Plötsligt bara.

Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön

Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö

Kent: Mannen i den vita hatten (16 år senare)

Andra bloggar om:

Kanske relaterade postningar:

  1. Men shit då
  2. Så liksom
  3. Rösta
  4. Tolv låtar som ska säga något om mig
  5. Samma tid som nu

  • Det roliga är att jag inte fattade att det var själva GRUPPEN Kent. Jag trodde att det var en liten vers du skrivit själv (plötsligt bara) och lagt in den där detaljen om Kent längst ner.

    Det var DÅ det blev riktigt snyggt!
  • Ooooooooo... och Kent och allting! Snyggt.
  • Glöm inte versen där han sjunger äntligen sätter du själv dina gränser, den är är bättre för det mentala välbefinnandet.
  • Har jag som ringsignal på mobilen.
blog comments powered by Disqus