Expressen meddelar att 98 procent av svenskarna är nöjda med sitt liv. Självklart förklarar Harry Montgomery, professor i kognitiv psykologi, att svaren antagligen är missvisande:
Svensken vill inte klaga.
Det intressanta är egentligen inte att han motsäger siffrorna, lite sådär svenskt lagom (fast han kommer från annan kulturkrets). Det intressanta är att hela diskussionen blir metaaktig om man därmed inte drar några slutsatser om siffran. Är det så att det är väldigt många som svarat vad som förväntas att svara eller definierar svenskar lycka på ett annorlunda sätt än andra européer.
Andra siffror är intressanta ur Europabarometern (29k har tillfrågats).
- 71 procent av svenskarna säger sig vara positiva till homoäktenskap, 51 procent till att låta homosexuella få adoptera barn. Bara holländare är mer positiva i frågan.
- 79 procent av svenskarna tycker att invandrare tillför mycket till samhället. Motsvarande snittsiffra i EU är 40 procent, i Slovakien bara 12 procent.
- 9 procent av svenskarna vill legalisera cannabisanvändande, vilket är näst lägst andel i Europa, en procentenhet efter Finland. Medel i Europa är 26 procent.
Andra bloggar om: nöjd, svensk, undersökning, bias, tyckande, åsikter, kognitiv psykolog
Kanske något liknande:
Entries (RSS)
Om alla var så nöjda, varför säljer vi då så stora mängder sprit och psykofarmka. Varför har vi så mycket skuldsanering, socialbidrag och psykologhjälp? (jag lever i lyx, jag har en egen psykolog) Men inte f-n är jag nöjd. tycker att man vaknar de flesta dagar med en viss domedagskänsla. En basist jag känner lärde mig det ganska tidigt, även andra vänner lever i någon form av domedagskänsla.
Och jag ser woblern i siffrorna, men om någon hugger får man väl se.
[...] En helt annan sak, fast i samma ämne… Deep Edition har hittat en sak i Expessen: “Nöjd eller politiskt korrekt? … Svensken vill inte klaga.” [...]