Enligt SvDs läsare var det rätt att Borelius borde avgå liksom Stegö-Chilò (S-C) på grund av sitt tv-licensskolkande:
87 procent av läsarna ansåg att Borelius borde avgå. När samma fråga ställdes om kulturminister Cecilia Stegö Chiló ansåg 84 procent att hon gjort sitt i den nya regeringen.
När det avslöjas att Anders Borg, finansminister, valt att betala en barnflicka svart så svarar läsarna att det hela är ointressant - hela 62 % anser det vara en storm i ett vattenglas.
Vad är då skillnaden?
Den enda korrelation som jag tyvärr måste säga är vid handen är ministrarnas kön.
Varför det?
Well.
För alla handlar det om att de begått lagbrott. Det är liksom knappast så att det i detta går att utröna skillnader i det allmänna rättsmedvetandet eftersom tv-avgiftsskolket gett lika hög grad av aversion som skattefusk. Alltså måste det vara något annat som gör skillnaden.
Att sedan Stegö-Chilòs brott är gentemot något hon är satt att ministra över är inte någon skillnad mot att Borg faktiskt ministrar över statens finanser, som ekonomiseras genom skatter - skatter som han i detta valt att inte betala. Det innebär alltså inte att den stora upprördheten beror på att de valt att begå brottet inom sitt minsterområde (Den som faktiskt har minst bäring mellan brott och ministär är Maria Borelius vars handelsministär inte har något med varken svarta pengar, skatter eller liknande. Möjligen är de dubiösa boenden som avslöjats det som närmast ligger hennes uppdrag.)
Kan det ha med deras bakgrunder att göra? Knappast - även om det kunde finnas en korrelation mellan att S-C och Borelius är journalister vilket Borg inte är. Samtidigt är det knappast så pass välkänt att det kan förklara den väldiga upprördhet som S-C och Borelius fick möta såväl inom som utanför partiet. Att korrelationen skulle handla om att S-C och Borelius inte hade någon solid politisk bakgrund till skillnad mot Borg är på samma sätt relativt ointressant för allmänheten eftersom det endast påpekats av media och möjligen finns det en styrka i den korrelationen när det gäller den interna kritiken inom moderaterna.
Tyvärr sÃ¥ verkar det vara sÃ¥ illa att det är könstillhörigheten som korrelerar med den upprördhet som visat sig över S-C och Borelius men som hos allmänheten varit helt frÃ¥nvarande när det gäller Borg, Bildt och andra ministrars övertramp om de är av manligt kön. Detta stärks av det faktum att det stora “drevet” gick efter kvinnorna S-C och Borelius medan Tobias Billström kunde i mÃ¥ngt och mycket flyga under den mediala radarn.
Så - korrelationen verkar bevisa en gammal paternalistisk åsikt inom valmans(!)kåren. Kvinnor måste vara tre gånger så duktiga och fr a aldrig göra några fel för att få vara ministrar. För män gäller inte samma hårda regler. Tyvärr verkar också Reinfeldt anse att det var ett enkelt och billigt offer att släppa S-C och Borelius men när det gäller Borg och Billström väljer han att ta strid.
Det finns inga ofelbara människor.
Han la till -niskor mest för att han var tvungen…
Enkelt skulle vara att skylla på media, som Reinfeldt väljer att göra. Det är dock rätt korkat - visserligen har medierna stora problem med trovärdigheten och den nya situationen som media möter - där konkurrensen inte bara kommer från nya traditionella media utan också från alternativa media och gräsrotsjournalistik, som Martin Jönsson påpekar, - men knappast gör media annat än att faktiskt speglar en allmänhetens syn.
