Posted on november 8th, 2006 by deeped in deep.sound
Plötsligt bara.
Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Kent: Mannen i den vita hatten (16 år senare)
Andra bloggar om: Kent
Kanske relaterade postningar:
- Men shit då
- Så liksom
- Rösta
- Tolv låtar som ska säga något om mig
- Samma tid som nu
This entry was posted on onsdag, november 8th, 2006 at 14:57 and is filed under deep.sound. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.