsflagga och valde därför nÃ¥gon annan som inte hade ett “flyttbagage”.
Men vi får väl hoppas att inte folk slutar skriva det de känner för på sina bloggar för att de är rädda att inte få jobb eller att sätta närstående i den situationen för då skulle bloggvärlden bli rätt trist och enkelspårig tror jag.
070427 07:56
Visst är det så Bea. Men det intressanta är hur företaget kunde hitta bloggen och koppla ihop det med just den personen.
070427 09:19
Hur som helst verkar det bäst att knipa käft och inte blogga alls eller anonymt om man vill vara på den säkra sidan.Risken är alltid att rekryteraren är en dum, trist, humorlös jävel som ogillar nåt man skrivit. Trist att privata bloggar ska bli en del av ens CV. Den privata sfären krymper. Visst verkar historien märklig: att bloggen upptäckts, att sambons flyttmotvilja får spela så stor roll, att inga frågor kring flytten tydligen ställs vid intervjun. Däremot ser jag inget problem med att företaget råkar skicka med bloggutskriften till sökanden. Bra att deras metoder upptäcks.
070427 09:22
Det är ju just det som jag menar fått för stor plats. Jag tror inte ett ögonblick på att bloggens innehåll har någon större del i företagets beslut att inte ge honom jobbet utan han försöker skylla på det för att slippa facea sanningen: att han inte är så jävla duktig som han trott.
070427 09:54
Men om nu bloggen inte hade med företagets beslut, sÃ¥ varför skicka tillbaks handlingarna + bloggutdrag med en lapp som det stÃ¥r “Vad göra?” pÃ¥? Och varför gör företaget sÃ¥ överhuvudtaget?
Om det nu var pga bloggen som dom inte ville ge honom jobbet så borde dom tagit upp det med honom, inte nekat och sen skickat lappen.
070427 10:04
Som jag skrev hos mig själv - det intressanta är ju att företaget hade tillgång till bloggen, och trots allt faktiskt använde den.
Bloggaren gjorde ju inget fel.
Jag kan skriva i min blogg att jag är less på jobbet, utan att för den skull mena att jag inte vill jobba kvar.
Det måste ju finnas med någon form av sunt förnuft i tolkandet av bloggar.
Att det sedan kan ha funnits andra skäl till att killen inte fick jobbet - visst, så kan det vara! Men bloggen användes de fakto av arbetsgivaren, om inte som avgörande för om han skulle få jobbet så åtminstone som argument, och det i sig är allvarligt nog, eller i varje fall intressant.
070427 10:20
[Comment ID #11831 Will Be Quoted Here]
Det var ju ett misstag - det har företaget angett.
070427 10:21
[Comment ID #11833 Will Be Quoted Here]
Varför skulle de inte göra det? Omvärldsanalysföretag använder all upptänklig info för att skapa sina analyser och varför skulle inte rekryterare göra det? Det är dyrt att anställa folk och jävligt dyrt att anställa fel personer. Ju mer jag läser desto mer “cry baby” känns den här Jonas Pihlström.
070427 12:26
Det viktiga är väl att folk tänker efter hur mycket de vill lämna ut om sig själva. Vissa vill bygga ett varumärke av sig själva som är helt rent från skandaler och obekväma åsikter medan andra väljer att köra med öppna kort. Problemet är att man inte vet vem som gör vad. Vad är det som säger att bloggaren A är en bättre investering än bloggaren B om man inte tar upp saken till diskussion under anställningsintervjun. I detta fall var det ju inte ens bloggaren själv som hade valt att bygga sitt varumärke och det handlade inte ens om honom.
Jag är själv rätt öppen med vem jag är men visst funderar jag ibland på vad som är lämpligt och inte. Vem vet vilka bitar av en blogg de väljer att läsa, den som plockat ut information fron en blogg och vidarebefodrar till annan inom rekryteringen kanske bara tar med sådant som är frågetecken ex. gnällt på jobbet, varit deppig etc. och utelämnar annan fakta som skulle visa att personen är en lämplig kandidat.
