Visst är det olika kontexter. Det vore absurt att jämföra en oerhört dramatisk och traumatisk situation med obetalda tevelicenser och svartavlönade barnvakter.

Men om vi nu pratar om själva krishanteringen (och det gör vi väl) så tycker jag fortfarande att förra regeringen gjorde oerhört mycket sämre ifrån sig, särskilt med tanke på att de hade alla förutsättningar att förstå redan första dagen att det verkligen handlade om en kris. Den senaste veckans drev har i stället eskalerat dag för dag.

Personligen är jag djävligt trött på alla pudlar (detta förfärliga uttryck från förra mandatperioden). Att bara rulla runt och blotta strupen hela tiden varken förklarar eller ursäktar missar. Det är inte krishantering. Det är oftast bara lathet/feghet/ryggradslöshet osv.

Trist argumentation. Tittar man rent pr-tekniskt på det hela så är det dels helt olika situationer, det handlar om olika kontexter och outcome är annorlunda. Tsunamin handlade lika mycket om Knutsson, om resebolag som om regeringen – det handlade om handhavanden.

Det här handlar om att man initialt i en regeringstid helt enkelt gjort jävligt usla val och hanterar det inte. Reinfeldt borde tidigt gått ut och helt enkelt distanserat sig till såväl Stegö-Chilo som Borelius. Han borde pudlat stenhårt och inte försökt sig på att flytta perspektivet till tsunamin eftersom det snarare gav bilden av en person som tar vad som helst för att rädda sitt eget skinn.

Om du tittar på opinionssiffrorna när det gäller förtroende har Reinfeldt själv förlorat nästan hälften av svenskarnas förtroende – hela det första året kommer gå åt till att bygga upp det igen. Vi har – i början av en borgerlig regeringsperiod – en statsminister som är svårt sargad och mycket svag opinionsmässigt.