Det finns säkert mycket att säga om den sk “skandalen” i samband med att Sjöberg, Nylander och Lövgren plockades upp misstänkta för narkotikabrott. NÃ¥gra menar att namnpubliceringen är fel oavsett vem personen är. Andra menar att det inte är det - utan att all namnpublicering mÃ¥ste ses i kontexten - och alltid bedömas individuellt.
Martin Jönsson skriver rätt bra i det senare fallet: Mer oetiskt att inte namnpublicera. Hans argument är:
- I en så pass liten grupp som friidrotts-Sverige är så är frånvaro av namn ibland mer skadlig än att publicera dem. Fler blir misstänkta i allmänhetens ögon.
- Det faktum att Sven Nylander jobbar inom stiftelsen Ren Idrott och samtidigt blir misstänkt för narkotikabrott är onekligen en viktig information. Att utelämna den vore att inte ta sitt mediala ansvar.
I det här fallet handlar det om en ytterligare sak:
Personer som själva utnyttjar media och sitt kändisskap för egen vinning kan knappast mena att de i negativa situationer ska ha samma anonymitet som “icke-kändisar”1. Media har inget krav som domstolarna, att se alla som oskyldiga innan motsatsen är bevisad.
Sen kan man diskutera om inte Sjöberg gör det vettigaste - att erkänna och be om ursäkt. Nylanders märkliga förklaring att han skulle fått i sig knark utan att vara medveten om det är minst sagt roande. Lövgrens tystnad är en PR-katastrof.
Läs också Redaktörns inlägg: Därför ska Patrik, Patrik och Sven inte vara anonyma
Andra bloggar om: Patrik Sjöberg, Lövgren, Sven Nylander, kokain, skandal, media, namnpubliceringarFotnot:
- Det handlar inte bara om detta utan Linda Rosing har gjort det till en skön konst att gnälla när hon får negativ media [up]
(No Ratings Yet)
Loading ...
Loading ...
deep|ed
Studiomannen
Per M
lisa
mymlan
Jag - som nog inte är en sÃ¥ god människa som jag vill vara - gottar mig i denna historia. Just Sven Nylanders ursäkter är ganska intressant. “Jag känner mig orättvis anklagad” - det är en nyansskillnad mot “Jag är orättvist anklagad”. LikasÃ¥ att han inte fick i sig kokain “medvetet. Det hela pÃ¥minner lite om President Clinton; “I didn´t inhale.
Samt naturligtvis Patrik Sjöbergs, där han helt plötsligt drar in Börje Salming i härvan, genom att fria honom från anklagelser som ingen (mig veterligen) har ställt.
Och förbundskaptenen om Patrik Lövgren “Han rÃ¥kade bara varra pÃ¥ fel plats vid fel tillfälle”.
Deras förklaringar och bortförklaringar är ämne nog för en egen postning :)
Att Svens hantering av ärendet är en komplett PR-katastrof råder nog enighet om. Å andra sidan, med hans image kanske det bara fanns pest och kolera att välja på.
Jag är däremot inte så säker på att varken Sjöbergs eller Lövgrens hanteranden är några PR-katastrofer (även om detta är dina domäner).
Lövgren är trots allt en perifier figur i fallet, som ingen riktigt bryr sig om. Håller han bara tyst och låter storfräsarna ta smällarna så kan han slippa komma i skottlinjen någorlunda välbehållen.
Sjöberg har det kanske lättast, eftersom ingen (eller ytterst få) hade förväntat sig något annat av honom. Han har alltid haft en genuin Bad Boy-image och detta passar bra in. I sitt erkännande tar han dessutom bara på sig det som är bevisat så här långt och inget annat, samtidigt som han egentligen lämnar vidöppet för att han använd kokain förut och kan tänkas göra det i framtiden.