Det värsta är väl att man aldrig fÃ¥r veta om de kollat upp en pÃ¥ nätet och avfärdat en innan man ens kommer till intervju. När jag fick ett samtal frÃ¥n ett headhuntingföretag som ville skicka mig pÃ¥ intervju sÃ¥ var en av de första tankarna “har de läst bloggen, är det därför ded vet att jag är sugen pÃ¥ att byta jobb, vad kan de mer ha läst, tja inget besvärande uppenbarligen eftersom de ringer”. Sen kom jag pÃ¥ att de var engelska och inte kunde nÃ¥gon svenska utan infon om mig hade de fÃ¥tt via linked in där det finns en fin tillrättalagd bild av mig (en CV är väl oftast det man tar inte med de mer udda jobben osv). Sen var det nÃ¥gra dagar där jag gick och funderade pÃ¥ om killen jag skulle träffa pÃ¥ företaget (svensk) skulle kolla upp mig pÃ¥ nätet, och jag funderade pÃ¥ vilken bild han skulle fÃ¥ i sÃ¥ fall.
Egentligen har man ju en bra chans att bygga en bra bild av sig själv i bloggen men bloggar man av den orsaken så borde det väl bli en rätt trist historia att läsa eller? Jag läser själv hellre bloggar av och om människor som står för vilka de är och som då och då öppnar ett fönster in emot det som kanske inte alltid är det absolut ultimata att uttrycka offentligt.
Precis som du skriver i ditt inlägg men inte håller med om så tycker jag därmed att det är tråkigt om folk känner sig tvingade till att föreställa sig för att de är rädda. Särskilt lustigt blir det ju om man känner personen i fråga i RL.
Ja ja det är väl bara att hoppas att man blir uppkollad av en presumtiv arbetsgivare med förståelse på skillnaden mellan privatlivet och arbetslivet och som kan acceptera att man funderar högt på nätet ibland.
Det verkar ju ha gått bra för Bert i alla fall som snart börjar på sitt nya jobb.
070427 14:04
Jag tycker inte synd om killen! Tycker bara att fenomenet är intressant. Och av nÃ¥n märklig anledning kommer jag att tänka pÃ¥ vÃ¥r vän Stina…
070427 15:40
Stina kanske är personalrekryterare? :-D
Jag har tidigare kommenterat inne hos Bert och jag skulle bli svårt irriterad ifall trivialiteter skulle spela roll. Själv är jag egenföretagare och har inga planer på att anställa folk, eftersom det inte behövs. Men jag skulle vara petnoga ifall så skulle ske. Och googla ett namn tar ett par sekunder. Innan jag ska ge ett omdöme om killen ska jag läsa länken.
070427 22:06
hmmm…svÃ¥r frÃ¥ga men jag är av den Ã¥sikten att om ett företag skulle använda min blogg emot mig sÃ¥ fuck dem. Jag skulle inte vilja sätta min fot pÃ¥ ett sÃ¥dant företag.
För i förlängningen betyder det att jag inte heller kan säga vad jag vill, tycka vad jag vill till mina polare - what if företaget kontaktar dem och ställer en massa frågor. Nä fuck it är mitt heta stalltips.
HÃ¥ller dessutom med deep - crybaby i kvadrat. Smell the coffe de vill inte anställa dig …so?
070428 12:36
Är det nÃ¥gon annan som hittat hans sambos blogg? Vi vet att hon kallar sig “Doll” nÃ¥nting och att hon skrev en rad som löd “Vill inte flytta”.
070428 12:37
Torskar jobbet hade varit bättre uttryckt, IMHO. (konsekvent? Moi? Näj!)
070428 15:19
E’ru copywriter nu ossÃ¥? ;)
070428 15:20
[Comment ID #12061 Will Be Quoted Here]
Jag läste att hon hade stängt den efter det här.
070428 15:36
Aaah. Jo, det kan nog stämma.
[Comment ID #12080 Will Be Quoted Here]
Ha! ;))
070428 15:44
Dags för ett nytt ordspråk: i varje framgångsrik AD finns en misslyckad CW :D
070429 12:43
Jag har skrivit asmycket copy i mina dar, har ju jobbat partnerlös i nio Ã¥r. SjälvgÃ¥ende “team”. ;)
070429 12:47
Jag vet :). Och som bekant finns det alltid undantag till generaliserande ordspråk :D
070429 14:07
ALLA SOM GENERALISERAR HAR FEL! Sådetså! ;P
070429 15:54
…sa hon till plannern :) *mohahahaha*
070429 18:53
Jag har ingen direkt Ã¥sikt i “fallet Pihlström”, men jag tycker att Ulf ovan sammanfattar det bra. “Trist att privata bloggar ska bli en del av ens CV. Den privata sfären krymper.” Det är sÃ¥ jag tycker.
