Dagens bästa textrad:

I hate my life I want to die
I was just pretending all this time
A mask I wear so I don’t bare
My soul to the cold, harsh world out there
Try to prevail but only fail
Each time on a grander and grander scale
My life is worthless and so am I
I hate my life I want to die

Assemblage 23: Bi-polar

Dagens låtar är hela min ebm-lista:

Apoptygma Berzerk
Assemblage 23
Covenant
Factory of Angst
Front 242
Frontline Assembly
Relinquary
Skinny Puppy
Suicide Commando
VNV Nation

Hoppet är det sista som lämnar leksingen:

Efter 3-4 mot Rögle är det klart att Leksand åker ur.
- Nu är det viktiga att se framåt, att se möjligheterna, säger Leksands ordförande Nils-Erik Johansson till TT.

Hej igen. En kommentar som är lysande:
“Nu är det väl dags för Återtåget 4.0?”
“Det borde väl byta namn till Pendeltåget.” (inspiration från M:s berättelse om sin brors kompis)

I am silent
invisible to you
while I shape the things to come

I try so hard
to fight for an illusion
holding my breath
biting my tongue
[...]

I’m trapped by my guilt
want to be forgotten
tired of the noise
aching for relief

but your anger is gone
and my silence is golden
like fires on the water
drifting out of reach

Covenant: Invisible And Silent

Dagens oops:

Sent i går var Googles officiella blogg otillgänglig och man misstänkte en attack. Bloggen visade sig dock av misstag ha raderats av företaget självt och en lycklig användare hann registrera adressen.

En ny tävling: Övertala en pc-användare

BeLight software, som tagit fram en hel del trevliga små Macprogram, har startat en enkel tävling. Vilket råd skulle du ge för att övertyga en PC–användare att switcha till Mac? Förstapriset är en helårsprenumeration på Macworld US eller MacAddict magazine.

En enda skön regel ingår, inga PC–användare får skadas i processen. Det här är alltså ingen uppmaning till heligt operativsystemkrig, sånt är sååå förra seklet. Snarare handlar det väl om hur du skulle lägga fram det hela för den där kompisen, som så väl förtjänar att få en lika bra datorupplevelse som den du har med din Mac.

*mohahahaha*

Kjell Häglund verkar bli nån sorts “blogspecialist” för media, och har skrivit en artikel som menar att bloggar är snabbare, giftigare men också djupare än kvällstidningarna. Krönikan Bloggarna vet vad läsarna vill ha är knappast något nytt - men den kan förhoppningsvis få mainstreamjournalister att se bloggar som något annat än “dagbok på nätet”.

Häglund och jag har tidigare haft olika åsikter: Researcher vs Häglund

Vi valde ETC. för dagens lunch. Jag, ML och DuracellAnnika. Och vilka dök inte upp i samlad tropp om inte P & M, mina gamla kompisar från V-Dalatiden! Som många andra har de, efter några år i Stockholm, valt att flytta hem till Falun och nu skulle de käka. Många skratt blev det - fr a när M pratar med sin gravida fru (också V-Daling) och påpekar att det faktiskt finns basilika på burk. Jag och P skakar på unisont på våra huvuden.

Det hela innebar också att familjen har fått något att göra sista april. Party med gamla V-Dalingar och andra. I Falun.

För övrigt är det “produktionsdag” idag. Det innebär att jag försöker att få klart så mycket som möjligt. Det är fr a tre koncept som ligger - varav ett innehåller såväl mediaplan, pr- och kommunikationsstrategi.

Dagens musik:

• Pushing the Senses (Tough Mix): Feeder
• Coma: Starfuck
• Emerge: Fischerspooner
• Can’t Go Back: iClash¹
• Coma Girl: Joe Strummer & The Mescaleros²

1. Nej. Inte Clash. Utan iClash. Osignat. [up]
2. Japp. Den Strummer. Gamle punklegenden. [up]

Jag vaknade till Dalaradions trafikrapport. Svåra vägförhållanden och det tåg som jag tog för en vecka sedan - det är inställt. Jag log och tänkte att Sofia på Internetworld måste vara synsk men att tidsinställningen över visionernas inträffande är lite i olag. Hon oroade sig för det när vi planerade mitt gig på Webbdagarna. Idag hände det.

