Godmorgon. Frukosten avklarad och jag försöker få barnen att klä sig. De är nog de tröttaste barnen i världshistorien. Att försöka få upp Solstickan ger prekognition av hur det kommer vara att väcka en tonåring. Han muttrar, stönar och somnar om hela tiden. Han hatar morgnar innan han vaknat till.
Igårkväll (läs: inatt) kämpade jag hårt med demonerna som slänger strössel av meningslöshet över mig då och då. Jag kände bara hur allt bara var meningslöst. Varje dag liksom bara går. Vad gör jag för skillnad? Varför kan jag inte bara vara nöjd och känna att jag kan stanna här? Jag kan frustrerat längta efter tryggheten. Samtidigt vet jag var den finns - men det är inte möjligt att vinna den.
Och jag har ändå så mycket att vara tacksam för: jag har två friska barn, äger hälften av ett radhus, har råd att ha en egen bil. Jag har aldrig varit arbetslös, jag är jävligt intelligent och oroar mig inte att jag - oavsett vad som händer - inte ska ha något att göra. Jag är rätt så frisk, jag har gått ner nästan femton kilo sen förra året. Jag har en rätt god ekonomisk ställning, jag har ett stort nätverk även om jag har få vänner.
Jag är väl beviset på att det som händer en i barndomen påverkar en mycket. Utan trygghet och sviken av båda föräldrarna så skapas bara förutsättningarna för otrygghet. Jag tittar på min son och funderar på hur min far bara kunde lämna mig i den åldern. Och äcklas bara av tanken att min mor kunde tänka sig att utnyttja mig för sina egna sjuka sexuella böjelser när jag blivit sju år.
Det skrämmer mig att jag börjar känna mig rastlös. Att jag vill förflytta mig igen.
(No Ratings Yet)
Loading ...
Loading ...
Fast på ett sätt kanske det är bra att inte vara “nöjd”.
Jag håller precis på med en fallbeskrivning av en kille som inte hade en särskilt lyckad barndom heller. Med stöd av anknytningsteorin, utvecklingsteorin och sunt förnuft så borde alla få ta barnkörkort… Vilka jävla puckon till föräldrar det finns. Men du är inte som dom, du är en bra pappa som har din barns bästa i tankarna hela tiden. Kom ihåg det.
Du gör skillnad.
Det är dina barn ett bevis på.
kom bara ihåg att en otrygg barndom inte automatiskt leder till otrygghet som vuxen. du vet, “det aldrig för sent att få en lycklig barndom”. frågan är hur du ska kanalisera rastlösheten på ett bra sätt. man behöver ju inte fly utan kan omvandla det till något kreativt. att skriva om den är ju också ett sätt att bearbeta den :-)
En del saker går aldrig att förstå.
Kram.
Tack för att du delade med dig och för din ärlighet. Dina tankar ger mig perspektiv, och det är precis vad jag behövde just nu. Niclas, innerst inne så vet du att DU är värdefull, och att för dina barn så gör du skillnad. Glöm aldrig det!! Och det din egen mamma gjorde mot dig….jag finner inga ord just nu ;(
Sköt om dig! *kramar om*
DU är värdefull!!
ja, man KAN läka, jag vet det
Har inte varit med om det du beskriver, men faan vad jag känner igen mig i hur du känner nu med rastlösheten. För min del grundar det sig förmodligen på att jag blev uppryckt från trygga tillvaron ett antal gånger under barndomen. (Kom till Sverige som ett litet as.) Det har påverkat mig mer än jag velat erkänna för mig själv.
Hang in there, du verkar vara fabulous farsa och verkar ha fantastisk självinsikt och självkännedom.
Kramsomfan.
Maskrosbarn…
Det är det vi kallas: vi som egentligen hade så jävla mycket emot oss men ändå lyckades skapa oss ett liv…
Den där rastlösheten kommer och går. Försök bara att komma ihåg att du faktiskt förtjänar att ha det bra och att vara lycklig!
KRAM!
Alla kloka ord. Och glöm inte att det är vår. Flyttfågeln gör sig påmind.
Du vet att jag känner igen mig. JAg tror att du, liksom jag, skulle behöva lägga mer tid på att göra ingenting. Bara sitta och titta rakt ut och låta tankarna gå som de vill. hinna bearbeta allt som kommer in. Rensa i hjärnvindlingarna. Hur ofta gör du det? Jag vet hur ofta det blir för mig…
“strössel av meningslöshet”. Bara att få till en sådan mening! Det är beundrasvärt. Du har verkligen en gåva!
Du förtjänar att vara lycklig, så det så.
När jga läser det där vill jag spränga din mor.
Gärna för mig. Se bara till att du inte spränger huset eftersom jag behöver pengarna från det :)
Lovar att mordbränna selektivt!