Det visar sig att den gode J*nge är i kommentarscensurerartagen. Det är liksom inte första gången om man säger så… Eller som Suburbia (finally back in biz) skriver:
Det är tyvärr varken första eller sista gången man läser om detta för den specifika bloggen det handlar om – det är synd eftersom bloggandet, enligt min uppenbart felaktiga uppfattning, skulle innebära ett nyare och öppnare sätt att diskutera sina ståndpunkter och inte att man sitter på sin kammare och raderar andras åsikter för att de inte stämmer överens med ens egen verklighetsbild eller för att det inte är kfib som yttrar sig. Man kan ju inte sitta och skrika över orättvisor i andra delar av världen när man själv vill tillämpa några av dem hos sig själv.
…från Bacchi Vapen och tumult… (det var meningen Studiomannen ;))
Uppdatering: Bloggaren ”Syrran” har en annan åsikt om det här med censur. Bland annat menar hon att begreppet i sig inte är användbart i detta fall. Hon har fel. Men det är svårt att få språkfundamentalister i ordets (pun!) mest bokstavliga (mer pun!) bemärkelse att förstå det här med begreppsdynamik och språkutveckling. Roligast är hennes, hennes vapendragare Latina nånting och en märklig uppenbarelse till icke-bloggares försök att förneka de argument som kommer mot dem. Lite av det här stuket:
”Men hon har väl rätt att göra vad hon vill med sin blogg?”
”Ja, men vi har rätt att tycka att en person gör fel som tar bort kommentarer som har med postningen att göra.”
”…. men hon har ju rätt att göra vad hon vill med sin blogg!”
Det är dåligt sandat på sina ställen.
Andra bloggar om: bloggande, censur, kommentarer, diskussion, subjektivitet, språkligheter
Kanske relaterade postningar:
Entries (RSS)