Har inte kommit iväg till jobbet ännu. Det är en seg dag idag. En sån här efter-stressendag. Ont i halsen. Funderar på om jag kommer orka med att partaja med bröderna en hel helg i Sälen. Funderar om jag egentligen ens vill. Jag tillhör egentligen inte den sociala delen av mänskligheten, jag brukar påpeka att jag är en social analfabet. Och jag fungerar bättre i att umgås med kvinnor än med män - det är baksidan med att ha levt relativt isolerad med en borderline-morsa. Samtidigt har jag under de senaste åren valt att ta bort vad jag lite frankt kallar “empatiska missförhållanden” dvs. att känna in folk. Jag har ingen lust att ta ansvar för alla och envar - jag har min familj, den lilla nära. Och jag har några personer som jag håller nära och håller av. Resten får klara sig själva.
Var på ett coachingsamtal igår. Tre till sju. Bra, positivt, jobbigt och rejält upplyftande. Vad dess mål var kan jag ännu inte berätta, men jag fick höra sanningar om mig - som jag visserligen redan känner till. Det är fördelen med att använda sig av en superterapeut och coachare. Det blir jäkligt bra samtal. Framtiden ser ljus ut. Den är spännande som fan. Men där pratade vi om hur vi ser på våra sociala nätverk, hur de ritas upp (det är alltid lika intressant att i grupp sitta och göra såna här saker eftersom jag helt enkelt förstår alla modeller först - jag är ju faktiskt beteendevetare…) och där jag fick fastslå att det finns en sorts vettig logik i min livssyn att alla människor är idioter tills de bevisat motsatsen. För de som bevisar motsatsen - att de inte är idioter - kommer nära mig. Och dem kan jag försvara med alla medel. Resterande intresserar mig möjligen som kreatur som jag lär mig om sociala nätverk, psykologiska drag och hur jag bäst kan använda deras svagheter i reklam.
Och det intressanta med att medvetet arbeta för att forma en stark gruppering är just att en sån som jag: analytikern och strategen (som ledartyp) behövs, men kan inte fungera solitärt. Jag behöver en taktiker, en integrerare och en doer i min grupp - då kan vi uträtta stordåd. Och en sån grupp håller vi på att skapa - medvetet. Det är rätt häftigt.
Nu ska jag ta och åka till jobbet. På programmet står en (försenad) timrapportering, att sammanställa en kort presentation inför ikväll då jag träffar ett gäng kunder och sen inget mer.
Vill man se reklamfilmen kan man gå till Researcher.se.
Andra bloggar om: värdering, livssyn, alla är idioter, jobbet, coaching, analytiker, ledartyper, sociala nätverk, psykologiska drag, efter stressen
(No Ratings Yet)
Loading ...
Loading ...
deep|ed
Studiomannen
Per M
lisa
mymlan
“Resten får klara sig själva.”
Ensam är stark. Väl?
Läs en gång till.
Går det att tävla i cynism har jag definitivt fått en seriös motståndare. Visst är det logiskt.
“Jag har ingen lust att ta ansvar för alla och envar - jag har min familj, den lilla nära. Och jag har några personer som jag håller nära och håller av. Resten får klara sig själva.”
Det måste vara så. Jag är full av beundran för Moder Teresa-typer, men själv klarar jag bara av den inre cirkeln. Förvisso är jag lojal in till döden och hjälpsam som få mot dessa men just bara mot dessa. Orkar inte mer. Jag har fullt upp att orka med mig själv.
Jag ser inte att det skulle vara cyniskt.
MUUUUUUUUUUUUU!!!!!!!
Cynismen är att alla är idioter. Jag anser att jag har en cynisk syn på mänskligheten och jag tycker ungefär så. Att ta hand om sina nära är inte cyniskt och jag inser att min postning kunde tolkas så.
[Comment ID #8263 Will Be Quoted Here]
Det var ju ett intelligent inlägg…
[Comment ID #8276 Will Be Quoted Here]
Fast det var just det som jag menade. Cynism är lika subjektivt som naivism. För min del handlar det mer om att välja värdering utifrån sannolikheter. Vad är sannolikheten att människor per definition i grunden är goda eller i grunden är onda? Vad är sannolikheten i att människor i gemen är intelligenta eller pure idiots? Svaren finns där - och det är inga upplyftande svar. Men precis som med seriös vetenskaplighet måste man då inse att verkligheten är beskaffad på ett visst sätt - inte att den är som man hoppas att den skulle vara. Det är för mig skillnaden mellan tro (=hopp om något annat) och vetande (=insikt om hur något är).
(svart) Humor N!!
“Resterande intresserar mig möjligen som kreatur”
Gillar sista inlägget, själv är jag nog förnärvarande inställd på att vetande om andra börjar bli mer och mer nära än tron om andra. Men det kan vi ta en annan gång, låt säga att man slutar tro på människor.