När jag lät mina gröna svepa över trädgården insåg jag att vi begåvats med cirka två decimeter snö till under natten. Tjohej. Vilken underlig vår. Småfåglarna flöjtar på som bara den - men marken känns mer lik januari än april.
Torsdag. Barnen har snackat med HS på morgonen. Terrorprinesessan längtar hårt efter sin mamma. Det är lite tårar i ögonen men hon försöker att inte visa det. Vi tar det lite lugnt. Solstickan börjar skolan kvart över åtta och TP måste vara på dagis åtta för att få frukost.

Alltså. Jag blir, å hela branschen vägnar, djupt förbannad på Pizza Grandiosa-reklamen! Det är en fullkomlig och ren idiotförklaring av såväl reklam och den specifika målgruppen för produkten… (för att inte tala om att copyn, manuset, skådespeleriet, scenografin och fotot suger).

Det märks att jag inte är van vid att hålla hämtningstider och sånt. Tack och lov ringde en av Solstickans oräkneliga kompisars mamma och frågade om hon kunde ta med honom att leka med sonen. För jag satte mig i möte efter fikat och plötsligt insåg jag att klockan var halv fem! (Något som visar att det var ett väldigt bra brainstormmöte). Kvart i fem skulle Terrorprinsessan hämtas. I Borlänge. Var befann jag mig? Jo, i Falun. Och vägen var åter täckt av slipprig modd. Tjena.

Jag hann nästan. Det gick fort men det var inte så många andra som låg i omkörningsfilen…

Jag är helt slut. Dagen började i rivstart när jag insåg att jag hade sju minuter på mig att åka från Borlänge till Falun¹, i ett väder som bäst kan beskrivas som såphal snömodd. Det tog tio minuter. Sedan direkt iväg till Regementet på ett annat möte och mittemellan det får en av AD:s nåt psykbryt på att hon inte har koll på ett gäng texter som jag skrivit. Jag försöker göra det bästa av det hela och stjälper över hela projektmappen på minnestickan så att hon ska kunna jobba. Det gör det hela bara värre eftersom hon anser att jag bara är nonchalant.

Totalkrasch inne på hennes rum och som vanligt (herregud - jag är ju man, det är vår arvedel) får jag bära hundhuvudet för att vi ska komma någonstans. Energislöseri säger jag men inte. Det här är baksidan att jobba på en byrå där vi endast är två killar - det är så jävla mycket “känna” och “tycka” och “diskutera igenom”.

Samtidigt som jag gjorde annat såg jag till att fixa de där texterna. Något som hon säkert kunnat göra om hon hade velat.

1. Minnesanteckning: Titta i almanackan direkt på morgonen - inte efter lämning av barn… [up]

Vaknade vid sextiden av ett irriterat “Jag är klar!”. Terrorprinsessan satt på toaletten och hade gjort stort A. Jag fixade det och hon kom och värmde sina isbitar till fötter på mina ben. Klockan hostade igång vid kvart över sex och berättade att det var stora trafiksvårigheter på grund av regn, underkylt regn och snö som föll över länet i en schysst mix.

Låg kvar en stund och funderade över den underliga och starka dröm som jag vaknade av vid kvart över tre. Det handlade om ämbete, om vänner och att förlora saker. Jag funderade vidare där jag slutade tidigare på natten - vad betydde drömmen egentligen? I korta drag handlade det om att jag blev fråntagen mitt ämbete men det märkliga var att de två personer som betytt mest för mig i “det livet” avsade sig sina. Jag försökte att återfå ämbetet från den biskop som “snott” det. En massa bök och jag vaknade oerhört uppstressad.

Jag tror inte att det egentligen handlar om att förlora ämbetet utan kanske att än en gång förlora ett jobb? Det är så mycket på gång just nu och jag känner att jag har dålig överblick över allt som händer.

Nej, dags att slita ätteläggen från gratissändningarna av Disney Channel och köra iväg dem till dagis och fritids.

Idag ska jag (äntligen) beställa en ny handdator. Lutar åt att det blir en Acer N50.

