Eftersom jag varit ute i skogen idag så har jag inte haft en tanke på Saddam Hussein (inte för att jag direkt tänkt på honom när jag är i stan heller) men blev faktiskt förvånad av att han blivit hängd.
Så ska man försöka att förhålla sig till detta faktum. Jag läser alla bloggar som kommenterat det på Knuff och inser att det är fler än jag som är lite splittrade till det hela.
För å ena sidan kan man se det som ett självklart slut för en diktator som Saddam, och att det är den irakiska regimens sätt att skipa rättvisa.
Å andra sidan kommer Saddam få mer makt nu, som martyr, än vad han någonsin skulle haft som livstidsdömd fånge. Detta visar diverse andra diktatorers exempel: om de blir sittande inlåsta blir deras makt över sina landsmän mindre och mindre.
Så min tanke är ändå att det var ett sämre val som gjordes att verkställa dödsdomen. Helt enkelt för att martyrskapet är en verklighet, fr a inom fundamentalistisk islamska rörelser. Men att domen verkställdes är logiskt utifrån det faktum att det är det yttersta straffet i den irakiska (och den amerikanska) straffskalan.
Däremot måste jag säga att Stefan Olsson gjort en briljant postning som slår undan benen på alla dem som anser att demokrati automatiskt bör innebära att dödsstraff blir förbjudet: ”Det är demokratiskt med dödsstraff”.
Sen tycker jag att diverse kommentatorer som lite enögt tjafsar om att USA är ditten och datten i det här fallet enbart är korkade när de inte inser att det är irakisk lag som gällt i detta fall. Javisst, USA kunde vägrat att lämna ut Saddam till ett dödsstraff, vilket då skulle motsagt att flera stater i USA har dödsstraff själva liksom att det skulle gett dem en ännu svårare situation i Irak genom att även shiiterna, som ville se Saddam död, hade vänt sig mot trupperna.
Andra bloggar om: Saddam Hussein, martyrskap, avrättning, Irak, USA, demokrati
Kanske relaterade postningar:
Entries (RSS)