Jag läste Tveeggad gåva och slogs av vilken symbolism det låg i det hela. Lammet i påsk är fyllt av symboler allt från hur lamm åts och användes för att skydda israeliterna i Egypten då YHWH sände dödsängeln och dess koppling till Jesus som valde att offra sig för människorna. Det är det här som gjorde mig till teolog en gång i tiden: att vara med om när det heliga korsar det vardagliga på synliga och osynliga sätt.
Det är något som händer då och då. Kanske till och med oftare nu när jag bestämt mig – jag slutar att vara präst. Då är det ibland att det börjar dra lite, lite saknad efter det heliga – den där känslan. Samtidigt så tror jag inte längre. Men jag har djup respekt för den mänskliga upplevelsen: eller behovet, av det heliga. Det skulle vara mig främmande att, som Humanisterna, ta som mission att försöka få människor att inte söka något utöver det som kan förklaras. För det som Sturmark mfl missar är att just detta är kanske det viktigaste för att förhålla sig kreativ och öppen – och därmed skapa utveckling. Dogmatiska ateister är samma skrot och korn som dogmatiska religiösa – de söker att kväsa människans frihet. Friheten att uppleva helighet, oavsett i vilken form den kommer.
Andra om: lammet, heligheten, symbolism, teologi, upplevelsen, kreativ och öppen, dogmatiska ateister, dogmatiska religiösa, frihet