Jag verkar inte lyckas skriva förståeligt alls just nu. Eller så är jag bara en smula lättirriterad. Det är inte så konstigt kanske - självklart har HS ringt och kontrollerat det mesta nu ikväll: har barnen fått mat, sover de, har jag ställt ut soporna? *gnisslar tänderna*

Dansen gick just som en dans. Terrorprinsessan tyckte det var spännande att jag var med och skötte sig exemplariskt. Jag köpte henne en t-shirt från dansstudion som hon fick ha på sig på vägen hem. Vi åkte till barnens bästa kompisar för att hämta Solstickan - de barnen är i samma ålder, går i samma dagis respektive förskoleklass etc. Jag mötte R som målade hallen och rödblossiga pojkar som fäktat sig trötta med lasersvärd. Hemåt for vi (och hittade - självklart hade jag lyckats köra fel gata upp när jag skulle åka dit - jag behöver en GPS-navigeringsmanick) och kvällen var som vanligt. Mat, Bollibompa, Trackslistan (där Sebastian överraskade mig med god musiksmak).

När ätteläggen väl somnat satt jag och jobbade lite. Och har skrivit iväg en del på Researcher, rensat saker som inte länre är intressanta för publicering och tittat på nån film med Sandra Bullock (som för övrigt är väldigt lik Sandra) och Navy CIS. Jag har inte läst bloggar på flera dagar känns det som - för tillfället finns det ett visst motstånd mot att ens öppna min Bloglines-feedreader.

Imorgon ska jag försöka vakna också. Kanske dags att gå och sova…

Jag postade en liten grej om Carola och media utifrån Agent25s statistik över antal publicerade artiklar om deltagarna i finalen: Så var det bevisat. Och självklart valde Ordbankaren att missförstå det mesta. Alltså: att media älskar något innebär inte att de skriver positivt. Det här fallet är undantaget mot min vanliga regel att all publicitet är inte god publicitet. Om jag får lov att citera mig själv:

negativa artiklar innebär att vissa väljer att ställa sig på Carolas sida medan positiva artiklar ökar medvetenheten om att hon är duktig etc. Det är antagligen mindre troligt (rent psykologiskt fungerar människan så) att någon fått en mer negativ bild av Carola via media, oavsett artiklarnas positiva eller negativa anslag. Att det negativa skulle påverka röstningsantalet neråt är därmed rätt osannolikt. Det mest sannolika innebär att det i det här fallet faktiskt är så att all publicitet är bra publicitet.

Tyvärr missar Ordbankaren dessa argument och försöker att motbevisa mig genom att säga att media ju mest skrivit negativt om Carola (något han endast bevisar genom sin subjektiva uppfattning) och gör ett 360-graders resonemang:

Men så mycket skit som Carola fick ta i artiklar innan så är det ett under att hon vann. Nu skall jag var superpartiskt, men för mig var hon självklar som vinnare.

Bara en stilla fråga: hur svårt är det egentligen att läsa vad som står?

Media älskade Carola mest innan schlagern:

1. Carola 536
2. Magnus Bäcklund 288
3. BWO 278
4. Linda Bengtzing 261
5. Rednex 258
6. Magnus Carlsson 240
7. Björn Kjellman 235
8. Andreas Johnson 234
9. Kikki Danielsson 194
10. The Poodles 111

Mätningen avser artiklar under perioden 11 februari till 17 mars.

Det är inte helt otippat att det är mer sannolikt något som påverkat svenska folket än eventuella konspirationer som vissa förde fram efter finalen.

Newsdesk är rejält roliga när de, om Carolas överlägsna seger i publicitet, skriver:

“En ny superkropp [min fetstil] och rekordhöga förväntningar torde ligga bakom detta.”

“superkropp”? Vars då?

Det är inte konstigt att diskussionen runt Toppkandidaterna inte blev så särdeles stor. Mupparna i Sverigedemokraterna tog initiativet och skickade ut ett pressmeddelande där de menar att vinnaren Petter Nilsson inte borde få sin rätteligen vunna vinstsumma eftersom han beslutat sig att skänka det till syndikalisterna och till Pirate Bay.

SD:s Kinnunen orerar i vanlig ordning i sitt citat men det roliga är ändå hans slutkläm:

“Vad får vi se i nästa upplaga av toppkandidaterna? En aktivist från ett nazistiskt våldsnätverk som omväxling kanske.”

Tänker han själv ställa upp månne?

Dags att packa ihop arbetet och åka för att hämta en styck Terrorprinsessa för att sedan skjutsa henne på dansträningen. Inse läget - tjugo småflickor, alla i rosa balettklänningar - det är ett sorts Barbie-hell över det hela :).

