Varför kan jag inte skaka av mig känslan att pappan och mamman i den här familjen inte är så väldans enkla att tas med? Visst – det är för jävligt om en dagmamma biter ett barn, och ja det är ett känt faktum att Borlänge kommun knappast har ett bra track-record när det gäller barnomsorg men hela historien börjar bli lite väl misstänkt lik vilken annan rättshaveristisk historia som helst. Alltså: dagmamma bet barn, kommunen gav dagmamman reprimand, föräldrarna förlät dagmamma, dagmamma mådde så illa av hela situationen att hon sjukskrev sig, föräldrarna blev sura på att dagmamman sjukskrev sig att man polisanmälde den misshandel som de tidigare förlåtit, kommunen försöker att lösa det hela på bästa sätt men genom olika vikarier vilket föräldrarna vägrar. Och nu tänker de flytta från Borlänge. Eh… om man har så lätt att flytta från en stad är frågan om man verkligen har sånt behov av barnomsorg?
Äh, jag vet inte men eftersom jag läst historien även i lokalblaskan – som inte vinklar det så hårt som Expressen så känns det som om föräldrarna inte riktigt har alla sladdarna ikopplade.
Andra bloggar om: Borlänge, dagmammor, föräldrar, bett
Kanske relaterade postningar:
Entries (RSS)