Öde
Min fru ska till läkare idag. Något är fel. Oro. Jag drömde mardrömmar inatt. Om att förlora henne. När vi nu äntligen hittat ett sätt att leva med varandra. Tänk om jag nu förlorar henne?
Tänker på Matti S historia. Det gör mig illamående att tänka på hur det skulle vara. Det är snart arton år. Snart är det halva mitt liv. Hon och jag. Nöd och lust sannerligen. Mycket nöd. Mycket smärta. Envisa har vi varit. Båda två. Hållit i.
Idag önskar jag att jag hade kvar tron. Att jag kunde be.
Nu återstår bara att hoppas. På något opersonligt öde.
Andra bloggar om: tro, öde, oro, Wordfighter, Matti, arton år, envishet, förhållande
Kanske relaterat: Varning! En dagbok på nätet., Menvafanihelvete, Vilka bragder!!, Second base, Jisses!, The last waltz,
Technoratilinks.
070130 13:24
Aj, Jäklars Niclas. Förstår precis din oro.
Jag kan utan problem be i ditt ställe.
För att skänka kraft om inte annat…
Hang in there!
070130 13:27
Jag vet inte ens om det är något att oroa sig för. Känslan var bara så stark. Insikten om att jag kan förlora något jag inte riktigt fattat är så viktigt.
070130 13:57
Det är väl det som är Kärlek, antar jag.
070131 13:21
Det är kärlek
070131 20:10
Hoppas att allt går bra.