Deepedition

Marta Axner som är sommarvikarie för Jonas Morian på hans blogg upprörs av masajerna på Kolmården. Hon menar att det är en sorts fortsättning på en kolonialism. Med samma underliga argumentation har också Centrum Mot Rasism valt att åter dra igång en metadiskurs om främlingsfientlighet. Och Esbati gör ett märkligt ordval:

Idag skriver DN att Kolmårdens djurpark importerat ett antal massajer som ska ”dansa, sjunga och hoppa” på ”saffarikvällar” i djurparken. Projektet är ett samarbete mellan djurparken, Kenya Airways, Löfbergs Lila och JK Safari.

Importerat? Jovisst. Det finns ett företag som importerar massajer och exporterar skåningar. Och folkdansgillen.

Jag kan hålla med om att Kenyan Airlines representant har märkliga sätt att svara på frågor¹ när det gäller massajernas möte med Sverige men det blir märkligt att en hop med vänsterbloggare väljer att använda sig av en persons klantiga uttalanden för att bevisa en strukturell kolonialism och instant rasism. Samtidigt - jag skulle själv vara “som ett barn” om jag åkte till Kenya, och jag skulle garanterat behöva hjälp med att lära mig de tekniker som massajerna använder i sin vardag. Att mena att det är rasistiskt att lära någon som aldrig sett en diskmaskin dess funktion är rätt… frapperande enögt.

Det intressanta är snarare att Esbati och resten verkar glömma bort att massajerna är här för att a) marknadsföra sin turistsatsning b) visa upp sin kultur. Precis som många andra gör. Hur skulle de göra annars? Tyvärr upplever jag snarare att de kritiker som samlas till en märklig kamp runt massajernas vistelse är de som i sitt sökande efter politisk korrekthet blir de sanna kolonialisterna. För bakom det hela verkar en naivistisk syn ligga; att massajerna blir utnyttjade och borde få vara “ifred”. Deras önskan om att göra reklam för sin kommersiella verksamhet inom upplevelseindustrins ramar ses som något som inte styrs av dem utan också det är en kolonialism. Av vita. Fast det är en möjlighet som de delar med Rättviksbor, tibetanska sherpas och sydamerikanska indianer. Att slippa vara fattig. Att slippa vara beroende av bidrag eller av en jord som, på grund av rovdrift och befolkningsförändringar, ger mindre och mindre. Det ligger en sorts kulturkonserverande aura runt hela diskussionen. Det är inte Kolmården som ser massajerna som “vildar” och dehumaniserar dem utan faktiskt Esbati, Axner och Breitholtz eftersom de väljer att indirekt se ursprungligt liv som det alltid lyckligaste.

Själv var jag i Kolmården för bara några dagar sedan. Och såg massajerna. De såg rätt nöjda ut att få sälja en jäkla massa smycken och skor. Jag skulle approximera att de gör en rätt rejäl förtjänst på bara försäljningen och gissningsvis får många svenskar att bli sugna på riktig safari. I Kenya. Och varför Kolmården? Förutom att det finns en rätt solklar logik att ett folk vars ursprungliga kultur kretsar kring savannen så är det helt enkelt så att det är en jävla massa folk som rör sig där under sommaren. Och marknadsföring handlar i slutänden om att visa upp sitt erbjudande för så många potentiella köpare som möjligt. Svårare är det inte. Visst hade det varit mer icke-populistiskt (och därmed “finare”) att de “dansat och hoppat” på exempelvis Dansens Hus men det skulle inte gett den marknadsföringseffekt som de är ute efter.

Det hela stinker gammal sunkig vänsterimperialism. Tyvärr.

Andra bloggar om: massajer, Kolmården, imperalism, Esbati, Kenya, marknadsföringFotnot:

1. för övrigt stavas det Bråviken. [up]