Sitter och ser lite slött pÃ¥ “Rymdimperiet slÃ¥r tillbaka” och tänker pÃ¥ hur saker förändras. Dels - tittar man pÃ¥ den filmen sÃ¥ känns framtiden en smula mossig. Men samtidigt sÃ¥ drar det fortfarande nya fans. När jag hämtade sonen hos hans polare idag sÃ¥ satte han sig i bilen och sa:
Pappa! Vet du vad vi lekte idag? Star Wars!
Och annars är det Bionicle som gäller. Pollys son är ett SW-fan också. Och när jag läser Moccas fundering om teknik så inser jag att det är mycket som förändras - och mest kan man se det i barnens lek. Det är inga cowboys och indianer, det är sällan tjuv och polis. Nu är det lasersablar, rymdraketer och outer space som gäller. Antagligen inte speciellt konstigt. Datorer är mer rymden än en häst på prärien.


(No Ratings Yet)










När jag var liten, var det inte ovanligt att det ringde på dörren och ett gäng kompisar stod utanför, beväpnade till tänderna, och frågade om jag ville med ut och leka krig.
Ojaa… och sen hade man sÃ¥na här plastgubbar i form av andra världskrigssoldater som man spenderade tvÃ¥ timmar att bygga fort och ställningar Ã¥t i sandlÃ¥dan för att sedan kasta sten som bomber mot varandras fort (eller om det var Valborg - smällare…)
Dessutom sa man inte star wars när jag var liten. Man sa stjärnornas krig …
Man känner sig liksom lite halv utan sitt lasersvärd… ;)
Faktum är, att bortsett från SW som hängt med ett tag, så tycker jag att andra grejor hänger med längre än vad jag trott. Tex Pokemon och även de där Ninjasköldpaddorna.
Och dessutom har vi ju faktiskt LEGO som aldrig går ur tiden! (Även om sonen inte är speciellt intresserad..)
LEGO är kult. Men ocksÃ¥ LEGO har fÃ¥tt lov att förändra sig. Jag gissar att Bionicle säljer oerhört mycket jämfört med “normalt” LEGO. Min sjuÃ¥ring är bÃ¥de Bionicletokig men ocksÃ¥ LEGO-tokig. Dock är det mesta i rymdtemat även när han bygger “frÃ¥n minnet” som han säger (och menar att han inte använder ritning).