Media har ett ansvar ja. Men inte det ansvar som många vill lägga på media. Journalistiken ska vara konsekvensneutral, de ska alltså inte väja för att rapportera om saker som kan ge stora efterverkningar. Dock väljer också den journalistiska etiken att skilja på människor - en person som anses ha mycket makt (politiskt, kulturellt, religiöst) har ett större ansvar att leva som han/hon lär och får därför leva med att bli hårdare granskad än en person som är utan reell makt och okänd. Jag håller inte med Magnus när han menar att det inte är något problem om en journalist faktiskt är partiansluten så länge mediakonsumenten hela tiden har medvetenheten om att varje journalist självklart har personliga åsikter. För problemet med hans argument är att en personlig åsikt kan man åsidosätta men ett aktivt medlemsskap är något annat. Därför tycker jag att exempelvis Fridolin gör rätt som slutar vara medlem i mp - även om det självklart inte förändrar hans åsikter. Däremot håller jag med i Magnus argument om att
Det är också viktigt att summan av denna information är någorlunda neutral. Men det är summan av informationen som ska vara neutral, inte varje informationkanal i sig.
Liza Marklund, själv journalist, visar på ett nytt problem i det här fallet: när journalister plötsligt inser att de har makt och därmed saknas en objektiv granskare av medierna. Och frågan är vem som ska vara det?
Medierna ska vara granskare av makten och därmed en garant för demokratin - inte en flock hyenor som river sönder människor och familjer.
Om det blir ett journalistiskt självändamål att rota och anklaga så kanske de bästa politikerna inte orkar. Kvar blir de hårda och tråkiga, och konsekvensen blir att medierna inte längre befrämjar demokratin, utan tvärtom motarbetar den.
Föreställ er en riksdag som enbart består av blåkopior av Pär Nuder.
Självklart hamnar den personens nära och kära i kläm av detta, jag håller med Liza Marklund generellt - men om valet står mellan detta eller att inte granska makthavare alls? Om man väljer det sista - som många politiker gärna argumenterar för - har man skapat medier som endast blir maktens mistlur. Det blir en tandlös tredje statsmakt.
Andra bloggar om: Anders Borg, Stegö-Chilò, Reinfeldt, mediedrev, media, tredje statsmakten, Liza Marklund, politik, makt, paternalism, korrelation, Bildt, åsikter, konsekvensneutralitet
(No Ratings Yet)
Loading ...
Loading ...
deep|ed
Studiomannen
Per M
lisa
mymlan
Jag tyckte det var j-ligt synd att Borelius inte fick en chans. Jag tror hon blivit en bra handelsminister.
Svarta barnflickor, städhjälp, låta bli att betala tv-avgifter. Ja, jag skulle gissa att en majoritet av de jag känner gjort något av det eller gör det fortfarande. Jag tror inte heller det var svartjobben som fick många att reagera mot Borelius, utan svaren hon gav att hon inte hade råd osv. Jag tror mer hon blev tvingad att avgå för att det rullade på med mer. Granskningen av ägarrelationerna med fastigheterna var nästa led som jag tror kunde leda till värre problem.
För min del så hade just att Stegö-Chilo var kulturminister stor betydelse. Att så demonstrativt vara emot tv-avgiften är stötande på den posten. Henne har jag ingen bild av alls.
Att Borg inte har samma motstånd tror jag är att många inte tar så allvarligt på svartjobben. Och så tror jag att det finns en trötthet på det hela heller.
Jag tycker att de egentligen alla kan sitta kvar. Att skrika på avgång för allt är inte bra för någon, definitivt inte för Sverige.
Att hitta människor som klarar en granskning många år tillbaka i tiden som inte är födda i politikerfabriker tror jag är svårt. Det finns alltid något som det går att skapa rubriker på.
Som sagt att Borelius inte fick en chans som minister tycker jag var tråkigt. Det behövs människor med erfarenhet från affärslivet i en fungerande regering.
Nu var det iofs inte själva sakfrågan som jag tyckte var mest intressant utan det faktum att Reinfeldt och svenska folket anser det värre om kvinnor låter bli att betala tv-avgift och betala svart än att manliga ministrar gör samma sak.
För mig har det inget med kvinnligheten att göra. Utan mer att jag tror det hos Borelius bara var början och att Stegö-Chiló hade fel ministerpost.
