Jag känner i kroppen att det varit ett tufft dygn. Det finns så många hang-ups, så många ouppklarade saker mellan mig och min farsa att jag hela tiden går på tå och spänner mig. Nu när de åkt känner jag hur jag sjunker neråt.
Ett projekt är reviderat och ivägskickat till övriga i arbetsgruppen. Man kan lugnt säga att jag använt en asterisk (*) på ett kreativt sätt. Ska sätta mig och dricka kaffe, och revidera ett koncept och en kommunikationsstrategi utifrån en workshop vi hade för någon vecka sedan.
Dottern badar. Och sonen lirar spel med en kompis. De gafflar om vem som ska köra deras nybyggda bana.
Och jag funderar över kärlek. Över livets vändningar.
(No Ratings Yet)
Loading ...
Loading ...
Åhhh så jag känner igen mig. Först en kommentar om det som egentligen rör sig inom Dig och sedan - vips över till jobb! Men Du får för sjutton gubbar inte jobba ihjäl Dig, hur roligt Du än tycker att det är! Ta hand om Dig, bränn inte ut Dig. Svamligt, men hjärnan är ihopgeggad av förkylning. Men Du vet vad jag menar
Det är ju det som är problemet… Att allt är sÃ¥ roligt. DÃ¥ märker man inte att det drar för mycket energi.