Om det här med förtal
En av de mest intelligenta bloggarna jag läser är Schmut. Och i postningen Hur Man Förtalar Förtalaren har hon skrivit mycket bra generellt om den diskurs som pågått runt hela Andreas-Emma-Nini-händelsen.
för att kunna veta om något är förtal måste man veta sanningen. all sanning är egentligen subjektiv och alla människor ser inte samma situation på samma sätt, så en och samma historia kan ha flera ’sanningar’. när blir då en sanning förtal?
Kanske relaterat: Marginalanteckningar, En förtalssoppa som kan få konsekvenser, Heja Emma!, Hack i festen - hål i huvudet, House is in da house!, Bordellhärvan,
Technoratilinks.
070406 12:08
Håller med. Den kvinnan har röntgenblick. Hon får kanske en klädsam rodnad nu, men allt beröm ska hon suga i sig.
070406 15:15
den klädsamma rodnaden är sminkad eftersom den smarta kvinnan inte riktigt fattat hur man fixar till en wordpress. HILFE!
070406 15:28
Tänk om man nu bara vill skriva fritt ur fantasin? Ska man då behöva ha en klausul som förtydligar för kreti och pleti att detta är endast en fantasi, alla likheter med verkligheten är fullstädigt slumpartade och har inte varit avsiktliga o.s.v.
Gawd… Tänk att folk har så innehållslösa liv att de måste blanda sig i andras liv för att överleva sig själva!
*kräks*
070407 14:38
Njae, i rent juridisk mening kvittar det faktiskt om det är sant eller inte - det kan vara förtal ändå.