Kyrkan lider av likstelhet
Egentligen är hela artikeln: Gud vilken business ett bevis på varför jag och flera med mig inte har något i Svenska kyrkan att göra…
Marknadsföring. Det har uppenbart inte hänt något som helst på de år jag har varit borta från kyrkan. Det är fortfarande fult att kalla något för “marknadsföring” trots att man bränner av 30 millar på en landsomfattande annonskampanj som går både i print och utomhus. Lars Friedner vill kalla det “medlemskommunikation”… vilket i sin tur blir en bild av en kyrka som inte vågar ta in det faktum att de idag tappat mer än en fjärdedel av sina medlemmar.
Konfirmationen. Den bild som Friedner, och därmed uppenbarligen den rådande bilden i Kyrkokansliet, ger av konfirmationen gör mig dels jävligt förbannad å mina egna vägnar och dels tycker jag synd om mina tidigare kollegor vars idoga arbete med att utveckla konfirmationsundervisningen uppenbart gått Friedner och Fort Knox förbi. Att säga:
Tidigare handlade det mest om lek och samvaro, nu ska vi inrikta oss mer på livsfrågor. Det tror vi egentligen är efterfrågat. Att vi inte har erbjudit det kan vara en av förklaringarna till att det har minskat.
är att både visa en djup okunskap om vad som skett i församlingar under de senaste femton åren och att förklara att alla vi som försökt att förändra konfirmationsundervisningen i detta mått, och fått skit för att vi inte “läser bibeln”, inte existerar. Jobbet med Bibelsajten, Larsa och Hanssons utmärkta Närkontakt-satsning med både bok och internetdel, Malungs och vårt utvecklande av De Sjuttio Stegen, rollspelskonfirmationer etc. har uppenbarligen aldrig hänt. Men nu har kansliet vaknat så nu ska det satsas på livsfrågor! Ja jävlar…
John Shelby Spong, en liberalt sinnad biskop med koll på sin omvärld, har myntat uttrycket “Christianity must change or die”. Jag är ledsen men jag tror att döden redan inträtt. Det börjar kännas som att försöka att återuppliva någon där likstelheten redan inträtt. Och det gör mig ont att behöva säga det - inte för att jag själv valt att lämna ämbete och kyrka - utan för att min älskade syster är på väg in i det. För hon kommer att bli en jättebra präst, jag var en jättebra präst och en hel hoper av mina tidigare kollegor är utmärkta präster. Problemet är helt enkelt att försöka jobba åt en död kyrka. Och flera av de allra bästa har redan lämnat skeppet. Rännar har öppnat wokrestaurang och jag har gått in i den religion som har flest tillbedjare och som är sannast: marknaden och kommersialismen. Andra sugs upp i styrelserummen och oskadliggörs av kyrkans övergripande strukturer.
Andra bloggar om: kyrkan, Svenska kyrkan, ekonomi, marknadsföring, konfirmation, Lars Friedner, Kyrkokansliet, Shelby Spong, ämbetet
Kanske relaterat: Det här med skolavslutningar, Reklam är reklam även i kyrkan…, Katolska kyrkan obsolet, Ingen rök utan Persenius, Svenska kyrkan medlöpare till polisens censur, Rätt och rättshaveri,
Technoratilinks.
061225 15:06
hej,
jag för min del ser ingen risk eller fara i att kyrkan blir mindre “populär”. Att den inte marknadsförs känns som ett friskhetstecken eftersom kyrkan är och skall vara något höjt över den världsliga marknaden och mammonkvarnen. Den behöver inte vara för alla och kan med fördel lyftas ur “traditionen”. Majoriteten är inte längre låst av arvet. Att folk tappar av är ett friskhetstecken, man konsoliderar och de trogna samlas av sig självt.
Just ickekommersialiseringen, den uteblivna reklamen och tex kyrkans starka agerande vid stora katastrofer som tsunamin mm gör att den i mina ögon är starkare än någonsin. Den är på riktigt, och ingenting lågt som ska skapa vinst eller tjäna pengar, eller ens attrahera så många som möjligt. Den som tänker så är fel ute och kan med fördel ansluta sig till marknaden. Så länge präster som Lars Collmar mfl finns så kommer kyrkan att stråla och attrahera de som är kallade och fylla sin heliga funktion.
