Efter de senaste dagarnas totala lågvattenmärke för politisk krishantering och där Reinfeldts image totalt klätts av så har Borelius till slut avgått. Det var efter de senaste ytterligare avslöjanden om såväl skattestök och diverse mer eller mindre märkliga husaffärer knappast överraskande. Det som jag är mest förvånad över är att Reinfeldt inte fotar Stegö-Chilò samtidigt. Samtidigt visar den gångna veckan att oavsett de experter som Reinfeldt har omkring sig så har deras PR-arbete mer eller mindre varit Grönköpingsaktigt. Självklart uttalar sig mediernas egen hus-PR-expert Paul Ronge om det hela: Att avgå var enda utvägen för Borelius.
För övrigt är det mest intressanta att Magnus Tankar är veckans viktigaste blog, som likt en svensk Drudge Report, lyckats spöa media och faktiskt vara en q-källa för gångna veckans avslöjanden.
I övrigt känns det som om jag sannerligen är släpande back på hela den gångna veckans avslöjandesväng (tre dagar utan internet liksom) och överlåter hellre till andra att säga ungefär det jag kunde ha sagt:
Beta Alfa verkar ha suttit på tangentbordet:
Kulturministern får snigel på ögat
Kulturminimeringsministern spelar på såg
Blogginlägget som Johan Forssell raderade
Reinfeldts utspel - ett högt spel med media
Strategiexpertens pressfiasko och handelsministerns avgång
Redaktörn gör en god genomgång:
En svårslagen vecka
Hos Jonas kan man ana en viss skadeglädje ändå - så här i älgjaktstider en slående fyndig rubbe:
Bloggarna har fällt sin första minister
Ljungkvist scoopar igen
Reinfeldt spinner
Nu ska jag på middag istället.
Andra bloggar om: Reinfeldt, krishantering, regeringen, Stegö-Chilò, Borelius, Borg, länkar
(No Ratings Yet)
Loading ...
Loading ...
deep|ed
Studiomannen
Per M
lisa
mymlan
Visst har de skött det hela dåligt, men om man letar efter totala lågvattenmärken får man allt gå längre tillbaka i tiden. Närmaste bestämt till sista veckan 2004…
[Comment ID #4180 Will Be Quoted Here]
Trist argumentation. Tittar man rent pr-tekniskt på det hela så är det dels helt olika situationer, det handlar om olika kontexter och outcome är annorlunda. Tsunamin handlade lika mycket om Knutsson, om resebolag som om regeringen - det handlade om handhavanden.
Det här handlar om att man initialt i en regeringstid helt enkelt gjort jävligt usla val och hanterar det inte. Reinfeldt borde tidigt gått ut och helt enkelt distanserat sig till såväl Stegö-Chilo som Borelius. Han borde pudlat stenhårt och inte försökt sig på att flytta perspektivet till tsunamin eftersom det snarare gav bilden av en person som tar vad som helst för att rädda sitt eget skinn.
Om du tittar på opinionssiffrorna när det gäller förtroende har Reinfeldt själv förlorat nästan hälften av svenskarnas förtroende - hela det första året kommer gå åt till att bygga upp det igen. Vi har - i början av en borgerlig regeringsperiod - en statsminister som är svårt sargad och mycket svag opinionsmässigt.
JAg håller med om att han har klantat sig grovt, men vad jag vänder mig emot är att du kallar det toalt lågvattenmärke med tanke på vad vi fått svälja från Reinfeldts företrädare genom åren.
Visst är det olika kontexter. Det vore absurt att jämföra en oerhört dramatisk och traumatisk situation med obetalda tevelicenser och svartavlönade barnvakter.
Men om vi nu pratar om själva krishanteringen (och det gör vi väl) så tycker jag fortfarande att förra regeringen gjorde oerhört mycket sämre ifrån sig, särskilt med tanke på att de hade alla förutsättningar att förstå redan första dagen att det verkligen handlade om en kris. Den senaste veckans drev har i stället eskalerat dag för dag.
Personligen är jag djävligt trött på alla pudlar (detta förfärliga uttryck från förra mandatperioden). Att bara rulla runt och blotta strupen hela tiden varken förklarar eller ursäktar missar. Det är inte krishantering. Det är oftast bara lathet/feghet/ryggradslöshet osv.