För övrigt har vår projektledare infört Need To Know-basis här, av misstag vilket jag jobbar hårt på: fr o m nu kommer jag bara berätta det hon behöver veta - dvs. ingenting :)

Jag vill bara skaka av mig den här känslan men den sitter fast. Plåsterfast. Samtal från tåget:

- Gick allt bra idag?
- Ja, det gick bra.
- Bra. Vi hörs väl.
- Ok.
- *klick*

Vi har två barn, ett hus och en massa lån tillsammans. Typ.

Jag sitter på jobbet. Det är en jävla konstig stämning över alltihop. Lusten är borta. Dagen idag är fylld av möten. Jag börjar tvivla på att jag egentligen gör någon nytta - jag producerar mest döda ord.

Jahapp. Nu ska jag driva det här företaget Familjen AB ensam några dagar. Det blir säkert spännande och annorlunda *ler snett*. Självklart såg HS till att fixa lite innan hon åkte och jag är mest fascinerad över att jag inte hittade en lista på två A4 på frukostbordet över do’s and don’ts. Jag har betalat räkningar nu på morgonen och ska plocka bort frukost, duscha och få iväg två barn.
I eftermiddag ska jag gå på dans med Terrorprinsessan.

Plötsligt överföll känslan mig. Den där känslan av meningslöshet. Och den här gången också tårar. Faktiskt - jag som aldrig gråter. Jag som tvingades lära mig av med sånt eftersom jag var tvungen att vara stark, tvungen att vara man. Redan som sjuåring.

Så kanske är det ett bra tecken. Kanske är det ett tecken på att jag håller på att bli frisk. Men det känns inte så. Livet känns meningslöst, utan innehåll. Jag bara går och går men aldrig finner jag den där ron jag skulle vilja hitta. Som jag borde finna i mig själv men aldrig att jag lyckas med det.

Jag ska vara solo med ätteläggen några dagar. HS ska på kurs/konferens. Och har farit runt och fixat allt - det fattas bara att hon imorgon förmiddag lägger fram högar med deras kläder för resten av veckan. Hon har planerat maten etc. Och när jag säger: “Du tror inte jag klarar av det här?” så bortförklarar hon allt med att hon bara vill förenkla.

Hon kanske har rätt. Jag är en rätt kass förälder. Men jag undrar om jag ens fått chansen att vara något annat. Hennes konstanta fixande gör mig osäker på om jag faktiskt klarar av det här. Mitt hjärta oroar sig.

Jag vill krypa intill. Höra att mitt liv inte är så värdelöst. Känna kärleken och slippa skulden, alla dessa svek från alla håll.

Och skräcken lyser mest upp mitt inre. Rädd för att sluta känna samtidigt som jag är rädd för att känna - för vad som skulle ske om jag släppte min superrationalism och faktiskt lät strömmen dra mig med. Jag är rädd för det - eftersom jag är helt ensam förutom de som för tillfället är mig allra närmast. Jag vågar ändå inte lita på det.

Såna här dagar känns mitt liv som en tragisk fars. Det är jag som springer i alla dörrar. Spelar alla roller och gör det rätt uselt.

Den visaste av kvinnor säger alla de där sakerna som jag alltid sa till de som kom till mig. Hon är vis och vacker. Och ändå kan inte min själ simma utan kippar efter andan.

Tipsar bara om att gå och läsa diskussionen i samband med min postning: Ologisk politisk korrekthet. Det är alltid lika kul att få personer att byta fot. Först kör man lite “coola personangrepp” och när Herr Anonymous inser att han inte lyckas att nå dit han vill (var det nu egentligen är han vill) så försöker han köra med lite guilty by association. Och hela tiden undviker han klumpigt att svara på de frågor som ställs. I slutänden börjar det ta slut och då startar han en sorts “men vi kommer nog inte att komma överens så vi lägger ner diskussionen” för att inte facea sitt totala nederlag i att inte besvarat ett enda argument med någon sorts diskurs utan enbart tjafsat.

Det här var kul! Fr a när folk inte inser att jag driver med dem. Och diskuterar bara för det roliga i att visa deras inkonsekvenser.

Dagens musik är självklart Stina Nordenstams skiva “The world is saved”.
För övrigt har jag (som vanligt) sjukt mycket att göra.

Nytt på Deep|Stories

Johan utvecklar bra bloggodis. Nu senast en blogkarta (som visserligen liknar Lemonads idé). Så självklart ska Deep|edition med på den också.Borlänge
Jag har placerat min blogg i
Borlänge på bloggkartan.se