061225 15:19
Har du frågat vad Collmar egentligen tycker om kyrkan som sådan? Jag har…
För övrigt verkar du ju inte ens insett att det är just reklam Svenska kyrkan gjort - men de försöker helt enkelt kalla det något annat. Men reklam är det så någon “utebliven reklam” handlar det inte om. Marknadsföring är inte samma sak som mammon - det handlar om att göra saker kända. Menar du att Amnesty är kommersiellt eftersom de satsar på att marknadsföra sig? Barncancerfonden? Röda Korset? Men de vågar säga att de gör reklam - för sin idé, sin uppgift. Det gör inte kyrkan och det är det som är kyrkans gigantiska problem: att man inte inser att man måste komma med i matchen.
Kyrkans agerande borde helt enkelt bli känt. Det som du verkar missa är att det idag är Röda korset och andra organisationer som tar åt sig äran. Själv känner jag flera av prästerna som arbetade med den katastrofen och jag har själv jobbat som präst i krissituationer - men problemet är att man pr-mässigt faktiskt måste berätta vad man gör också.
För övrigt verkar du har oerhört dålig insyn i kyrkan: det handlar om att vinstmaximera. Visserligen mest för att se till att skapa en långsiktig kapitalisation men precis som vilket annat storföretag så handlar det om att maximera intäkt och minimera utgifter. Och för min del är det helt ok - om man erkänner att så är fallet. Men att försöka internt jämföra kyrkan med annat företagande innebär att man snabbt blir uppsatt på utvisningslistan.
Ordet kyrka betyder samling av människor. Kyrkan i sig har inte i den grundläggande kristna tron någon som helst helighet. Det är påvedömet som skapade en sorts strukturens helighet. Så din önskan om en friskare kyrka motsägs i att du kallar själva kyrkan för helig.
061226 10:48
Tack för ett insatt svar! Jag är nog inne på din linje att svenska kyrkan initialt är skiljd ifrån helighet. Men just att människor och präster riktar sina tankar i den här riktningen är för mig vad helighet är. (Kanske en new ageflummeri från min sida.) Det kan såklart göras i en grotta eller en koja i skogen lika gärna.
Men att reklam är skiljt ifrån mammon förstår jag inte. Visst har du rätt i att det handlar om att göra märken kända, men det är ju i syfte att tjäna pengar. Inte just i fallen amnesty och röda korset men där var syftet att få bidrag. Enligt mig så behöver inte svenska kyrkan det utan de behöver bara ta emot de medlemmar som självmant utan yttre påverkan kommer dit, och jag är säker på att en hel del kommer att göra det. Särskilt i takt med att samhället förändras på det sätt som det gör.
Men vad tyckte Collmar då? Visst är han en duktig präst?
061226 11:07
Han är kritisk mot kyrkans strukturer och heliggörandet av dessa. Du måste skilja på kyrkan som idé (ekklesiatanken) och kyrkan som struktur. Det är farligt att heliggöra en struktur eftersom en struktur då blir viktigare än människorna i den.
Marknadsföring är en funktion för att göra något känt. Inte att tjäna pengar. Däremot används marknadsföring mest till att göra saker kända för att människor ska köpa de produkter som märkena/företagen säljer. Det innebär inte att marknadsföring automatiskt blir samma sak som att tjäna pengar.
Visst talar jag en del i egen sak eftersom jag numera bytt prästeri mot marknadskommunikation men samtidigt så tillhör jag marknadsliberalerna vilket gör att jag personligen inte skäms över att göra säljande reklam. Dock menar jag - precis som med termen religion - att man måste skilja på definition och handling.
Vad gäller Amnesty mfl så handlar det ju om att få bidrag för att kunna göra gott. För Svenska kyrkan handlar det om att få medlemmar att förstå att det är gott att de stannar kvar (och betalar sina medlemsavgifter) så att kyrkan kan fortsätta göra gott. Att se det på något annat sätt går inte - fr a inte om man tänker på hur den senaste reklamkampanjen för kyrkan var utformad.
Collmar är en gudabenådad berättare.
061231 10:43
[...] Svenska kyrkan gör inte reklam. Men man jobbar med en av Sveriges bästa reklambyråer (Garbergs som bland annat omskapat Telenor den senaste tiden) och samarbetar med en av Sveriges större mediebyråer, Starcom. [...]
071003 00:06
[...] så. Och det tar inte slut. De djupa suckarna har jag mött när jag var präst, från kyrkan och från andra präster. Och jag vet tyvärr att de av mina forna kollegor och bundsförvanter som är kvar stångar [...]