Månadsarkiv: juli 2006

The last waltz

Nej. Det kommer ingen 100 Things-lista på Deep|edition. Det är för jobbigt. Jag vill att en sån ska vara bredden och djupet av vad jag är – och då inser jag att det minst blir en 1000 Things-lista. Vilket innebär att ingen ändå kommer att läsa den.

Jag försvinner ett tag. För hur länge återstår att se. Men jag kommer tillbaka.
Radera mig inte.

Peace, love & elelement

N|.

Andra bloggar om: , , ,

Superman, tvättade pengar och ord om ”wow!”

Den var ok, Superman Returns. Snyggt gjord även om Stålis såg väl skulpterad ut. Spacey som Lex Luthor var briljant. Kul att gå på bio men fan, kan inte biovaktmästaren sätta på sig något annat än en ”Älska MER”-tshirt? Ett tag innan vi åkte var det lite kris eftersom jag inte kunde hitta mina kreditkort och körkort. Jag frågade HS om hon plockat ur dem ur shortsen som hon slängde i tvätten på morgonen men nej, enligt henne fanns inte hållaren där. Och hon kom med en massa befängda platser där de kunde vara – fast jag visste att de aldrig tidigare ramlat ur fickan. Till slut kom vi på att titta i shortsen, som nu var torra efter tvätt, centrifug och ute-torkning. Och där låg de. Snacka om att tvätta pengar…

Avslutade natten med ett avsnitt ”Vita Huset”. Det när Will Bailey dyker upp hos Toby. Och talskrivande diskuteras genom hela avsnittet. Antar att det är svårt att greppa det som Toby och Will pratar om i slutet eller Tobys mening ”att det bara finns kanske nio personer som klarar av att skriva ett installationstal” för den som inte jobbar med att skriva, inte har som uppgift att skapa hopp, vilja och önskningar via ord.

Som copywriter handlar det om just det – att alltid försöka skriva den där texten som är ”wow!”. Som planner handlar det numera om att hitta konceptet som får saker att skina. Och som präst handlade (för mig††) predikan om samma sak. Ett ”wow!” som både känns i magen och exploderar i huvudet på den som läser eller lyssnar. Att bygga en text som lyfter – om så en produkt, en annons eller en människas hjärta.

Ord är mitt. Kall. Det är det jag lever och andas. Antagligen delvis för att det är den enda konstform jag sluppit att konkurrera med mina föräldrar om. Men också för att jag har … en gåva. En gåva att vårda, utveckla och låta spira. Precis som alla andra har sina gåvor. Att vårda, utveckla och låta spira till stolta och blommande fyrverkerier av känsla och kunskap.

Som ger andra en känsla av ”wow!”

Andra bloggar om: , , , , , , , —–

  1. Något som en del förvirrade anonyma personer verkar ha missat att reklamare kan söka. []
  2. †† Tyvärr har jag mött alltför många präster som är urusla på att predika. Under min utbildning ifrågasatte jag ofta varför man inte kunde försöka hitta ett sätt att faktiskt divergera yrket så att de som var bra på en sak skulle göra den och de som var bra på en annan skulle sysselsätta sig med det. Det föll aldrig i någon vidare god jord. []

Gammal tubning

Jag ”tubar”:

http://www.youtube.com/watch?v=TOAtPFivYeQ

http://www.youtube.com/watch?v=ctWFwcGxKWk

http://www.youtube.com/watch?v=k5Cgp3WIj-E (Stockholm!)


Den här ger mig goosebumps. Bono klättrar högst upp i scenbygget. Jag gissar ’82-’83. Och en tolvårig N satt och såg på maratonrock på SVT. Så dök de här irländarna upp. Och från om med det var jag såld. Helt såld. Och det har fortsatt. Det var en frälsningsupplevelse – typ den enda jag haft. På måndagen gick jag och köpte ”War”.

Mer från samma konsert (1982):
Day w/o me
I threw a brick through a window
Rejoice

http://www.youtube.com/watch?v=sLnVEVs2QBM

Andra bloggar om: , ,

Om en dag som idag

Varmt och sen regn. Jodå. Fredag också. Och en massa internettroll i farten verkar det som. Och idiotiska bloggägare som fimpar kommentarer och bara lämnar kvar sina kompisars älsklingskommentarer.

Själv blev jag idag anklagad för att lämna anonyma kommentarer. Det har jag inte gjort sedan jag råkade glömma att skriva mitt namn på en kommentar hos Jinge och han fick tokspel och anklagade mig för mordhot. Att gubbfan sen hotat och hotade mig tusenfalt gällde ju inte för honom. Så går det när man kallar stollar för stollar, och fjantar för fjantar. För att inte tala om när man kallar ärkepuckon för just ärkepuckon.

Sen har jag pratat i mobilen med Studiomannen. Och det är märkligt hur vissa personer bara känns som om de passar ihop med en liksom. Direkt kände jag att jag och HS garanterat skulle trivas ihop med honom och Frun. Sen kan jag ha fel men det har jag sällan när det gäller såna här saker.

Jag har försökt få Sandra att förstå att det kan vara så att första tryckningen av hennes bok faktiskt kan vara slutsåld. Det är knappast någon konstig sak. Men kul. Snacka om kometkarriär rakt in i författar-Sverige.

Sandra: Men höga försäljningssiffror behöver inte innebära att boken är bra.
N|.: Nej. Men både du och jag vet att den är det.

Nu visade det sig att det inte riktigt var slut men ändå. Hon är mer värd framgång än de flesta andra.

Och jag var iväg och strök en tennistid ikväll eftersom jag bjuder ut HS på bio. Sen var jag in till en av grannarna och hjälpte honom att få mobilen och datorn att prata med varandra. Så har jag klippt gräset. Men vår (lilla) gräsmatta kan bäst beskrivas som rejält kuperad, och våra (två) handjagare som sämre begagnade så det hela var mest varmt men knappast effektivt.

Under större delen av dagen har jag gått i en smärre chock. Imorse, när jag låg och mornade mig, kom HS upp med kaffe, tidning och, som det visade sig, ett brev poststämplat i Köping. Det första jag tänkte var att My Mother From Hell lagt näsan i vädret men sån tur hade jag inte. Det var en inbjudan till återträff med grundskoleklassen. Det är tjugo fucking år sedan jag slutade nian. Och det skapade en massa upphoppande minnen. Och funderingar om hur jag egentligen ska göra. Det är ingen jag egentligen är sugen på att träffa från klassen. Jag var mest överlycklig att slippa dem eftersom grundskolan var ett helvete. Samtidigt vore det intressant. Och rätt så skrämmande.

Det jag gjort är att anmäla mig till Uppsala universitets Alumninätverk. Det var lite kul.

Andra bloggar om: , , , , , , , , —–

  1. Själv tar jag aldrig bort kommentarer. Inte ens när Jerry väljer att skriva mitt riktiga namn med versaler. []