Nu har jag skrivit det där brevet. Det som förändrar min identitet en del. Som gör att jag inte kan vara del av systers vigning, som gör att jag inte längre har rätt till att utöva ämbetet. En märklig känsla. Som att ha förlorat något – men också vunnit lite mer frihet.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Kanske relaterade postningar:

  1. Klapparna
  2. Personlig
  3. På papper till riksdagen
  4. Imorgon
  5. Ett kvinnoyrke man aldrig blir av med

  • Sis
    Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, så jag skriver bara:
    kram
  • per m
    Ett mycket stort steg......grattis eller vad säger man...... men du kommer i mitt minne alltid att ha en mycket speciell plats, inte för ämbetet utan för att du är speciell som person.
  • Oj... stort. Modigt och vad jag tror efter att ha läst din blogg, också rätt. Förstår att det är konstigt... Kram
  • Modigt! :)
  • Gratulerar, och beklagar *ler* Skönt med avslut, dock, antar jag (och dessutom är du ju inte av med vigningen, bara rätten att utöva ämbetet).
  • Jag och Lillbrorsan komme nog fortfarande att säga Prästen när vi pratar menar dej.
blog comments powered by Disqus