En bokkanon [uppdaterad]
Ibland är hon mest tröttsam, Marie Söderqvist. Idag visar hon pÃ¥ en lite udda konservatism i sitt utspel om att det gÃ¥r att säga vad som är “bra” respektive “dÃ¥lig litteratur”1.
Det som Söderqvist vill föra fram är samma andas argument som genom Ã¥ren skapat saker som: förbud mot homosexualitet, sterilisering av utvecklingsstörda, en lamslagen flyktingpolitik och andra övergrepp mot individen. Allt i föresatserna att det är till för nÃ¥got “högre gott”; samhälle, kyrka, mänsklighet. Det har helt enkelt inneburit att individens tro, tyckande, behov och smak har ansetts rätt att undertrycka för ett högre syfte.
Det kan tyckas att jag drar väl höga växlar2 på hennes stöd för ett förslag om att skapa en lista med utsedd kvalitetslitteratur3 men vad jag ofta saknar i såna här diskurser är en insikt om bakomliggande strukturer. Och att sådana strukturer får genomgripande konsekvenser även om de mest synliga kan verka mindre intressanta i ett vidare samhällsperspektiv.
Problemet är att Söderqvist jämför ett sorts litteraturkanon4 med frivillig och uttalat subjektiv betygssättning av restauranger (Michelin). Och jämförelsen haltar. Eller visar en skrämmande bild av ett samhälle där Söderqvist och hennes Ã¥siktsgelikar skapar en “rättrogen” litteraturlista med författare som för ett “rätt” liv. För en stjärna i Guide de Michelin handlar om sÃ¥ mycket mer än bara själva kokkonsten: det handlar om upplevelsen, bemötande, belägenhet och självklart (även om GM inte vill kännas vid det) ocksÃ¥ om ett inarbetat namn. Om detta ska överföras till en boklista sÃ¥ ska sÃ¥na saker som bokomslag, kvalitet pÃ¥ papper, författarens tidigare produktion liksom att hans/hennes rykte och liv mÃ¥ste vägas in.
Och i slutänden är det ändå den enskilde Michelingubbens (hehe) subjektiva åsikt och smak som fäller avgörandet.
DÃ¥ hamnar vi i den grundläggande frÃ¥gan som Söderqvist duckar för: vem ska bestämma preferenserna för “bra litteratur” och fr a - vem ska fälla avgörandet?
Uppdatering: Samma frågor ställer Stefan Jonsson på DN. Och utmanar folkpartiets partistyrelse att lista vilka klassiker som de personligen läst.
Och Redaktörn sätter självklart fingret på den populistiska folkpartipulsen.
Andra bloggar om: Folkpartiet, litteraturkanon, Marie Söderqvist, Cecilia Wikström, Stefan Jonsson, böcker, konservatism
- Det hela har sin upprinnelse i Ranelids korkade uttalande om “bimboförfattarna” [up]
- Särskilt då jag för tillfället sitter skönt tillbakalutad i skuggan ute i trädgården. [up]
- Uppdaterad länk till Cecilia Wikströms debattartikel med förslag till Svensk litteraturkanon. [up]
- Inte en sån som smäller. [up]
Kanske relaterat: Skugge borde ta plats i kd, Varför utbilda sig?, Kex, Sök sÃ¥ ska man finna, Schottenius själv elitist, I blÃ¥ ringhörna…,
Technoratilinks.
060727 17:37
Litteraturundervisningen i skolorna skall först och främst väcka läslust. Inte 17 väcker Heidenstam läslust hos dagens unga. Det finns ju bra, både svensk och utländsk, litteratur som inte är fullspäckad med gamla förlegade ideal och fördomar. Låt våra barn läsa böcker som kan fängsla ett ungt sinne.
Svenskläraren känner sina elever bäst och kan säkert hitta rätt litteratur. Sluta upp med förmyndarmentaliteten!! LÃ¥t den svunna tiden vara svunnen, det är framtiden vi skall satsa pÃ¥ och där platsar inte “de gamla hjältarna”.
060727 19:10
Själv skrev jag mitt specialarbete i svenska med namnet “Majakoviskij och kärleken”…
060727 22:59
[...] Igår var jag inspirerad och skrev både om Israel-Libanon och fp:s förslag om en litteraturkanon. Det intressanta är att det är tyst på kommentarer om jag skriver om sånt. Är det kanske så att Deep|editions varumärke är något annat än att skriva om politik? Har bloggosfären fragmenterats så till den milda grad att det är så att man läser sådana som man vet vad den skriver om? Och har jag blivit sån? [...]
060802 14:03
Det är intressant att prata om att införa en litterär kanon bland svensk litteratur när det redan finns en. Till att börja med gör svenska akademien en konstant uppdatering av den svenska litterära kanon. Förrutom det finns det en rad litteraturhistoriska verk, som alla tar upp samma verk som kanoniserade.
070125 09:58
[...] Problemet är väl med det här, som med förslaget om en sorts svensk bokkanon - det är bara ett litet urval av en bokflod. Jag menar: var är “Brott och straff”? Var är Voltaire? Var är Selma? Själv hÃ¥ller jag “Hundra Ã¥r av ensamhet” som en viktig bok. För mig. Och jag har läst “Odyssén” av James Joyce. Helt i onödan. Däremot har jag läst hela Bill och Ben-serien. [...]
070604 00:10
[...] Kafka, Dostojevskij och Goethe. Det hela kan jag ändå tycka likna diskussionen om en svensk bokkanon som var igång för snart ett år sedan. Och själv kan jag generellt oroa mig för att vi i ett [...]