Hade hårdgranskningen börjat med Borg så tror jag att han också fått gå. Nu tror jag inte någon orkar med mer ministertjafsande utan vill gå vidare.
[Comment ID #4458 Will Be Quoted Here]
Jag önskar att du hade rätt men korrelationen lutar tungt mot en könsmässighet. Tidpunkten var inte nödvändigt så som det visat sig i media utan snarare beroende på vem som är intressantast att ge sig efter först.
Jag tror snarare att Borelius föll på att hon är a) journalist b) snygg c) rik. S-C att hon är a) journalist b) en ragata c) en kvinna med starka åsikter.
Jag gåller helt med dig (N alltså); det folkliga drevet mot Borelius och Stegö Chilò har till stor del sin upprinnelse i att de är kvinnor (och i det förstnämnda fallet dessutom överklasskvinnor). För Anders Borg framhålls det nästan som en fördel, eftersom det är ett tecken på att han lever i ett jämlikt förhållande.
Sedan tror jag att orsaken till att de fick gå till stor del beror på att de inte hade förankringen i partiet, det blev lilte väl jobbigt när de kritiserades internt också.
Schmut har varit inne på detta och jag har dragit samma slutsatser som ni. Och då är jag ändå en man som ofta anser att manligt vs kvinnliga frågor ofta är konspirationsteorier.
HÃ¥ller med - jag tycker det osar väldigt könsrelaterat!! När det blev Borgs tur hade plötsligt media (=läs kvällspressen) “tröttnat” pÃ¥ förföljandet och började “ifrÃ¥gasätta” sitt eget handlande i upprörda [!] upprop pÃ¥ sina hemsidor, typ “Har media gÃ¥tt för lÃ¥ngt nu, säg vad ni tycker, diskutera i vÃ¥rt forum”.
Åsa är inne på något tror jag. När turerna har gått ett varv eller två tröttnar folk. Borg och Billström kan således ha klarat sig för att de inte var först.
En annan förklaring kan vara sättet man bemött media på. Borelius och S-C gjorde sig själva ganska omöjliga genom att vända taggarna utåt och dessutom komma med kassa bortförklaringar istället för att genast göra en kungspudel.
[Comment ID #4476 Will Be Quoted Here]
Problemet med din förklaring är tidsaspekten: Billström “avslöjades” samtidigt som S-C och Borelius.
om man ser tillbaka på de senaste 10-15 åren är det här inte förvänansvärt. alla våra kvinnliga topp-politiker har någon gång varit på löpsedlarna och skandalerna kring dem har varat längre och haft större inverkan på deras karriär än på deras manliga motsvarigheter.
jämför exempelvis Sahlins toblerone-affär som fortfarande nämns varannan gång hennes namn nämns, och Billgrens mångdubbla shoppingaffärer med riksdagskortet. hans nämns ju inte ens nu!
undantagen är de som varit totala änglar (lindh & olofsson) som gÃ¥tt helt in för hemmalivet, dvs egentligen levt ganska konservativa kvinnoliv. de fÃ¥r respekt och hyllas som bra förebilder…men de ses fortfarande inte av mÃ¥nga som bra politiker.
Skillnaden ligger väl ocksÃ¥ i om man har en heltidsanställd barnflicka svart eller om man ger granntjejen 50 spänn i timmen för att sitta barnvakt emellanÃ¥t. Borgs “barnflicka” var väl av den senare sorten.
[Comment ID #4490 Will Be Quoted Here]
MÃ¥nga femtilappar verkar det ha blivit eftersom han uppenbarligen lyckats komma över elvatusen pÃ¥ ett Ã¥r…
Det har jag missat. I de artiklar jag läste var det en femtonårig tjej som suttit barnvakt lite grann. Sen tröttnade jag lite på på alla barnflickor måste jag erkänna och gick vidare
:-)
[Comment ID #4500 Will Be Quoted Here]
Eh… det lÃ¥ter ju solitt att dÃ¥ ge sig pÃ¥ mina argument…