Det finns ingen inledning på någon film som är så bra som den i Apocalypse Now. Och sen:
“Saigon, shit. I’m still only in Saigon. Every time I think I’m going to
wake up back in the jungle.
Dags för tre och en halv timme av njutning. Andra gången jag ser “Redux”-versionen. Jag gillar den inte lika mycket som originalet - slutet är mer märkligt i originalet. Kurtz visar sig vara, just galen, i den långa versionen. I den korta känns det som om han antingen kan vara helt galen eller den som faktiskt sett sanningen…
En kompis till mig kan i princip alla delar av manuset utantill. En annan kompis berättade hur L kunde ligga och lyssna på filmen på band när de var på turné. Jag förstår honom. Det är i det närmaste ett perfekt manus.
(No Ratings Yet)
Loading ...
Loading ...
Jag kommer ihåg den gången jag såg precis den versionen första, och enda gången. Det äru nderligt hur man kan låta bli att se en film återigen bara för att minnet om när man såg den är för smärtsamt.
Jag älskar Apocalypse Now. Och Slaget om Alger. Filmer man kommer i extas av.