Jag kan lugnt säga att min kropp ogillar att förlora 25 mg Zoloft. Den stökar och bökar. I helgen - dag ett - sov jag mest. Sen - dag tvÃ¥ - kunde jag inte sova pÃ¥ natten och sÃ¥ ocksÃ¥ dag tre. För övrigt innebär det “frysningar” eller som Sleepless sÃ¥ perfekt definierar känslan:
den där lilla rushen av vimmelkantighet när det känns som världen shiftar ett steg åt sidan
Idag är det också en jävla totaldag för mina restless legs. Jag är helt galet hoppande, studsande och det kliar av oro i benen. Jag hatar det här även om jag vet varför det händer och att det går över om några dagar. Men jag är helt enkelt trött på medicinen. Den hjälpte mig, kanske till och med räddade livet på mig - då. Men nu är det snarare en pain.
Alla skivor är inslängda. Försökte spela lite SPK för HS men hon funderade om jag var dum eller nåt.
Nu är det… onsdag


(No Ratings Yet)

Ibland så är det nästan som att läsa om sig själv när jag läser din blogg.
Frågan är om det är bra eller dåligt :)
Å, jag vet preciiiis hur det är. Hualigen. Men räddningen är väl att man vet att det går över. Abstinensen. Sedan SKA det bli bättre.
Heja dig som orkar!
Bra att du försöker att sluta med Zoloft. Häng ut! Hoppas du fixar det.
Annica
Det handlar inte om att försöka utan en tillsammans med läkare planerad nedtrappning. Planen är att jag ska vara medicinfri till nästa sommar.