Kom pÃ¥ att jag är rätt less pÃ¥ Deep|edition. Mättnad. Den känns inte som rock’n'roll längre. Mer som dansband. Jabbar lite ointresserat.
Kan bero på att jag valt att göra Researcher lite mindre strikt och låta personliga reflektioner komma igenom på ett mer framträdande sätt.
Eller så är det bara hösten. Trötthet.
Det är mycket att göra på jobbet. Fortfarande. Min tro att september skulle bli lugnare var bara falsk tro.
Som tro tenderar att vara.
Har flaggat att jag behöver mer tid att grotta ner mig i undersökningar, böcker och artiklar för att inte tömma ut mig totalt, och även så att jag inte tappar momentum när det gäller omvärldsanalys.
Och idag för fem år sedan kom jag hem från en heldag med ett gäng ungdomar. Etikworkshop. Ingen av oss inser vad som har hänt förrän telefonen börjar ringa och jag snabbt sätter på TV:n. Solstickan är lite mer än två år. Efter elfte september lekte han då och då hur ett plan flög in i torn av lego.
DÃ¥ var jag präst. Idag är jag planner. Sedan tvÃ¥ Ã¥r precis anställd pÃ¥ byrÃ¥n. Min plan som tog form efter mer än ett Ã¥r som sjukskriven har jag följt. Totalt. HS sa krasst: “Antagligen för att det faktiskt var din plan. Inte din morsas eller nÃ¥gon annans.”
Sant.
Problemet är väl att jag kanske trodde jag skulle vara lyckligare. I slutänden. Samtidigt är det antagligen en chimär? Att bli lycklig. Sådär lycklig en längre stund än ett ögonblick.
(No Ratings Yet)
Loading ...
Loading ...
deep|ed
Studiomannen
Per M
lisa
mymlan
Skumt. Man tycker att du har rätt mycket lycka, vad fattas?
Eller jag vet inte, själv är jag så jävla glad (alltså jag framstår ju som ganska gnällig i nuet men egentligen är jag kolossalt skitglad och tacksam! Kidsen mår bra, har nyckel till hem, har kärlek på några centimeters håll, det kan helt enkelt inte bli bättre. Är mest nervös att nåt ska krascha, svår sjukdom el så, det är väl där jag har min ångest parkerad).Har du tid så beskriv gärna vad det är som du inte har?
Och jag vet att när man mår skit finns det ju ingenting man blir så jävla trött av som skitlyckliga marypoppinsar så du kan hacka om min blogg till en folkpartifilial istället om du vill. Det kanske gör dig litet gladare och det är dig väl unt.
Även dansband har sin tjusning. För tio Ã¥r sedan hade jag plockat ut tänderna med hovtÃ¥ng pÃ¥ den som pÃ¥stod det jag just sa. Nja. Jag ljög. Skit i genren och kör pÃ¥. Bara tuta och kör. Den som kör vidare fÃ¥r nya synintryck. Du kan ju inte parkera bilen utanför dansbandspalatset och lÃ¥ta den stÃ¥ kvar där. Nej, en bensträckare - sedan pÃ¥’t igen. SÃ¥ tycker jag.
Du får parkeringsbloggböter om du inte kör vidare. ;-)
Lyckan däremot är mer komplicerad. Kommenterar jag den låter det bara hurtigt, trots att det inte är riktigt så jag menar.
Ditt flaggande där verkar sunt. Flaggan kan vara en fackla med ny olympisk energi, vem vet.
Lycka är väl som pianot i skuffen…
Lite ostämt, repat i lacken,
men fullt spelbar.
Bara man kommer pÃ¥ hur…
Var god ta ton!