070429 18:59
Men Polly - det är rätt ologiskt. Om du lägger ut dina hemligheter och nÃ¥gon kan identifiera dig och det sedan blir en del av ett beslutsunderlag sÃ¥ är det ju knappast sÃ¥ att det initialt kunde sägas handla om en “privat sfär”. Att nÃ¥gon ska lÃ¥ta bli att använda information som du delgett via nätet pÃ¥ grund av nÃ¥gon luddig etisk tanke om “privat sfär” känns inte vettigt i en ny medievärld som den vi är i idag.
070429 19:15
Privat är kanske ett fel ord. Personlig passar bättre i mitt fall. Och inte ens det jag skriver lösenordsskyddat ingår under vad jag egentligen kategoriserar som privat.
Hursomhelst.
I alla människors liv finns det skillnader pÃ¥ ens “privatliv” och ens arbetsliv. Och för de flesta (jag känner iallafall) vill man hÃ¥lla dessa världar separerade frÃ¥n varann. Bloggning hör nog till de flestas privata omrÃ¥de, och det är trist att det ska landa i ens CV.
Men jag håller med, det är en ny värld idag. Och det får mig att dagligen fundera över varför jag bloggar fortfarande.
Jag gillar att skriva men arbetar med siffror, och det är den ventilen jag får utlopp för i bloggen och jag tycker det är kul med respons, och därför har jag inte slutat än. Men jag gör det med jämna mellanrum, så det är väl snart dags för en välbehövlig paus igen.
070429 20:45
Jag är delägare. Mitt personliga varumärke som planner är viktig. Alltså borde jag inte blogga privat. Men jag gör det ändå. Jag menar att det snarare handlar om att stå för det man gör. Visst - det har smällt tillbaka ett par gånger. Men det finns också en viss vinst i det.
Jag är bland annat med och anställer folk hos oss. DÃ¥ vill jag dels veta vad personen kan men ocksÃ¥ vem personen är. Om jag skulle ha chansen att läsa din blogg innan du kom och sökte ett jobb jämfört med en person som har samma meriter men ingen blogg sÃ¥ skulle du ha en klart högre chans eftersom jag redan skapat mig en relation genom att läsa “dig”.
070429 20:56
Jag har väl kanske inte en av sfärens “tyngsta” bloggar. Är osäker pÃ¥ om det skulle vara en fördel för mig om mina framtida eventuella arbetsgivare skulle vara uppdaterade pÃ¥ mitt nonsensdravel om mina bröst, nyshoppade skor eller vad grisen företar sig i dagarna. Dock verkar det finnas ett visst underhÃ¥llningsvärde bland “kompisar” pÃ¥ nätet, men som sagt, i proffessionella arbetsrelationer, njä.
Och om jag skulle ha större chans att bli anställd hos er så vet jag vad det skulle bero på, haha!
Nä shit, ju mer jag tänker pÃ¥ det, desto mer funderar jag pÃ¥ om det inte är dags att “runda av” nu…
070429 21:00
Men Polly. Det är ju just ditt “nonsens” som visar att du är en person bakom siffrorna. Att en person inte är ett socialt missfoster, humorfri och vÃ¥gar ha Ã¥sikter eller vÃ¥gar vara öppen är minst lika viktigt som betyg.
Jag tycker verkligen inte att du ska runda av. Snarare öka.
070429 21:59
Kanske byta inriktning? Skapa mig en schyrre karaktär och hålla mig till den? Göra mig ett riktigt alter ego, på alla plan? Eller bli mer jag, på riktigt?
Ja, eller lägga ner, dÃ¥ra. Som sagt…
070429 22:44
Gör vad som helst men lägg inte ner Polly…
070430 01:17
Nä Polly inte byta inriktning, din blogg sprider glädje och lägga ner skall inte ens finnas på kartan. Man får helt enkelt hoppas att folk kan tänka sig att anställa en shoppingtokig, bröstdiskuterande siffermänniska som gillar att skriva på kammaren då och då ;-)
070430 11:33
Vi fÃ¥r väl se… :D
070430 11:35
Du använder ju lösenordsskydd ocksÃ¥ sÃ¥ det är ju ingen fara alls…
070502 07:45
Hillevi Wahl i Metro - Tio saker min arbetsgivare inte bör veta:
http://metro.se/se/article/200...../index.xml
070502 20:25
Losar möjligen om du ska använda engelska av okänd orsak. Inte loosar. Vad är det för fel på förlorar?
Bortsett från det. Det gäller väl att ha lite koll på vad man avslöjar i bloggen? Särskilt om man är anställd i ett rätt litet företag eller är sin egen? Jag vill i alla fall inte att presumtiva arbetsgivare ska kunna läsa om mitt sexliv och därför skriver jag inte heller om det. Är det svårt eller?